I början av året basunerades det ut att fastighetsnestorn Roger Akelius plötsligt hade blivit huvudägare i skolkoncernen Academedia, som driver 800 friskolor. Hans syfte var inte att tjäna pengar, enligt egen utsago, trots att affären uppskattades vara värd 1,7 miljarder kronor. I stället förklarade han att han såg investeringen som en donation och att det inte skulle bli någon aktieutdelning om han fick bestämma.
Det mest kontroversiella, bortsett från synen på utdelning, var att han sannolikt är den förste skolägaren som erkänt att den som vill kan bli rik genom att sänka kvaliteten i undervisningen. Allt enligt principen att varje krona som läggs på läromedel till eleverna är en utgift.
Resultatet på börsen? Aktiekursen dök.
Det är nödvändigt att skapa en modell som bara belönar den som levererar bästa möjliga kvalitet.
Akelius idéer om väsentligt högre lärartäthet och mindre undervisningsgrupper beskrevs som en välgärning inom utbildning och sades ändra Academedias affärsinriktning.
Nu förklarar Johan Andersson, vd för investeringsbolag Mellby gård som skulle sälja till Roger Akelius, att det var ett misstag (DN 14/11). Dock varade det inte länge, eftersom köpet drogs tillbaka efter några dagar.
Däremot satte affären som aldrig blev av frågan om friskolornas utdelningar – och framför allt hur vinsten skapas – i blixtbelysning. När en ny ägare som pratar om att förbättra för barnen skapar stor frustration och får kursen att falla blir det tydligt att aktieägarnas intressen i skolan inte är desamma som övriga samhällets.
Det betyder inte att den enda lösningen är att förbjuda vinster i hela välfärdssektorn. Men det är nödvändigt att skapa en modell som bara belönar den som levererar bästa möjliga kvalitet. Och någon sådan är vi inte nära i dag.
Johan Anderssons misstag fick många i skol-Sverige att inse det.
Läs mer:
Susanne Nyström: Visste du att Sala inte längre är en kommun – utan ett jordbruk?
Susanne Nyström: Om Johan Pehrson ska lura väljarna måste han skaffa sig ett bättre pokerface
