När Liberalerna samlades för riksmöte i helgen hade de kunnat kosta på sig ett leende. På kort tid har de trots allt fått rätt i flera av vår tids stora frågor.
Folkpartiet var första parti att svänga om Nato. De varnade tidigt för problemet med att vara beroende av rysk gas, malde på om kärnkraft när andra kallade reaktorer för ”döende dinosaurie” och har alltid förstått vikten av ett tajt samarbete inom EU – vilket blivit än viktigare efter USA:s kollaps. För tio år sedan hoppade de dessutom av försvarsförhandlingarna, eftersom övriga i riksdagen inte insåg stundens allvar.
I stället för att äga situationen, och passa på att stärka sitt partis trovärdighet, osade Pehrsons partiledartal under riksmötet av självkritik.
”Utvecklingen i Ryssland är djupt oroande och vi behöver genomföra ordentliga förstärkningar”, sa dåvarande partiledare Jan Björklund 2015.
Det – precis som mycket annat av L:s långsiktiga och principiella politik – är det få som ifrågasätter i dag. Men i stället för att äga situationen, och passa på att stärka sitt partis trovärdighet, osade Pehrsons partiledartal under riksmötet av självkritik.
Det hette att det var dags för omprövning, att Liberalerna har ägnat sig åt att svara på frågor som folk knappt har ställt och att de inte tänkt igenom konsekvenserna av sin politik. Som exempel nämndes bland annat avregleringar i skolan, kravlös integration och en klimatpolitik utan förankring vid köksborden.
Problemet med Pehrsons historieskrivning är att den inte är sann, eftersom den inte utgår från Liberalernas faktiska politik. I stället har han låtit motståndarna skriva historien och sätta en nidbild, för att på så sätt motivera en ängslig omsvängning som ligger i linje med tidsandan.
Så borde historieskrivningen se ut – när Liberalerna berättar sin historia.
L talade om integration långt innan det blev modernt och hade språktest som valvinnande fråga 2002. De var tidiga bland de borgerliga med att ompröva synen på friskolereformen. Och när det kommer till den gröna omställningen finns det starkt stöd bland medborgarna för en politik som leder till att klimatmålen nås.
Dessutom är politikens uppdrag inte bara att svara på de frågor som medborgarna har ställt. Det är även att ha en politik som möter de frågor som medborgarna kommer att ställa.
För oneliners om kärnkraft, försvar och internationellt samarbete var inte nödvändigtvis svaret på väljarnas viktigaste vardagsproblem när L yttrade dem första gången. Men med facit i hand är de en del av svaret på många av de största frågorna i dag.
Så borde historieskrivningen se ut – när Liberalerna berättar sin historia.
Läs mer:
Susanne Nyström: Det ryska försvaret skövlar allt i sin väg – det svenska får nej när det vill bygga staket
Susanne Nyström: Romina Pourmokhtari måste sluta låtsas att hon är slav under opinionen
