De problematiska idrottsföräldrarna är inte mammorna och papporna som bygger förenings-Sverige genom att träna sonens fotbollslag eller dotterns gymnastikgrupp. De problematiska är de som är nära att välta hela bygget – det vill säga vuxna människor som skriker elakheter till domare och spelare, lägger sig i tränings- och tävlingsupplägg, och uppträder allmänt osportsligt.
I Upplands-Bro har det nu gått så långt att kommunen har tagit fram en digital kurs för att få föräldrarna att skärpa sig (Ekot 8/10). Initiativet är tyvärr nödvändigt för att sätta fokus på fenomenet, men borde egentligen klassas som ett slags underkännande av mänskligheten. I en normalt funtad värld behövs ingen manual för att myndiga personer ska kunna uppföra sig acceptabelt vid sina barns sidlinje.
Men nu är det så det är.
På ren svenska betyder det: Har du inget snällt att säga – håll mun.
Redan 2017 visade en undersökning att drygt 80 procent av fotbollsföräldrarna upplevde problem med andra föräldrar som kritiserade domare och ledare. Ungefär samtidigt publicerade SVT en stor granskning om att var sjätte ledare funderat på att sluta på grund av ouppfostrade vårdnadshavare och var femte menade att ungdomar pressades för hårt av sina föräldrar – vilket också angavs som skäl till att många barn övervägt att sluta.
Det är dystra siffror, som lyckligtvis är enkla att snygga till, eftersom det inte krävs en hel kursgenomgång för att lära sig vett och etikett. Sedan tidigare finns checklistor av experter, där det viktigaste budskapet är att man som förälder ska lägga band på sina känslor och lämna tävlingsmiljön ett tag om man inte kan kontrollera sig själv.
På ren svenska betyder det: Har du inget snällt att säga – håll mun. I en tid när för många unga rör på sig för lite ska inte barn och ledare ge upp idrotten för att du inte kan vara tyst.
Läs också:
Susanne Nyström: Småbarnsmammor tror att de fuskar – i själva verket begår de ett brott
Susanne Nyström: Gunnar Strömmer räknar med att kunna mosa Liberalerna
