EU:s fiskeriförvaltning är en djungel av begrepp och till synes motstridiga mål och riktlinjer.
Det internationella havsforskningsrådet ICES har i uppdrag att ta fram det vetenskapliga underlag som EU-kommissionen utgår från när de föreslår nya fiskekvoter inom unionen.
Men uppdraget är utformat på ett sätt som gör rapporterna ganska svårlästa.
I den senaste rapporten står det inledningsvis att en hållbar kvot för sill och strömming i centrala Östersjön kan vara 120 378–157 996 ton under 2026. Det är en höjning jämfört med årets kvot på 110 881 ton.
Men lite längre in i rapporten, längst ned i en finstilt tabell, framgår att strömmingskvoten i centrala Östersjön måste begränsas till 103 073 ton om risken för en beståndskollaps inte ska överskrida den överenskomna gränsen på 5 procent under nästa år. Det är alltså en betydligt mindre kvot än den som presenteras i rapportens inledning.
På motsvarande sätt beskriver ICES läget för strömmingen i Bottniska viken. Den inledande bedömningen slår fast att en hållbar kvot kan vara 55 869–62 684 ton under nästa år. Det är en viss sänkning jämfört med årets kvot på 66 446 ton. Men några sidor senare står det att fiskekvoten inte kan överstiga 25 560 ton om risken för en beståndskollaps ska begränsas till 5 procent. Det är alltså mindre än hälften jämfört med de siffror som ICES lyfter fram i rapportens inledning.
Varför är det så här?
– Det är helt enkelt en konsekvens av det avtal som finns mellan EU-kommissionen och ICES. Bedömningarna ska presenteras på det här sättet, säger Charles Berkow, policyanalytiker vid Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Han förklarar att det som uppfattas som en inledande sammanfattning av rapporten måste följa riktlinjer som finns i EU:s fleråriga förvaltningsplan (MAP). Därefter kan vissa andra typer av riskbedömningar och kommentarer presenteras, som en bakgrund.
– ICES är bakbundna att skriva enligt förvaltningsplanen. Inledningen är en prognos av något som kallas för högsta hållbara avkastning, som bygger på lite andra premisser och antaganden och varken tar hänsyn till miljön eller fiskbeståndens sammansättning, säger Charles Berkow.
Finns det inte en risk för missförstånd då?
– Jo, det är helt uppenbart att det missförstås och ibland kanske missbrukas. Många nöjer sig förmodligen med att läsa vad som står under den inledande huvudrubriken, säger Charles Berkow.
ICES rapport ska nu diskuteras inom EU-kommissionen, som tar fram förslag till nästa års fiskekvoter. Det slutgiltiga beslutet klubbas sedan av ministerrådet i oktober.
– Strömmingsbestånden i Östersjön och Bottenhavet ligger långt under de nivåer som anses säkra – och också långt under vad som faktiskt krävs enligt EU:s gemensamma fiskeripolitik. Det är verkligen oroande, men tyvärr inte särskilt överraskande. Vi har sett den här utvecklingen komma, säger EU-parlamentarikern Isabella Lövin (MP) som har följt fiskeriförvaltningen inom EU sedan lång tid.
– Skulle kvoterna i oktober sättas enligt dessa råd kan vi vara säkra på en sak – svenska kustfiskare kommer inte att se mer strömming i sina nät de kommande åren. Det blir tydligare för varje dag som går att ekosystemet och ekonomin i fisket är bankrutt.
Läs mer:
Nya fiskekvoter fördubblar fisket i Östersjön: ”Heltokigt”
Fisket kan öka i Bottniska viken – trots akut brist på stora strömmingar
Forskare: Regeringens linje skadar både kustfisket och strömmingen
