Jakten går vidare på de gärningspersoner som i helgen slog till mot Louvren i Paris och fick med sig ett byte i form av ovärderliga smycken.
Skulle föremålen inte återfinnas kommer Unescos virtuella museum över stulna kulturföremål att behöva göra ytterligare ett nyförvärv.
Museet lanserades i september och rymmer 40 föremål – däribland sex svenska som har stulits från museer och kyrkor. Två dekorerade Colt-revolvrar, Anders Zorns tavla ”Hins Anders”, en träskulptur föreställande Sankt Olof, en biskopskräka, en bit av Heliga Birgittas arm – och så Havorringen som den 18 juni 1986 stals från Gotlands museum.
– Det är en halsring i guld, troligen med rituell betydelse, som har daterats till 100-talet och som hittades vid en utgrävning här på Gotland på 1960-talet, säger Johanna Pietikäinen Kidvall, avdelningschef för samlingar och arkeologi på Gotlands museum.
Halsringen, som försvann spårlöst utan någon synlig åverkan på montern, är något av de stulna svenska kulturföremålens motsvarighet till Palme-mordet.
– Det finns små detektivgrupper som ägnar sig åt att försöka spåra den.
Mycket pekar på att stölden av Havorringen var ett insiderbrott, ett mönster som återkommer vid flera uppmärksammade stölder av svenska kulturskatter.
– När det gäller den sortens stölder är rutiner vårt bästa skydd. Att vi alltid är två, att allting loggas digitalt eller manuellt, att nycklar måste kvitteras ut. Forskare som kommer hit tycker att vi är överbeskyddande, men det är för allas bästa, säger Johanna Pietikäinen Kidvall.
Den sortens stölder som involverar mer klassiska roffa åt sig och springa-tjuvar kan man skydda sig mot genom larm och säkerhetsmontrar – men det finns gränser, vilket Johanna Pietikäinen Kidvall menar att kuppen mot Louvren i Paris är ett exempel på.
– En viss typ av stölder är det svårt att skydda sig mot. Om någon rusar in med vapen och vinkelslipp är det personalsäkerheten som går först. Samma sak gäller om det skulle börja brinna. Vi kan inte springa in här då, det får bara räddningstjänsten göra, säger hon.
I Sverige är kyrkor inte sällan heta mål för tjuvar. Majoriteten av de svenska föremålen i Unescos museum för stulna kulturföremål har försvunnit just från kyrkor.
I Strängnäs inträffade 2018 en kupp inte helt olik den i Paris, då Karl IX:s begravningsregalier mitt på blanka dagen stals ur en monter i Strängnäs domkyrka.
– Man slog helt enkelt sönder montern och flydde sedan med först cykel och sedan båt, säger Christofer Lundgren, domprost i Strängnäs domkyrkoförsamling.
Kungliga regalier, flykt med cykel och motorbåt – ingredienserna gjorde händelsen till en rafflande historia som skapade rubriker också utanför Sveriges gränser.
Lyckligtvis kunde två personer gripas och dömas för brottet. Regalierna återfanns kort efter gripandet. De var då kraftigt skadade, men efter en omfattande restaurering återfick de nästan hela sin forna glans.
– Vad de hade tänkt göra med dem framkom aldrig under rättegången. Guldvärdet var ingenting jämfört med det kulturhistoriska värdet och stenarna var bergskristall.
Även Christofer Lundgren påpekar att det finns stölder som är svåra att förhindra, även om man använder sig av den senaste tekniken när det gäller att skydda kulturföremål.
– Vi har förbättrat en redan bra säkerhet efter stölden. Monterteknik är förstås något som hela branschen jobbar med, men vi hade samma montrar som Livrustkammaren när det hände. De ska tåla att man bankar en hel del på dem, säger han.
Christofer Lundgren tror att den bästa brottsförebyggande åtgärden när det gäller stölder från kyrkor och museer är att gärningspersonerna inte tillåts komma undan.
– Förhoppningsvis har det en avskräckande effekt, säger han.
Ett annat skydd är att låta säkerheten vara en välbevarad hemlighet, vilket är Nationalmuseums orubbliga policy.
”Vi uttalar oss inte i säkerhetsrelaterade frågor”, låter de hälsa.
Museet, som måste kallas Sveriges eget Louvren, utsattes 2000 för en spektakulär stöld som inkluderade vapen och flykt i motorbåt.
Även i det fallet återfanns tavlorna – två Renoir och en Rembrandt – och en person kunde dömas. Sägas ska dock att det var tre personer som genomförde kuppen.
Nästa år har det gått 40 år sedan Havorringen försvann, men trots det – eller rättare sagt just eftersom så pass lång tid har gått – har Johanna Pietikäinen Kidvall på Gotlands museum gott hopp om att halsringen en dag ska hitta hem igen.
– Människor dör och det kommer nya generationer. Dessutom är brottet preskriberat. Att återbörda ringen skulle inte innebära några konsekvenser för någon, säger hon.
Läs mer:
Birgitta Rubin: Kuppen mot Louvren har ett skräckscenario
Tre år i fängelse för stöld av begravningsregalier
Så stals mästerverken framför besökarnas ögon – 20 år sedan kuppen mot Nationalmuseum
