Mycket pekar på ett maktskifte efter valet på söndag. Men vad ska en ny regering, ledd av Socialdemokraterna, i så fall göra?
Magdalena Andersson har bara gett vaga och intetsägande svar, men enligt vår uppfattning krävs det en resolut förändring för att få Sverige på rätt väg. De ekonomiska värdena, kort sagt pengarna har fått en alldeles för dominerande roll. Följden blir en påfallande brist på politisk djärvhet.
Men nu gäller det att förändra samhället.
Låt oss börja med ett viktigt men begränsat exempel: järnvägen. Järnvägen är avgörande för en framtida, klimatsmart politik. Snåla ekonomiska kalkyler för med sig att underhållet blivit eftersatt, tågen försenas och godstågen körs utan tidtabell. En kassörsaktig försiktighet ligger i vägen för djärva reformer av det slag som en gång byggde den svenska välfärden.
Den passiva inställningen genomsyrar inte bara de professionella politikernas handlingar. Vi har alla vant oss vid att ta de varor som utbjuds på marknaden för givna. De ligger i butiken i väntan på att bli köpta eller bara några klick borta på nätet. Köper jag på nätet överlämnas det köpta vid dörren av anonyma gigarbetare vars tillvaro vi inte har en aning om – annat än att den är usel.
Men plötsligt kan varornas materiella betydelse göra sig hårdhänt påmint. Stängningen av Hormuzsundet och Trumps krig mot Iran stör världsordningen, heter det. Men mitt i all osäkerhet skapar det också nya möjligheter.
De senaste decenniernas utveckling har inneburit en rovdrift på naturtillgångar. Bruksvärdena har hamnat i skuggan av bytesvärdena. Men nu måste politiken handla om de nyttigheter som finns inom landets gränser eller som kan produceras där.
En av de värsta avarterna som den nyss härskande ekonomismen frambringat är privatiseringen av välfärden, till exempel av skolor. Forskningen visar att dessa så kallade friskolor presterar sämre än kommunala skolor och bara finns kvar därför att det finns starka privatekonomiska intressen bakom dem. Det är helt enkelt lönande att äga skolor, hur usla de än är.
Nya ämnen kan vara farliga för både människa och natur, men först får de ge vinster på marknaden innan de förbjuds. Pengarna har förkörsrätt.
Det finns fortfarande ett starkt stöd bland borgerliga partier för detta bisarra system. Privata pengar är alltså viktigare än de ungas kunskaper. Så ser en av kapitalismens värsta avarter ut.
Men det finns andra avarter. Först nu, inför valet, tänker klimat- och miljöministern lagstifta om giftiga PFAS, fastän det borde ha gjorts för längesedan. Det är typiskt: nya ämnen kan vara farliga för både människa och natur, men först får de ge vinster på marknaden innan de förbjuds. Pengarna har förkörsrätt.
Man kan också förundras över de skyhöga priserna på bostäder och fastigheter. Är de verkligen värda så mycket? Alla måste ha någonstans att bo men marknaden har gjort anständiga boplatser oåtkomliga för allt fler. Äldre människor som skaffade sig sitt boende medan priserna ännu var måttliga har en stor fördel framför de unga. Bland de unga är det bara de med mycket pengar i ryggen som kan komma över ett bra boende.
Själva börsen, denna eviga vinstmaskin, väcker liknande frågor. Motsvarar dess ständigt växande värde en reell rikedom i alla de nyttigheter som kan ge oss ett bra liv och kanske även en smula lyx? Är börsen inte främst en vinstmaskin för ett fåtal som snabbt blir allt förmögnare?
Därmed är vi framme vid kanske det största problemet med dagens Sverige: den snabbt växande klyftan mellan rika och fattiga. Skillnaderna kommer till uttryck på alla områden, från mat och bostäder till möjligheter för barn och unga att få en god utbildning. För några årtionden sedan var Sverige föredöme i jämlikhet. Numera är vi med sällsynt snabbhet på väg i motsatt riktning.
Situationen i dag påminner om hur det var i Sverige för hundra år sedan. Men då växte en arbetarrörelse fram som lovade att råda bot på orättvisorna. Vad har vi i dag?
Det borde vara den politiska oppositionens uppgift att rätta till missförhållandena. Den borde inse att det inte räcker med mer pengar ”i plånboken” (vem sköter sin ekonomi från plånboken i dag?) utan att ojämlikheten har effekter på alla områden. Det har inte bara vuxit fram en ekonomisk elit utan också en kulturell.
Det krävs en enorm initiativkraft för att erövra värdefulla kunskaper om man går i en usel skola. Den gamla folkskolan var bättre, ledd av folkskollärare som i de flesta fall var fulla av energi för att lära alla vetandets ABC. Då växte det också fram en effektiv folkbildning som kompletterade det ordinarie skolsystemet. Idag finns förvisso en del av detta kvar, men den sittande borgerliga regeringen har gjort vad den kunnat för att försämra villkoren för alternativen. Moderaterna och deras allierade visar i handling att de avskyr ett fritt kunskapssökande. Sverigedemokraterna hatar kunskap över huvud taget eftersom den hotar deras fördomar och vanföreställningar.
Sverigedemokraterna hatar kunskap över huvud taget eftersom den hotar deras fördomar och vanföreställningar.
Världsmarknaden har i decennier varit föremål för en ren dyrkan. Vinsten har blivit viktigare än nyttan. Skräp som ger pengar är bättre än bröd som ger mättnad. Men nu framträder ekonomismens nackdelar i full dager. Det är ironiskt att en ondsint tokstolle som Trump och en skurkregim som den i Iran har utlöst insikten att det finns andra och högre värden i livet än rikedom. Alla är värda en säker existens men ingen har gjort sig förtjänt av miljarder.
Detta är en insikt som också den politiska oppositionen i Sverige måste göra till sin. Det räcker inte att som Magdalena Andersson bara lova vanliga svenskar mer pengar. Vi är förtjänta av ett bättre och rättvisare samhälle där var och en kan förverkliga sina inneboende möjligheter.
Det var ett sådant samhälle som Socialdemokraterna lovade de utsvultna proletärerna för hundra år sedan. I det skulle de inte bara få bättre mat på bordet utan också mer livgivande kunskaper som skulle öppna vägen till ett rikare, intressantare, mer spännande liv. Pengarna skulle reduceras till det medel de är, alltså medel för att kunna njuta av natur och kultur, konst och vetenskap, idrott och en skön vila.
Är vi inte alla värda en sådan tillvaro även i dag?
Läs fler texter om riksdagsvalet 2026.1

