Gunnar Jensen bedömer att han och hustrun Lisa kan klara sig uppåt en timme på botten av swimmingpoolen. Dyktuber är införskaffade för ändamålet.
– Jag älskar mitt hus och tänker slåss för det, säger rörmokaren Gunnar Jensen. Det är 18 grader i vattnet. Jag är hyfsat förberedd.
På lördagsförmiddagen får DN passera nationalgardets avspärrningar och köra längs Mandeville Canyon Road i Brentwood där branden nu sprider sig i västra Los Angeles.
Luften är tjock av gulgrå rök. Det snöar aska. Husen står tomma. Utöver enskilda vattenspridare som går på är det kusligt tyst.
Ett par poliser kör runt och kontrollerar så att gamlingar inte blivit kvar i sina villor av misstag. Ett hus står i lågor på ett krön längre upp längs vägen. Det kan vara en tidsfråga innan det grönskande Brentwood går samma öde till mötes som Pacific Palisades.
Stämningen är så tryckt att vi överväger att återvända till en säkrare plats. Men då skymtar vi en medelålders kvinna som står och krattar löv på gatan utanför sitt hus, till synes oberörd om katastrofen som härjar allt närmare henne.
När vi bromsar in kommer maken ut. Gunnar Jensen är norsk på fädernet och svensk på mödernet. En mustaschprydd karl i militärkängor, jeans och gul jacka, fast besluten om att skydda det hus han bott i sedan barnsben. Han har varit herre på täppan här sedan 15 års ålder då pappan övergav familjen.
Branden ska inte få ändra på det. Gunnar Jensen barrikaderar sig på 2030 Mandeville Canyon Road med livet som insats.
– Huset har varit i familjen i 65 år. Nu är det mitt. Jag tänker behålla det.
Hustrun Lisa håller honom sällskap. De möttes mitt i livet. Gunnar utförde rörmokartjänster i hennes dåvarande hem under sex års tid. Det ena ledde till det andra. Nu vaktar hon hans barndomshem med förhoppningen att Gunnar vet när det är dags för dem att hoppa i poolen.
– Min man är väldigt analytisk och metodisk, säger hon.
Är du rädd?
– Nej, jag har ju min Smokey Bear, svärmar Lisa Jensen och alluderar på skogsmyndighetens maskot som sedan 1944 undervisar amerikaner i hur man bäst undviker att utlösa en eldsvåda i naturen.
”Endast du själv kan förhindra skogsbränder”, är björnens budskap. Gunnar Jensen är uppfylld av samma kärva individualism; kärleksnamnet är väl valt.
Delar du Gunnars lojalitet med huset?
– Ja, jag kan förstå vad det innebär att ha kvar ens barndomshem. Här uppfostrades han.
Min man är så envis att han utan tvekan skulle välja att sjunka med sitt skepp.
Men i ett förtroligt samtal med DN:s fotograf Lotta Härdelin antyder Lisa Jensen att makens envisenhet kan gå överstyr.
– Min man är så envis att han utan tvekan skulle välja att sjunka med sitt skepp. En Jensen ger sig inte, säger hon.
Riskerar de döden skulle hon försöka få in maken i bilen och klubba honom i bakhuvudet så att hon kan köra dem därifrån, säger hon.
Det finns betydligt mer storslagna kåkar på Mandeville Canyon Road. Men affektionsvärde mäts inte i kvadratmeter.
Det är trivsamt på insidan. I vardagsrummet blänger ett enormt bisonhuvud från väggen. Vid favoritfåtöljen ligger en 45-kalibrig pistol redo för plundrare. Den påslagna tv:n visar helikopterbilder av villan som brinner i grannskapet, där en annan kund till Gunnars rörmokeri bor, eller bodde.
Att titta på Gunnar när han tittar på tv:n är speciellt: som en hertig som blickar ut över sitt landskap medveten om att fienden lurar i buskarna. Han sov tre timmar i natt. Elden rider honom.
– Jag är inte rädd. Men oroad, säger han.
Förstår Gunnar Jensen vilket hot som han står inför? Det är inte givet för en lekman. Men när vi pratar med paret kommer polisen förbi och gör sin egen psykologiska utvärdering. Ordningsmakten kan visserligen inte tvinga människor att överge sin egendom. Men konstapel Marroquin, inlånad från strandpatrullen i Venice, bedömer att Jensen är vid sunda vätskor.
– Han vet vad han gör. Och har en massa utrustning som han kan skydda sig med.
– Det är min tionde, säger Gunnar Jensen till polisen och syftar på antalet bränder han överlevt.
Gunnar Jensen har två pumpar på poolkanten till vilka han kan fästa vattenslangar, den ena kan riktas mot taket och den andra mot träden som omger ena långsidan av poolen. Det står portabla brandsläckare på farstubron och ligger en gul brandhjälm på köksbordet.
Av de 16 som hittills dött i bränderna hittades minst en man vid en vattenslang han hade försökte stoppa elden med.
Riskerar Gunnar Jensen att bli den 17:e?
– Man måste veta vad man håller på med, svarar han. Häromdagen slog vinden mig i ansiktet. Fem minuter senare attackerade den i bakhuvudet. Elden är svårbedömd.
– Jag oroar mig inför tisdag. Då kommer nästa stora Santa Ana-vind. Därför krattar vi så mycket som det går i dag och imorgon. Vattnar allting. Och tar det därifrån.
