Tidigt i lördags förstod systrarna att något var på gång.
– Det var en timme innan bombningarna. De passade på att skriva innan nätet stängdes av, säger han.
I en gruppchatt som har fungerat som en stödgrupp för ungdomar som riskerar att utvisas hann de avfyra flera hjärtskärande meddelanden innan det blev tyst.
”Jag är livrädd. Jag ber er få oss hem”, skrev Darya, 20 år.
”Hejdå. Vi ska dö nu. Älskar er alla, glöm inte oss. Lycka till med allt, ni klarar det här”, skrev Donya, 24, till vännerna i gruppen.
Leo Ahmed har sedan dess lyckats prata med dem på telefon, via landlinjen. För varje samtal upplever han situationen som värre.
– Vi fick ihop fem minuter i går kväll och det var det mest skrämmande samtalet hittills. Jag kunde höra ett starkt vibrerande ljud av explosioner. Båda grät och hade panik. Jag gjorde mitt bästa för att försöka lugna dem.
Vad sa du till dem då?
– Jag sa att de ska sätta på sig hörlurar och lyssna på högljudd musik, för att inte höra explosionerna. Och att de ska dra för persiennerna och hålla sig borta från fönstren. Jag sa att de ska andas och fokusera på nuet och att de lever, just nu lever de.
Leo Ahmed berättar att han pratar i korta meningar eftersom samtalet bryts hela tiden. Till vardags är han ordförande för Vänsterpartiet i Märsta-Sigtuna och har ingen vana av att stötta människor i krig. För att hjälpa på bästa sätt har han tagit hjälp av en psykolog.
– Allt detta är nytt för oss. Jag vet inte om jag säger rätt saker. I Sverige får vi panik om hesa Fredrik går i igång på en fredag. Och nu är de mitt i detta, utan mamma och pappa. Det går inte att fatta, säger han.
Systrarna bor med sin mormor, men vill av säkerhetsskäl inte uppge var i Iran de befinner sig. De har berättat för Leo Ahmed att det inte finns något vatten eller värme – och att kylan är påtaglig.
– De gick från att leva ett vanligt liv här, planerade sina studier, och nu är de mitt i ett krig, säger han.
De kom till Sverige 2018, då 13 respektive 16 år gamla. Föräldrarna fick arbetstillstånd men när de själva blev myndiga fick de inte längre stanna i Sverige. I oktober utvisades de till Iran, medan föräldrarna stannade i Mölndal, som Aftonbladet också har rapporterat.
Då var båda, enligt Leo Ahmed, antagna till sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan i Väst. Från Iran ansökte de om studentvisum, men fick nej.
I ett försök att hjälpa dem har han de senaste dagarna varit i kontakt med Utrikesdepartementet, men fått som svar att luftrummet är stängd.
– Jag frågade: Om det skulle finnas ett flygplan, skulle systrarna få möjlighet att gå ombord? Då blev svaret att de inte är svenskar. Det kändes väldigt kallt. Ska vi prata om etnicitet eller ska vi rädda liv?
Nu hjälper han dem att överklaga avslaget från Migrationsverket.
Under helgen har flera tusen personen skrivit på en namninsamling som han håller i för att Darya och Donya ska få återvända till Sverige.
Parallellt håller han kontakt med flera andra ungdomar i liknande sits.
– De följer det som händer dem och ser sig själva om några månader. Det är svårt att hitta ord för att lugna dem.
DN söker UD för en kommentar.
Donyas och Daryas föräldrar mår själva för dåligt för att prata men i kontakt med DN har de godkänt publicering av bilder och meddelanden
Läs mer:
Källor: Hizbollahs politiska ledare dödad
Trumps varning: Fler amerikanska dödsoffer att vänta
Svenska Pamela fast i Dubai: ”Inte sovit på tre dygn”
