Egentligen har Sofia Nygren från Örebro fullt upp i vardagen. Hon är arbetssökande trebarnsmamma, med en ADD-diagnos för sina koncentrationssvårigheter. Hon har varit ensamstående på heltid sedan pojkarnas pappa gick bort för nästan tio år sedan.
Ändå vill hon hjälpa andra.
– Om jag har en halvtimme över varannan månad, så kanske den halvtimmen kan vara guld värd för en annan människa, säger hon.
I höstas anslöt hon sig till den finländska appen Commu som är en digital mötesplats för grannhjälp och volontärarbete. Eller ”Tinder för goda gärningar”, som tjänsten också kallas.
Nu väntar hon på första uppdraget. Kanske gå och handla åt en granne. Eller ta hand om en hund en stund.
– Jag brukar säga att jag kan lite om mycket. Jag har arbetat med ekonomi och jag är utbildad fastighetsskötare och kan en del om IT. Jag har också erfarenhet av stödinsatser från samhället, säger hon.
Commu-appen startades för tre år sedan i Finland, av en trio unga entreprenörer. Karoliina Kauhanen är en av dem.
Numera är hon en framgångsrik affärskvinna och med på tidningen Forbes Europalista över 30 framgångsrika entreprenörer under 30. Men uppväxten i en liten by i Finland präglades av utanförskap.
– Jag har varit mycket sjuk i mitt liv. Jag har epilepsi och halva min rygg består av titanium. Jag kände ingen som hade det som jag när jag var ung, berättar hon.
För några år sedan blev hon vän med Sami Ekmark, som hade mött utanförskapet genom sitt arbete inom psykiatrin.
– Folk söker läkarhjälp för ensamhet, det är en mycket stor sak, inte bara i Finland, säger Karoliina Kauhanen.
Tillsammans med IT-experten Ronnie Nygren började de fundera på lösningar. Karoliina Kauhanens mormor blev en inspirationskälla, genom sitt starka nätverk av vänner och grannar.
– Jag kommer inte att bo i 60 år på samma plats för att bygga sådana relationer. Då måste det finnas en annan lösning. Om man har appar för att sälja kläder och beställa hem mat, så kan man ha en app för att hjälpa varandra, säger Karoliina Kauhanen.
Commu-grundarna var och är ett växande samhällsproblem på spåren.
Antalet singelhushåll har fördubblats i Finland sedan 1990. Att bo ensam är inte detsamma som att känna sig ensam, men enkätundersökningar bland finländarna visar att många känner sig isolerade. Psykisk ohälsa och psykosociala problem kan bidra till ensamheten – och ensamheten kan också skapa ohälsa och problem.
– Vi flyttar till städerna och lever närmare varandra än någonsin tidigare. Men vi känner inte någon. Det är en märklig paradox, säger Commu-grundaren Karoliina Kauhanen.
Hon tror att pandemin blev en vändpunkt för både medborgare och makthavare.
– Jag tror att folk kanske förstod vad det innebär att verkligen vara ensam, utan någon som helst hjälp, säger hon.
Även i Sverige – ett land som länge haft en hög andel singelhushåll – betraktas ofrivillig ensamhet som ett samhällsproblem. Strax före jul gav regeringen ett uppdrag till Folkhälsomyndigheten att förebygga och motverka ensamhet, som ett led i en ny nationell strategi.
Örebroaren Sofia Nygren har blivit vittne till det växande utanförskapet genom engagemang i olika välgörenhetsorganisationer.
– Det kan handla om arbetslöshet, psykisk ohälsa, missbruk och annat dåligt mående. Många har svårt att komma ut och be om hjälp. I stället känner man sig misslyckad och känner skam och skuld, säger hon.
Vid det här laget har Commu nära 200 000 användare. De flesta finns i Finland, där Commu samarbetar med näringsliv och kommuner. Men kunskapen om appen har spridits till övriga Norden och till länder som Storbritannien och Portugal.
Företag och offentliga aktörer betalar för tjänsten. Den är gratis för privatpersoner.
– Vi har registrerat 40 000 goda gärningar under de här åren. Allt ifrån att fixa halloween för barnen till att gå på Pokémonjakt ihop, säger Karoliina Kauhanen.
Hon och hennes medgrundare är precis i färd med att anställa fler personer i företaget.
– Jag tror att vi kan förvandla 40 000 goda gärningar till fyra miljoner eller 40 miljoner, säger hon.
Sofia Nygren i Örebro anar att fler är beredda att rycka in, när det bara handlar om punktinsatser.
– Jag tror att många blir avskräckta av volontärarbete för att man är rädd att det ska bli för stort, säger hon.
Hon är övertygad om att insatserna kan skänka både givare och mottagare glädje.
– Alla behöver få känna sig viktiga och behövda. Man får en fin känsla av att göra något gott. Och den som får något kan känna sig sedd.
Läs mer:
Relationskrisen bakom låga barnafödandet i Finland – ”mycket att vara oroliga för”
Unga söker sig till kyrkan i Finland – inspireras av Charlie Kirk
