I år är Elisabeth Svantesson profet i sitt eget land igen. Årets kavalkad av budgetutspel har blivit en utdragen revansch för de moderatväljare som bara för ett år sedan var förbannade på regeringen för att den inte sänkte skatterna mer på höga inkomster.
Nu höjer Svantesson inte bara gränsen för statlig skatt så att färre med höga inkomster behöver betala den. Hon tar dessutom bort avtrappningen av jobbskatteavdraget för de som tjänar 65 000 kronor i månaden och uppåt. En skattelättnad för höginkomsttagare som bara den kostar statskassan nära fem miljarder om året. Enbart den posten är alltså större än den tandvårdsreform Sverigedemokraterna framhåller som sin stora framgång i årets budget.
Den som tvivlat på att en SD-stödd regering skulle kunna föra en moderat skattepolitik bör känna sig lugn som en filbunke efter årets budget. Jimmie Åkesson är inte bara med på skattesänkningarna. Han är också med på att hålla igen på bidragen till välfärden i kommuner och regioner.
Inte minst till höger har det varit vanligt att framställa SD som ett parti som kombinerar sitt invandringsmotstånd med en ”sossig” ekonomisk politik. Det finns ett sånt drag hos flera andra nationalistiska och högerpopulistiska partier i Europa. Men här i Sverige har det nationalistiska partiet lagt sig nära Moderaterna och de andra borgerliga i synen på skatter och fördelningspolitik.
Därför kan det vara svårt att skilja ut vad som är borgerligt och vad som är sverigedemokratiskt i Tidöregeringens budgetar. Men några saker sticker ut.
Ta arbetslösheten. Sverigedemokraterna var det parti som hade störst andel arbetslösa bland sina väljare. Inför valet gjorde Jimmie Åkesson ett stort nummer av att han inte tänkte acceptera några försämringar i a-kassan.
Men det gjorde han.
Sverigedemokraterna köpte en borgerlig modell med en nedförsbacke som sänker a-kassan efter var hundrade dag. Dessutom tillhör a-kassan de försäkringar som inte räknas upp med inflationen. Trots Åkessons löften blir ersättningen mindre värd för många arbetslösa.
Nu har Åkesson satt klackarna i backen mot ett annat borgerligt favoritförslag: att försvaga ersättningen i sjukförsäkringen. Men han står fortsatt bakom karensavdraget.
Och Sverigedemokraterna är med på att göra det dyrare att köpa medicin.
Sverigedemokraterna har lagt det stora krutet på att hålla nere bränslepriserna. Och där har de lyckats väl. De flesta bilägare lägger i dag en mindre andel av sin inkomst på bränslet än de gjort på årtionden. När regeringen går till val nästa gång kommer den att ha sänkt bränsleskatterna med 17 miljarder.
Husbilsägare får sänkt skatt. Lite pengar i det stora spelet men en skattesänkning med SD-touch
I år skavde det lite eftersom man samtidigt höjde den för SD förhatliga reduktionsplikten, alltså inblandningen av biobränslen i bensin och diesel. Men den stora bilden är ändå att regeringen sänkt reduktionsplikten kraftigt jämfört med S/MP-regeringen.
SD kan också räkna hem en annan framgång. Husbilsägare får sänkt skatt. Lite pengar i det stora spelet men en skattesänkning med SD-touch.
Budgetens höginkomstprofil ger smashläge för oppositionen. I ett läge där låginkomsttagare brottas med att få det att gå ihop är det lätt att vara vänsteropposition.
Ändå har Socialdemokraterna ett dilemma. De sitter i samma kniptång som de fastnat i varje gång en borgerlig regering genomfört ett nytt jobbskatteavdrag.
Efter varje borgerlig budget skäller S på regeringen för att den hellre sänker skatten än satsar på välfärden. Men när Socialdemokraterna själva får chansen att regera väljer de att behålla jobbskatteavdragen. Möjligen med justeringar för de högsta inkomsterna.
De vågar helt enkelt inte stöta sig med de medelinkomsttagare som är viktiga för att vinna val.
Därmed deltar Socialdemokraterna ofrivilligt i den fortgående krympning av den offentliga ekonomin som de borgerliga är så stolta över. Andelen av ekonomin som förblir i privata händer växer och andelen som används till det gemensamma som välfärd, rättsväsende, militär och socialförsäkringar minskar. Skattekvoten – eller skattetrycket för att använda en borgerlig term – minskar.
Nu finns det ändå en del som Socialdemokraterna kan gå till val på att riva upp utan att reta upp marginalväljarna med medelinkomster. Den extra skattesänkningen på inkomster över 65 000 i månaden är ett exempel. De kan göra om jobbskatteavdraget så att även de som inte har jobb får del av skattesänkningen. Men då blir det dyrare och därmed mindre per person. Och de kan förstås motivera lägre skattesänkningar med större satsningar på välfärden.
Men faktum kvarstår. Regeringens skattepolitik ställer Socialdemokraternas ekonomiska program inför svåra prövningar i nästa valrörelse.
Läs mer av Tomas Ramberg:
Senaste Jomshof-affären illa för regeringen – men välkommen för SD