Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Medan allas uppmärksamhet riktades mot hur centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist motvilligt körde huvudet i mittenväggen, hände andra saker i tysthet. S, V, C och MP träffas numera och pratar politik med varandra.
Därmed har både Centern och Vänsterpartiet gjort eftergifter.
Att Nooshi Dadgostar går med på att diskutera politik utan att ha fått löften om ministerposter betyder att Vänsterpartiet flyttat på sig. Tidigare var V-linjen att det var meningslöst att samtala om det politiska innehållet utan att först göra upp om vilka partier som ska sitta i regering.
Samtidigt accepterar Centern – efter att mittenhoppet definitivt släckts – att en regering måste grundas på S, V, MP och C. Som en konsekvens av det diskuterar Centern regeringspolitik också med V.
De senaste dagarna har surret handlat om att Centern skulle kunna byta sida och acceptera en moderatledd regering – om inte SD ingår i den.
Bilden har satts från både vänster och höger. Genom att måla upp hotet om fortsatt högerregering vill socialdemokrater pressa V att släppa sitt regeringskrav, medan högern och näringslivets lobbyister sätter tryck från sitt håll. Även centerkällor har bidragit till spinnet, för att ge bilden av att Centern har någon annanstans att ta vägen om partiet inte får sin vilja igenom.
På tisdagen avlivades den möjligheten – för vem vet vilken gång i ordningen – åter av Thand Ringqvist och andra ledande centerpartister. Det har egentligen aldrig varit ett alternativ, det vore att bedra Centerns väljarkår i en fråga som rör partiets grundläggande identitet – avståndstagandet från SD är mycket mer än en röd linje för Centern, det är kärnan i partiets tolkning av vad det är att vara en liberal i dagens Sverige.
Sverigedemokraterna har – helt oavsiktligt – gett centerledningen draghjälp genom att fördjupa sig i om svenskhet handlar om hudfärg och födelseort eller kulturell assimilering. En debatt där alla ståndpunkter i de rödgrönas ögon är mer eller mindre rasistiska. I det läget är det föga frestande att flirta med ett högersamarbete som inkluderar SD.
Det är också tråkiga nyheter för moderatledaren Ulf Kristersson – som på talmannens uppdrag nu ska sondera möjligheten att dra över Centern till sin sida. En sida som oundvikligen inkluderar ett samarbete med Jimmie Åkesson. Kristerssons möjligheter att lyckas är – som han själv konstaterade – mycket små. Moderatledaren tycks räkna kallt med att talmannen nästa vecka ordnar en omröstning där också Kristersson röstas ner.
Om så blir fallet är extravalet bara en omröstning bort. Kanske det som krävs för att lösa den avgörande knuten, den om vilka partier som ska få statsrådstitlar i Magdalena Anderssons regering.
Nu utkämpas en skönhetstävling om vem som har varit mest konstruktiv. Elisabeth Thand Ringqvist hävdar att Centern gjort allt partiet kan för att lösa regeringsfrågan och att om det blir extraval är det V och MP som bär ansvaret – med sina krav på regeringsdeltagande.
Vänsterpartiet säger sig vilja kompromissa och göra eftergifter till Centern på alla tänkbara punkter – utom just ministerfrågan. När Vänsterpartiets gruppledare Samuel Gonzalez Westling vädjade till Centern inför riksdagens omröstning drog han SD-kortet och menade att C och V tillsammans ”står trygga i en sak: Människovärdet”.
Vilket av de rödgröna partierna får bära hundhuvudet om den nervösa förhandlingen inför en fjärde omröstning går över styr och kraschar in i ett extraval? Det är det den pågående skönhetstävlingen handlar om.
Läs mer:
Kristersson om sonderingsuppdraget: ”Det kommer att bli svårt”
Brakförlust för C-ledaren i statsministeromröstningen