Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tidöpartiernas ledare kan visa upp ett tajt lag inför valet. Väljarna kommer nu att omsorgsfullt informeras om att det i ett skakigt världsläge är säkrast att rösta på den sittande regeringen och inte chansa på ett osäkert ”vänsterexperiment”. Liberalernas hastiga inrättning i Tidöledet är i det avseendet ett ljus i mörkret för Ulf Kristerssons lag inför valet.
Men det finns smolk i glädjebägaren. Om Simona Mohamssons nya linje blir framgångsrik sker det på de andra Tidöpartiernas bekostnad. Liberalernas lappkast syftar ju till att få andra högerväljare att taktikrösta på L. Det är därför med blandade känslor högerkollegorna gratulerar Mohamsson till den knappa segern på landsmötet.
Det är framför allt två partiledare som har anledning att bita på naglarna – Moderaternas Ulf Kristersson och Kristdemokraternas Ebba Busch. För Kristersson står ledarskapet för den svenska högern på spel. Blir gapet till Jimmie Åkesson ännu större försvagas moderatledarens auktoritet.
För Ebba Busch kan det sluta ännu värre. Kristdemokraterna har i val efter val kunnat räkna med moderata taktikväljare – flera gånger har de räddat Buschs parti kvar i riksdagen. Om KD tvingas konkurrera med Mohamsson om stödrösterna kan det sluta med att både Busch och Mohamsson får brottas med fyraprocentsspärren.
Om Mohamssons manöver bara slutar i intern högerkannibalism är inte mycket vunnet för regeringssidan. För att vinna valet måste de dra väljare från Socialdemokraterna och Centern.
Det projektet stärks inte av att tveksamma mittenväljare nu fått klart för sig att nästa Tidöregering kommer att innehålla ett antal sverigedemokrater – bortåt ett dussin SD-ministrar om dagens opinionssiffror står sig.
I jakten på mittenväljare har Tidöregeringen allvarligare problem än Liberalernas dödsångest. USA:s och Israels krig mot Iran har ytterligare spätt på den ekonomiska pessimism som är det största hotet mot att få Kristersson omvald. Regeringen kommer att göra allt för att övertyga väljarna om att den vill hålla nere el- och bränslepriser – i praktiken en svår uppgift – men kan inte prata sig till en optimistisk väljarkår. Regeringen har flera skäl att hoppas på att kriget avslutas snabbt.
Om så sker återstår fortfarande att se om Simona Mohamssons manöver alls kommer att lyckas. Hennes helomvändning har skapat stor oordning och bitterhet i det egna partiet. Mandatet från det extra landsmötet pressades igenom med kontroversiella metoder.
Debatten mellan de olika sidorna i Liberalerna kommer inte att försvinna, bara ändra form. Nyheter om liberaler som hoppar av, liberaler som vägrar kampanja för Mohamsson och liberaler som går över till andra partier kommer att fortsätta att väcka uppmärksamhet. Nyheter som undergräver ledningens försök att övertyga omvärlden om att partiet nu samlas inför valet.
Mohamssons auktoritet inför väljarna var svag redan från början – i och med landsmötet har hon fått protokoll på att hon med knapp nöd har stöd i sitt eget parti. Det var en svettig stund för partiledaren när den knappa röstsiffran tickade in.
Det räcker inte att ta Åkesson i båten, nu gäller det för Mohamsson att ro på.















