Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Regeringsfrågan har utvecklats till rena sängkammarfarsen. Partiledarna springer in och ut ur regeringsalternativen, dörrar öppnas och andra slås igen och publiken blir alltmer förvirrad.
Några partier hotar att fälla alla regeringar de inte får vara med i, andra hotar fälla regeringar som andra får vara med i, en partiledare vill ”inte tas för given” medan statsministern låtsas som att allt är som vanligt. Ändå har Ulf Kristersson hastigt och lustigt berövats sitt bästa vapen mot oppositionen: Ett sammanhållet lag.
Elisabeth Thand Ringqvist – den senaste centerledaren – får alltså börja jobbet med en oväntad lättnad, ”Vet ni vad?” utropade hon i sitt jungfrutal till partistämman, ”det händer saker i svensk politik hela tiden. Vilket inte minst den här veckan visat!”
Plötsligt framstår Centerns svar i regeringsfrågan inte längre så avvikande.
I praktiken är frågan om vilken statsminister Centern ska stödja redan utklarad.
Om oppositionen vinner valet är frågan inte om utan hur Centern ska samarbeta med Socialdemokraterna. Den nyvalda ledarens tal liknade på den punkten ett logiskt resonemang som blir avbrutet just när slutsatsen ska levereras. En sån slutsats hade landat på Magdalena Andersson.
Centerns regeringsfråga kan utvecklas i all oändlighet.
Samtidigt är det begripligt att Centern inte redan nu river av plåstret och säger det rakt ut.
Att peka ut Magdalena Andersson skulle inte få tyst på debatten. Det skulle bara starta ett nytt frågebatteri: Jaha, och hur ska ni förhålla er till Vänsterpartiet då? Kan ni vara med i samma lag som Nooshi Dadgostar? Och vilka centerkrav måste Andersson gå med på? Kräver ni ministerposter? Centerns regeringsfråga kan utvecklas i all oändlighet.
Att svara på de frågorna utan att ens veta om oppositionen verkligen vinner valet riskerar att i onödan riva upp såriga interndebatter. Säkrast att ta det lugnt alltså, det är en väl inarbetad centertradition att skjuta på jobbiga ställningstaganden så länge det går. Och ibland längre. Oviljan att sätta ner foten i relationen till S och V kostade Centern dyrt förra mandatperioden.
Ändå är Thand Ringqvists akuta problem inte vilka partier Centern ska samarbeta med efter valet, det stora bekymret är att väljarna inte vet vad Centern vill uträtta. De senaste åren har partiets styrka varit dess liberala identitet, ett borgerligt parti som tar strid mot Sverigedemokraterna. Det var länge sen partiet förknippades med tydliga sakfrågor.
Fram till valet kommer den nya centerledaren, med en PR-maskins envishet, trumma in några korta budskap. Den som råkat missa Thand Ringqvists mantra ”jobben ska bli fler, utsläppen ska ner” kommer att få fler chanser.
Läs mer av Tomas Ramberg:
” Busch fortsätter förstöra stämningen för Kristersson”
