Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Opinionsmätningar visar att de flesta fortfarande står bakom beslutet från 2022 om att gå med i Nato. Men tänk tanken att debatten hade kommit i dag. Skulle lika många ha känt sig övertygade om att Nato under Donald Trump ger oss större säkerhet? Hur många politiska partier skulle ha tyckt att tidpunkten vore den rätta?
Det får vi aldrig veta. Men för de flesta är det uppenbart att ett Nato lett av Trumps USA inte är den trygga försäkring som målades upp för de svenska väljarna inför medlemskapsansökan 2022.
Natos omtalade artikel 5 – ”en för alla alla för en” – har alltid varit omdiskuterad, den har ett drag av frivillighet, inte minst för alliansens helt dominerande medlem USA. Långt före Trump har det ifrågasatts om USA verkligen skulle vara berett att riskera kärnvapenattacker mot sina mångmiljonstäder för att komma något europeiskt land till undsättning.
Att Trump ifrågasätter Nato och hotar att använda militära medel mot andra Natomedlemmar betraktas som jobbiga men tillfälliga avvikelser
Med Donald Trump och Maga-rörelsen i USA:s ledning råder inte längre någon tvekan om vilka intressen som styr Washingtons agerande, ”America first” är politikens öppet uttalade mål. Hoppet om att Natomedlemskapet ska fungera som en försäkring bygger på att Trump uppfattar att USA har ett rent egenintresse av att riskera amerikanska liv för europeiska nationer.
Regeringen hävdar att den tror det. ”Jag är övertygad om att USA kommer att finnas för oss om vi blir utsatta för ett väpnat angrepp”, säger utrikesminister Maria Malmer Stenergard till DN.
Den svenske överbefälhavaren säger att det är ”business as usual”.
Att Trump ifrågasätter Nato och hotar att använda militära medel mot andra Natomedlemmar betraktas som jobbiga men tillfälliga avvikelser, något slags ond dröm som vi ska hoppas går över snart. Ingen vill ta in att USA:s strategi är det nya normala. Det är alltför smärtsamt att se den gamla Natodrömmen spricka inför våra ögon.
Förra gången det europeiska säkerhetsläget skakades i grunden var när Ryssland gick in i Ukraina 2022. Då öppnade de svenska partierna en stor diskussion om säkerhetspolitiken.
Alla alternativ kastades upp på bordet och det hela landade i den största omläggningen av svensk utrikespolitik sen 1800-talet. Den välkomnades av dagens regeringspartier. Nu ”hade vi kommit hem”, som Ulf Kristersson sa när han talade till svenskarna från Washington.
I dag vill Ulf Kristersson snarare undvika en säkerhetspolitisk diskussion. Vi ska ”inte spekulera”. Vi ska ha ”is i magen”.
”Vi betraktar Natos samarbete som starkt” säger utrikesministern.
Det obehagliga intrycket blir att det är farligt att öppet diskutera hur Sverige och EU ska hantera hoten och förolämpningarna från andra sidan Atlanten. Som om situationen är så ömtålig att en debatt om vilka motåtgärder och alternativ som finns vore skadlig i sig.
Det är signaler som knappast ökar väljarnas trygghet utan i stället förstärker intrycket att statsledningen står svarslös inför en ny och farligare omvärld.
Samtidigt försöker statsministern använda det skakiga världsläget som ett argument inför höstens val. Ulf Kristerssons budskap är att ett regeringsskifte vore farligt eftersom oppositionen enligt honom är splittrad och saknar en gemensam säkerhetspolitik.
Det argumentet hade varit starkare om regeringen kunde visa upp en egen politik för vad Sverige och EU ska göra i Trumps värld.
Läs mer av Tomas Ramberg:
”Gör det någon skillnad vem som vinner valet?”
”Tidöpartierna hoppas att väljarna ska vara räddare för alternativet”
