Britta Byström beskriver sig som en fantasiresenär som undersöker andra världar med musikens hjälp. Den Sundsvallsfödda tonsättaren var tidigt fascinerad av att spela trumpet, men lade ifrån sig instrumentet när hon upptäckte sin egen skapande förmåga. I dag är hon en internationellt uppskattad symfoniker och kammarmusikalisk tonsättare, med sinne för skarpt utmejslade detaljer. Men hon är inte intresserad av realism, och ser sig inte heller som naturromantiker.
– Jag får ibland höra av min publik att de hör naturen i mina verk, men för mig finns det ingen koppling mellan natur och musik. Däremot så befinner jag mig hela tiden i dialog med andra konstverk, förklarar Britta Byström när vi möts.
Hennes dialog inkluderar lika ofta andra konstnärer, som andras verk.
– Jag kan känna igen mig i en stämning, eller fastna för en idé. Men själva berättelsen eller motivet fastnar jag sällan för.
Ändå förmedlar Britta Byströms musik både sinnlig närvaro och humor. Prisade kammarmusikverket ”Ink-wash on paper” är en subtil dialog med bildkonstnären Gunnel Wåhlstrands fotografiskt realistiska tuschmålningar, som ställdes ut på Waldemarsudde i fjol. Den prisade sångcykeln ”Alfabet”, en tonsättning av Inger Christensens berömda diktsvit med samma namn, är skriven i nära samarbete med virtuosa sopranen Alexandra Büchel.
– Jag har verkligen älskat att jobba med Alexandra. Hon är på något sätt en helt obegränsad sångerska, så vårt samarbete kom att prägla det här verket mycket.
I ”Alfabet” formar Britta Byström musiken utifrån Fibonacci-serien, den matematiska talsekvens som ligger till grund för ”gyllene snittet”, och som inspirerat diktverkets form. Verket uppförs på Båstad kammarmusikfestival i sommar, där Britta Byström är årets tonsättarprofil.
När vi träffas har Britta Byström en intensiv vår bakom sig, med flera urpremiärer. Framför henne ligger förutom en festivalsommar också en operahöst. Britta Byström är en av våra mest produktiva tonsättare. Men ledighet är inte något hon längtar efter: hon komponerar hela tiden, varje dag, i sitt kombinerade sovrum och arbetsrum i Årsta i Stockholm.
– Jag älskar att komponera! Att dras in i verket och svepas med av dess egen kraft, det är det som fascinerar mig.
Hon har utvecklat en teknik för att hålla sin musikaliska verkstad i oavbruten rörelse.
– Oftast arbetar jag på flera saker parallellt. Genom att vara på olika ställen i arbetsprocessen så kan jag jonglera med olika verk på samma gång utan att de stör varandra.
Framåtrörelsen och den dramaturgiska bågen i musiken intresserar henne alltmer. Inte oväntat är promenaden en återkommande metafor i titeln till cirka 25 verk med Britta Byströms signatur. Under titeln ”A walk to…” visar hon vägen till kollegor som Beethoven och Brahms. Men lika ofta är det en existentiell vandring. Tondikten ”Picnic at Hanging Rock”, som baseras på boken och filmen med samma namn, skildrar försvinnandet som en gåtfull dröm. Och i violinkonserten ”Shortening days”, som stjärnviolinisten Janine Jansen uruppförde i Stockholm och Hamburg 2024, går promenaden in i det okända, från dagsljus till djupaste natt, i sex satser.
– Dagsatserna blir gradvis kortare och nattsatserna blir längre, så att man färdas in i stillheten och mörkret.
Britta Byströms intresse för dramaturgi har lett till flera musikdramatiska verk. 2019 uruppfördes kammaroperan ”Gállábártnit” (”Björnsönerna”) i Toronto, med libretto av norsk-samiska dramatikern Rawdna Carita Eira. När pandemin bröt ut passade duon på att arbeta fram en ny opera. Rawdna Carita Eira föreslog en samisk skapelsemyt med flera bärande musikaliska inslag som utgångspunkt. Efter att ha presenterat idén för Kungliga Operan i Stockholm fick de en officiell beställning.
Familjeföreställningen ”Eatnama váibmu” (”Jordens hjärta”) regisseras av filmaren och musikern Elle Márjá Eira, och får sin urpremiär i höst. Den arketypiska berättelsen färdas mellan olika världar: skuggvärlden där andarna bor och den nya, ljusa världen där solen alltid skiner. I myten skapar guden Ipmil de första människorna, Solsönerna, och placerar ett bultande hjärta djupt nere i jorden för människorna att lyssna till.
Men problem uppstår när den ena brodern inte kan höra hjärtats slag – och efter hand blir bröderna bittra fiender. I operan spelar en barnkör två av huvudrollerna – först är de en månghövdad sol, och senare spelar de en renflock. Britta Byström är djupt fascinerad av myten.
– Jag lockades av utmaningen att skildra och så småningom föra samman två helt olika musikaliska världar.
Färgas din musik av samisk musik, eller går du din egen väg?
– Jag går mest min egen väg, men jag ser det som att min musik står i tjänst till berättelsen. Och det finns ett viktigt moment i historien där Soldottern lockar till sig Vildrenen och tämjer den genom jojken. Här föreslog Rawdna Carita Eira en mycket vacker traditionell jojk, som jag har använt musiken ifrån. Det var ett fint ögonblick när vi kom till den scenen och Rawdna sjöng den för mig.
Även den samiska nåjdtrumman har inspirerat Britta Byström att ge slagverket en central roll i operan, där det förflyttar berättelsen mellan olika dimensioner.
Operasamarbetet med Rawdna Carita Eira har öppnat dörren till den samiska kosmologin och språkvärlden för Britta Byström.
– Operan handlar dels om konflikten mellan det okända och äventyrliga och det trygga och invanda.
Men hon ser också den kulturpolitiska betydelsen i att en samisk skapelsemyt ges plats på den svenska nationalscenen, och att publiken får ta del av en fantastisk myt som många kanske inte känner till sedan tidigare.
– Operan handlar om att det goda och sköna i världen grävs ner som en skatt intill jordens bultande hjärta, så budskapet är bland annat att lyckan nås genom sökande och ansträngning. Ett annat budskap är att det finns något i naturen som vi människor måste lyssna till. Men slutar vi lyssna, då uppstår problem.
Britta Byström beskriver operasamarbetet som ”enormt lustfyllt”.
– Det känns som om jag hittat en arbetskamrat som tänker på text och musik på samma sätt som jag gör.
Det låter som om det kan bli fler operor framöver?
– Ja! För mig känns samarbetet med Rawdna Carita och det mytologiska materialet som en outtömlig åder.
Läs alla texter om musik