Severin Blomstrand, 80, hade tänkt njuta vårens ankomst på sitt lantställe i Dalarna. Men så fick han ett samtal. Ville han lämna pensionärslivet, bli ledamot i Lagrådet och granska regeringens lagförslag?
Nu sitter den gamle domaren på Riddarholmen mitt i den politiska och juridiska hetluften ett valår – och verkar gilla det.
Den 5 mars delade Severin Blomstrand och hans lagrådskolleger ut en käftsmäll till regeringen. De totalsågade regeringens omfattande straffrättsreform där justitieminister Gunnar Strömmer (M) vill höja straffen för ett femtiotal brott samt fördubbla straffen för gängrelaterade brott.
”Förslagen brister så mycket i kvalitet att de inte har förutsättningar att bli ny lag”, skrev Lagrådet. ”Ett hastverk”, kallas regeringens lagrådsremiss med förslag till ny lagstiftning.
– Jag tror inte att regeringen har full överblick över alla lagförändringar man nu genomför, säger Severin Blomstrand.
Han hejdar sig.
– Eller… jag kanske inte ska påstå att regeringen inte har överblick. Men jag har det i alla fall inte.
Severin Blomstrands sätt att väga orden är typiskt för en människa som förstår språkets kraft. Det gör man om man varit domare i Högsta domstolen, och i nogsamt formulerade domar slagit fast praxis för hur svensk lag ska tillämpas.
Det är inte självklart att Blomstrand alls vill låta sig intervjuas. Hans lagrådskollega Martin Borgeke, 76, avböjde och höll genast en föreläsning i luren om varför. Lagrådets yttranden är genomtänkta produkter där varje ord vägts på guldvåg, förklarade Borgeke, och tidningscitat en risk. De skulle kunna tolkas som att han lägger till eller drar ifrån något från själva yttrandet.
Lagrådets kritik blir snabbt politisk ammunition – särskilt när de innehåller sådan dynamit som de 56 sidor som Severin Blomstrand och hans kolleger lämnade ifrån sig i mars. Yttrandet ifrågasätter själva grundtanken med regeringens straffreform. Leder hårdare straff verkligen till minskad brottslighet och ökad trygghet? Belägg saknas, enligt Lagrådet.
– Lagrådets roll är inte att ha synpunkter på de politiska bedömningarna, utan det är det juridiska som vi granskar, betonar Severin Blomstrand.
Men det juridiska och det politiska går in i varandra. Det är valår, frågor om brott och straff är heta – och Lagrådet befinner sig precis i skärningspunkten mellan politik och juridik.
Lagrådsformuleringar som att utdömandet av straff ”i enlighet med humanitetsprincipen bör präglas av måttfullhet” går emot tidsandan. År 2026 går både regeringen och Socialdemokraterna till val på hårdare straff. ”Repression med precision”, lyder talepunkten från S.
– Jag tycker att det är intressant att se hur politik omformuleras till juridik. Alla förslag som man ser fladdra förbi i debatten – hur gör man dem till politik? I Lagrådet ser vi det, säger Kerstin Calissendorff, 70.
Hon tar emot i Lagrådets lokaler, på sjunde våningen i Gamla riksdagshuset på Riddarholmen. Volymer med inbundna lagtexter kantar väggarna.
Efter 19 år som justitieråd i Högsta domstolen gick Kerstin Calissendorff i pension år 2022. Likt Severin Blomstrand har hon förmåtts att hoppa in i Lagrådet denna intensiva vår.
Vid kaffeautomaten i Lagrådets kök står ännu en inkallad pensionär: Mahmut Baran, 67, i mörk kostym och pappmugg i handen. Fram till i fjol var han justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen.
Den här eftermiddagen begrundar han regeringens förslag om 13-åringar i fängelse.
– Vårt yttrande blir klart inom kort, säger Mahmut Baran och hastar tillbaka till sitt sammanträdesrum.
Huvudregeln är att endast domare från Högsta domstolen eller Högsta förvaltningsdomstolen, så kallade justitieråd, får sitta i Lagrådet. Minst en av tre lagrådsledamöter måste vara i aktiv tjänst. För att fylla resten av platserna tvingas man vända sig till pensionärer – annars sinkas arbetet i Högsta domstolen.
Kanslichef Jens Wieslander har i uppdrag att ringa de pensionerade justitieråden och be dem träda in i statens tjänst igen.
– De är otroligt skickliga personer som ägnat ett helt arbetsliv åt juridik på mycket hög nivå. Bara för att de går i pension så slutar de inte att använda sin kapacitet och kompetens. Nu får hela samhället nytta av dem, säger Jens Wieslander.
Att övertala så många pensionärer att jobba under samma period har gått bättre än han befarat.
– Bara tre har tackat nej.
Lagrådet prövar om regeringens lagförslag rimmar med grundlagarna och rättssäkerhetens krav. Man ska även förutse om den nya lagen träffar rätt och löser de problem som regeringen vill.
– Jag är noga med att försöka förstå varför regeringen vill göra förändringen. Vad vill man uppnå? säger Kerstin Calissendorff.
Hon förklarar hur en lagrådsgranskning går till. Först klubbar regeringen en så kallad lagrådsremiss, där förslaget till ny lagtext finns.
– Vi ledamöter läser direkt in oss på den. Man vill ju vara förberedd.
Några dagar senare kommer tjänstemän från regeringskansliet till Riddarholmen för att föredra ärendet. De läser förslaget till ny lagtext högt, paragraf för paragraf.
– Och det är fascinerande! För även om vi har läst innan, så hittar man saker som skaver eller låter konstigt. Sedan ställer vi frågor, diskuterar och borrar.
Vid lunchtid äter lagrådsledamöterna och tjänstemännen från regeringskansliet ihop.
– I Svea hovrätts källare finns en restaurang. Efter lunch fortsätter vi.
Skrivandet av yttrandet delas upp mellan de tre ledamöterna. Trion möts och läser högt för varandra, mening för mening.
– Det är jättebra, för då hör man hur det låter. Och så pillar vi i språket. Ska vi mildra det där, eller stärka det där?
I februari var Kerstin Calissendorff med och skrev ett lagrådsyttrande som gav rubriker. Det handlade om skärpta krav för svenskt medborgarskap som ska införas den 6 juni i år.
Lagrådet kritiserade regeringen för att den inte vill ha några övergångsregler. Runt 100 000 personer har sökt medborgarskap enligt de gamla reglerna – men ska nu bedömas efter de nya, skarpare kraven.
– Det finns en risk att man tappar tilltron till rättssystemet. Man har skickat in i tron att man uppfyller kraven. Sedan, ett par år senare, så ändras de, säger Kerstin Calissendorff.
Lagrådet avrådde regeringen från att införa lagen utan övergångsbestämmelser. Men migrationsminister Johan Forssell (M) sa redan samma dag att han inte tänker följa uppmaningen.
Hur känns det, att regeringen direkt säger ”det där tar vi inte hänsyn till”?
– Det känns väl okej. Eller… jag kan förvånas lite… eller kanske inte förvånas, men…
Kerstin Calissendorff tar ny sats.
– Jag kan tycka att det är synd. Jag vet ju att det är en hjärtesak för regeringen att det ska träda i kraft på nationaldagen. Men jag tycker synd om Migrationsverket.
Hur menar du?
– Jag har kollat upp att Migrationsverket i januari hade 98 305 öppna medborgarskapsärenden.
Alla de ärendena måste nu kompletteras enligt den nya, hårdare lagstiftningen.
– Och handläggningstiderna var redan väldigt långa. I genomsnitt 30 månader.
Att regeringen kan köra över Lagrådet ingår i spelets regler, menar Kerstin Calissendorff.
– Det är inget jag ligger sömnlös över.
Severin Blomstrand resonerar på samma sätt.
– Det känns inget särskilt. Jag vet ju att det kan vara så. Lagrådet har den här granskande uppgiften enligt regeringsformen och följer den så gott det går. Sedan får regeringen ta ansvar för produkten.
Lagrådsledamöternas lidelsefria ord ska inte tolkas som att de inte bryr sig. De är rutinerade rävar som vet sin roll i svenskt offentligt liv. De är tjänstemän, inte aktivister. Men under den svala ytan finns en passion för lagstiftningsarbetet, som glimmar till när de fått sitta på kammaren och fila på ett skarpt uttryck. Som hastverk.
Justitieministern protesterade genast mot Lagrådets nedsättande ord om hans stora reform.
– Jag kan säga redan nu att jag inte håller med om beskrivningen av det här som ett hastverk, sa Gunnar Strömmer, som ändå lovade att noga gå igenom lagrådsyttrandet.
Severin Blomstrand hoppas att regeringen tar intryck:
– Vi tycker ju att de inte ska gå vidare med detta, utan att de ska göra ett omtag.
I en färsk SvD-kolumn frågar juridikprofessorn Mårten Schultz vad poängen med Lagrådet är om regeringen ändå struntar i invändningarna. Är det bara ”onödigt extraarbete för en massa jurister som får lön från skattebetalarna?”
Tillspetsat, anser Severin Blomstrand.
– Även om regeringen någon gång säger att ”vi bryr oss inte” och kör vidare ändå, så finns många fall där de faktiskt följer Lagrådets synpunkter.
Kerstin Calissendorff tycker att Lagrådet gör nytta ”på många plan”.
– Utan Lagrådet skulle lagstiftningen bli sämre.
Severin Blomstrand påminner även om tyngden som lagrådsyttranden får i svensk debatt.
– Senast i dag var det ju en stor debattartikel från Advokatsamfundet med rubriken ”Regeringen måste lyssna på Lagrådet”.
Just som vi ska lämna kontoret kommer en medarbetare med en bunt A4-papper i handen.
– Vårt senaste yttrande. Om unga lagöverträdare. Ni kan ta det.
Pappersbunten är varm från skrivaren. Jag ser namnet Mahmut Baran – ledamoten i kostym från kaffeautomaten – och bläddrar vidare: ”Lagrådet avstyrker förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år”.
Regeringens förslag är oförenligt med regeringsformen samt strider mot barnkonventionen. Dessutom ser Mahmut Baran och hans kolleger en risk att förändringen snarare ökar ungdomsbrottsligheten och får ännu yngre barn att dras in i den.
De grånade lagrådsledamöterna på Riddarholmen har åter levererat brutal kritik som regeringen kan välja att strunta i.
Tolv pensionärer och sex aktiva justitieråd sitter i Lagrådet
Lagrådet består av flera avdelningar med tre ledamöter i varje. Antalet avdelningar varierar beroende på arbetsbördan men får enligt lag inte överstiga fem.
Men den här våren opererar Lagrådet under en undantagslag som tillåter hela sex avdelningar, för att klara ”de mycket stora arbetsanhopningarna under första halvåret 2026”.
Domare från Högsta domstolen (HD) eller Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) kan bli ledamöter i Lagrådet. Minst en ledamot i varje lagrådsavdelning måste vara i aktiv tjänst som justitieråd, som domarna i HD och HFD kallas.
De sex lagrådsledamöter som är aktiva justitieråd är Marie Jönsson, Christine Lager, Jonas Malmberg, Magnus Medin, Malin Bonthron och Martin Nilsson.
De tolv pensionerade justitieråden som övertalats att arbeta som lagrådsledamöter är Gudmund Toijer, Mats Andersson, Mahmut Baran, Mari Andersson, Karin Almgren, Sten Andersson, Eskil Nord, Stefan Lindskog, Kerstin Calissendorff, Mats Melin, Severin Blomstrand samt Martin Borgeke.
Detta tittar Lagrådet på i sina granskningar
Lagrådet beaktar:
● Hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt
● Hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra
● Hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav
● Om förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften
● Vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen
Lagrådet undersöker även om de föreslagna lagändringarna är förenliga med EU-rätten eller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
Ärendena föredras inför Lagrådet av tjänstemän från departementen som medverkat i utformningen av lagförslagen. Lagrådets yttranden är offentliga och kan läsas på lagrådets webbplats.
Lagrådets verksamhet regleras i 8 kap. 20-22 §§ regeringsformen och lagen (2003:333) om Lagrådet.
Källa: Lagrådet
Strömmer (M) om kritiken mot 13-åringar i fängelse
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) säger att ”det finns ett väldigt stort behov att göra om systemet för unga som begår allvarliga brott”. Så här kommenterar han Lagrådets kritik mot regeringens förslag om skärpta regler för unga lagöverträdare:
”Jag noterar att Lagrådet inte invänder mot flera av förslagen i lagrådsremissen, men däremot är mycket kritiskt till förslaget om att tillfälligt sänka straffbarhetsåldern för allvarliga brott. Lagrådet är även kritiskt till förslaget om att minska ungdomsrabatten.
Vi kommer nu gå igenom Lagrådets yttrande noga och därefter återkomma med besked om hur vi tar vidare förslagen. Ytterst handlar det om en avvägning om hur vi på bästa sätt skyddar samhället mot allvarlig brottslighet och i ett akut läge tar hand om de barn som begår livsfarliga våldsbrott.”
Läs mer:
Gängkriminalitet föreslås bli nytt brott
Hård kritik mot sänkt straffbarhetsålder: ”Experiment på barn”
