Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
25 september
Speakers lounge, 13.00
En ny grej för mig är jag kan befinna mig på Bokmässan utan att bli ruinerad av matpriserna. Det finns en lounge med gratis mat och dryck på plan 2 som gör mig helt lyrisk. Jag häller i mig tre burkar läsk. Leila Inanna Sultan kommer och ställer ”tre kontroversiella frågor”, som hon själv säger. Vi pratar lite politik innan jag måste avlägsna mig.
Mässgolvet, 15.21
Jag finner mig själv poserande med pappersutgåvan av SvD:s sågning av min bok framför en mobilkamera. Sedan köper jag böcker för hela mitt studielån, och därefter visar jag runt min familj som är här för att se mig snacka vid 17. Det känns fint att de tagit sig över halva landet för mig, även om mammas största anledning verkar vara att få en glimt av Marianne Lindberg De Geer.
Seminarierum F3, 17.00
Jag blir påmyggad samtidigt som jag försöker hålla en konversation med de andra medverkande: Nina Hemmingsson, Elis Monteverde Burrau, Isabella Nilsson, Lina Ekdahl och Hedvig Ljungar. Bara en massa litterära genier och jag. Trots verkshöjdsskillnaden känner jag mig relativt lugn? Under samtalets 45 minuter pekar jag vid ett tillfälle på min bror och säger: ”Han är inte död, han sitter där borta!”. En man som skulle kunna vara Per Sinding-Larsen sitter längst fram och skrattar jättemycket.
Färjan, 18.37
Jag och Lina Ekdahl tar följe mot Lindholmen och hamnar på en färja. Vi ska läsa på tidskriften Bänkens releasefest. Jag frågar ut henne om Göteborgs litteraturscen och sedan läser jag ur min debutbok för andra gången i dag. Det är svårt att inte bli trött på sig själv när man maler samma meningar gång på gång.
Bokmässan by night, 22.03
Efter att ha ätit en pizza på en fin restaurang hamnar vi backstage, där det finns både choklad och alkohol. Det är en sån uppgradering, konstaterar jag och tänker på hur jag föregående år försökt, men inte lyckats, komma in hit. Det har alltid slutat med att jag sett K Svensson åka i väg i en hiss medan jag stått ensam kvar nere vid silent disco-freaksen.
På den extremt tajta balkongen hamnar jag med Björn Werner som pratar om hur det var att laga mat på mässan. Går raskt över till att pressa honom att stanna tills tolvslaget. Vi poeter står för den avslutande underhållningen och min farhåga är att alla ska ha gått lagom till dess. Men Björn Werner kan inte lova någonting.
Vårt performance blir ändå av och det går faktiskt skitbra. Jag, Ali Alonzo och Charlie Brandin Avehall är både roomies och poeter, så vi bjuder in publiken till vårt vardagsrum. Det blir så klart kaotiskt. Jag ägnar min scentid åt att göra dagens svåraste uppgift: ta en selfie till den här bloggen.
Efteråt skålar vi i gratis öl och snor de mycket dyra chokladkakorna. Vid 01 går ögonen i kors och någon börjar snacka om Mondials förlagsfest. Jag förstår vartåt det barkar, lex Natur & Kulturs förlagsfest. Inte igen, tänker jag och går hem.
Imorgon är en ny dag och då ska jag på riktigt stöpas in i kultureliten (haha) genom att medverka på Bokmässanmiddagen i katakomberna – Svenska mässans djupaste vrå. Jag fick ett opersonligt mejl för en vecka sen, men som poesidebutant är jag tacksam över att ens bli påtänkt. Att min målgrupp är cirka tio personer hindrar mig inte från att bli sågad i två stora dagstidningar och bjudas på ”den hetaste middagen”. Någonting gör jag ju rätt uppenbarligen? Come at me, Bokmässan, jag har magen full av gratismat och jag älskar litteraturen.
Läs mer:
Tora Anderssons dagbok 1: Resten av förlagsbranschen spelar pingis och jag vill gå hem
Bokmässebesökarna tipsar: ”Ha en pappa som läser för dig två timmar varje dag”
Björn af Kleen: På Bokmässan begår jag ett fatalt misstag
Allt om Bokmässan