1
De posterioribus non est disput.
Jag har postat ett fundament
vitare än porslin
Jag har funderat ett postament
mer varaktigt än en kalsong
Ej blänker av guldelement
min matsal. På elfenben
går, och fläktar mig, jag
med strutsplymer. Men pergament
är odödlig, ithy kal!
Om sällskap mig göres behov
så kom till mitt postament.
Du sättes inte på pergament:
Din baksida är för grov
Jag föredrar vad du skrev
fast papperets yta är grov
Där finns dock alltid ett tomrum
ett urtaget hjärta bland ord
en urtagen gubbe, ett ordmord
som hjälpte mig till att fjärta
tills med en skrumpen ärta
med frost i mustaschen
och dropp från pistaschen
nedkom ditt postament.
(1950-tal)
2
Den första zittran hörs
Den spelar på grusets torkade strängar
gräset
Berg med bruna, seniga armar
öron i armbågsvecket
spelar detta
människornas insektsliv
och jag en insekt
Jag hör dock äktheten och falskheten i zittret
trots 50 år – Äkta! och Falsk!
dock fredlig fast lika grym och skenbart
idiotisk när det anspelas på
den s.k. morallagen, judisk eller kristen
katolsk, mohammedansk, hinduisk
eller de nationella intressena
Att kunna höra vem som är vem i detta liv
och sedan tveksamt, utan aning om utgången
fatta ett val – kanske är detta en huvudsak
Kanske det att inte försäga sig
Att inga gärningar är goda gärningar etc
(1957)
3
(Kurban Beyram?)
Jag är ett träd
ännu levande
i vars grenar
hundra döda hängt
utan att ha annat gjort
än att ha varit avvikande
i sin tro, som kanske var vetande
i utövandet av sin tro
Jag är ett träd
lika enkelt som ditt
på tomten av din gård
De döda
föll från mina grenar
allt eftersom repen ruttnade
eller kedjorna rostade
men som träd
är jag inte annorlunda
du hör bara så
när vinden tar tag i mig
och ristar mina grenar
eller susar i mitt löv
Ekollon har jag strött kring mig
kanhända för vildsvin
men jag är samma träd
Jag ser genom att lyssna
till luft och till jord
(1965)
Läs mer:
Anders Mortensen: ”Ekelöf-diggare och poeter kommer att häpna”
