30 av USA:s 31 allierade i Nato, bland dem Sverige, är europeiska länder. EU är USA:s viktigaste handelspartner och vice versa. En majoritet av amerikanerna har europeiskt ursprung.
Men när Donald Trump på fredagen offentliggjorde sin och USA:s nya nationella säkerhetsstrategi framställs Europa inte i positiva termer. Utan som en kontinent på väg mot ”civilisatorisk utradering”.
Det 33-sidiga dokumentet beskriver Europas problem i mörka termer. Det liknar ett utdrag ur Trumps eller JD Vances X-flöden, fast mer byråkratiskt formulerat:
Migrationen förändrar kontinenten och skapar oro. Europa präglas av ”censur och undertryckande av politisk opposition”, kraftigt sjunkande födelsetal och ”en förlust av nationell identitet.
Boven i dramat tycks vara ”EU och andra transnationella organ” som ”underminerar politisk frihet och suveränitet”.
”Om de pågående trenderna fortsätter så kommer kontinenten att vara oigenkännlig om 20 år eller tidigare”, står det i strategin. Och sedan följer något som kan tolkas som ett hot:
”Det är då långt ifrån uppenbart huruvida vissa europeiska länder kommer att ha ekonomier och försvar som är starka nog att kvarstå som pålitliga allierade”.
Är en opålitlig allierad värd att försvara vid ett angrepp, så som det stadgas i Natos artikel 5? Den frågan besvaras inte rakt ut.
Men en annan formulering ger intrycket att graden av icke-europeisk invandring – och befolkningens etnicitet – kan komma att avgöra om ett land är värdigt att skyddas av USA:
”På lång sikt är det mer än troligt (…) att vissa av Natos medlemsländer har en icke-europeisk majoritet. Det är då en öppen fråga om de kommer att se sin plats i världen, eller sin allians med USA, på samma sätt som de som skrev under Natostadgan.”
I en anmärkningsvärd passus förespråkar strategin att USA ska ”stärka motståndet” mot EU:s nuvarande politik ”inom europeiska nationer”. Det handlar om att ”hjälpa” Europa att ”korrigera” sin politiska linje.
Det kan tolkas som att populistiska och nationalistiska, i vissa fall proryska partier, ska få direkt amerikanskt stöd. Troligen är det dessa som avses i följande skrivning om kriget i Ukraina:
”Trumpadministrationen är oense med europeiska representanter som har orealistiska förväntningar om kriget, med instabila minoritetsregeringar som i många fall trampar på grundläggande demokratiska principer för att undertrycka oppositionen.”
Att få ett slut på Ukrainakriget ligger i USA:s intresse, enligt strategin. Den förefaller peka ut det ”odemokratiska” Europa som det stora hindret för en fredsuppgörelse, snarare än Ryssland:
”En stor europeisk majoritet vill ha fred, men det omsätts inte i politik, till stor del beroende på dessa regeringars undertryckande av demokratiska processer”.
Hela dokumentet kan tolkas som riktat mot Frankrike, Tyskland och andra västeuropeiska länder – de där man ”undertrycker oppositionen”.
I en lista på USA:s mål för Europa nämns att ”de sunda nationerna i Central-, Öst- och Sydeuropa” ska byggas upp med hjälp av vapenförsäljning och politiskt samarbete. Västeuropa nämns inte i det sammanhanget.
Läs mer:
Trump kan få Fifas fredspris av kompisen Infantino
”Donroedoktrinen” – nu vänder Trump blicken mot Latinamerika
