Sömmerskan Toan, 42, sitter koncentrerat vid symaskinen. Att få till handskarnas fingrar med alla kurvor och sömmar är svårast och kräver stor precision. Symånen är bara några millimeter, klart mindre än för andra klädesplagg.
– Att tillverka handskar är svårt, de anställda måste vara väldigt skickliga på att sy, säger Terry Yamamoto.
Han är chef för den svenska handsktillverkaren Hestras produktion i Vietnam. Så sent som i början av året öppnade företaget en andra fabrik i landet, samtidigt som man stängde en av två fabriker i Kina.
– Det handlar om att sprida risker. Om något händer i Kina, som tullar, som gör det omöjligt att exportera till USA kan vi hantera den produktionen här. Det var ett skäl till att öppna ytterligare en fabrik här, säger Terry Yamamoto.
Hestra är långt ifrån det enda företaget som tänkt i de banorna. Ekonomin i Vietnam har blomstrat de senaste åren. Tillväxten har varit bland de snabbaste i hela Asien. Utländska investeringar har flödat in, likaså turister.
En förklaring till ekonomins snabba utveckling är att man dragit fördel av de ökade spänningarna mellan USA och Kina. Det började när Donald Trump var president förra gången (2017–2021) och inledde ett handelskrig mot Kina.
– Den gången rådde ingen tvekan, Vietnam var den riktigt stora vinnaren på handelskriget, säger Christopher Beselin, en svensk affärsman som varit verksam i Vietnam sedan 2012.
Företag började leta alternativ till ”världens fabrik” Kina och mångas val föll på Vietnam, som tog upp till 60 procent av den handel som Kina tappade till USA i tullkriget.
I Vietnam såg företag ett land som ställt sig neutralt mellan de två supermakterna och som var öppet för handel. Ett land som låg i samma region som Kina och hade nära till upparbetade leveranskedjor.
”Vi är vän med alla”, har varit Vietnams devis. Den förre ledaren Nguyen Phu Trong kallade det bambupdiplomati. En politik som innebär att Vietnam är geopolitiskt neutralt och som likt bambuträdet har starka rötter, men flexibla grenar som kan böjas utan att brytas beroende på vindens riktning. Med den politiken som signum har Vietnam vägrat ta ställning åt vare sig väst eller öst och blivit en viktig partner till både Kina och USA. 2023 hade landet som det enda i världen både statsbesök från den amerikanske presidenten Joe Biden och från Kinas ledare Xi Jinping. 2024 kom Vladimir Putin.
Alla, politiker och företag, ville plötsligt till Vietnam.
– Om du är ett amerikanskt bolag och ska flytta teknikrelaterad tillverkning från Kina men fortfarande ha nära till leveranskedjor står du inför en lista som består av i princip ett land – Vietnam. Här finns en välutbildad ingenjörskår och ung arbetskraft. Därför tog Vietnam mer än halva kakan från Kina under förra handelskriget, säger Christopher Beselin.
Nu hotas den positionen av Donald Trump 2.0. När Trump på ”liberation day” införde bland de högsta tullarna, 46 procent, på vietnamesiska varor satte många vietnameser i halsen. Resan från ett fattigt bondesamhälle hade ju bara börjat, och USA är en viktig del i den, 30 procent av exporten går dit.
USA motiverar tullen med att Vietnam har ett högt handelsöverskott, fjärde störst i världen, mot USA. Men Trump vill också via Vietnam komma åt ärkerivalen Kina. Kinesiska företag har satt i system att skicka varor, som är producerade i Kina, till Vietnam där de paketeras om och får etiketten ”Made in Vietnam” för att komma undan USA:s tullar. Detta kommer vara en av de frågor som diskuteras i de förhandlingar som pågår mellan USA och Vietnam. Tullen har tillfälligt, i 90 dagar, sänkts till 10 procent. USA vill ha Vietnams hjälp med att isolera Kina.
Samtidigt varnar Kina för hämnd mot länder som förhandlar sig till handelsavtal med USA ”på bekostnad av Kinas intressen”. Och Vietnam behöver Kina också, landet är dess största handelspartner.
Plötsligt hotas bambupolitiken, båda supermakterna pressar landet att välja sida, vilket man inte vill. Christopher Beselin tror att landet rider ut stormen och får till ett avtal med lägre tullar utan att rucka på sin neutralitet. USA behöver Vietnam, menar han.
– Det finns ett ömsesidigt beroende. Ett viktigt mål för Trump är att man vill flytta tillverkning från Kina, vara mindre beroende av Kina och se till att inte Kina går om USA på lång sikt. I det korståget kommer Vietnam vara en stor del av lösningen.
Trump säger ofta att ett syfte med tullar är att flytta tillverkning till USA. Men för handsktillverkaren Hestra, som exporterar 30 procent av sin tillverkning till USA, är inte det ett alternativ.
– De har inte kunskapen eller arbetskraften för den typ av produktion vi har i Vietnam, men också Kina. Sydostasien och Kina är starkast och duktigast i världen just nu på textilproduktion. Därför sitter vi stilla i båten, säger Hestras vd Anton Magnusson.
Handstillverkarens fabrik i Haiphong ligger i ett industriområde fullt av utländska företag. Utvecklingen har gått fort. När Terry Yamamoto kom till Vietnam första gången 1997 bredde risfält ut sig på området som nu är en industrizon där fabrikerna trängs om utrymmet.
En oro i Vietnam och andra sydostasiatiska länder är att USA:s tullar på kinesiska varor leder till ett massivt inflöde billiga kinesiska produkter till deras länder, och därmed hotar inhemsk industri. Nyligen var Xi Jinping på resa i Sydostasien, bland annat Vietnam. Han vill utnyttja USA:s handelskrig till att knyta närmare band till Kinas asiatiska grannar. Men trots att Vietnam och Kina har stora likheter som kommunistiska enpartistater med begränsade mänskliga rättigheter finns en misstänksamhet mot Kina. Opinionsundersökningar, som gjordes innan det senaste handelskriget, visar att vietnameser har en mycket mer positiv inställning till USA än till Kina. Vietnam retar sig bland annat på att Kina försöker utöka sitt territorium på Sydkinesiska havet och upprepade gånger har trakasserat vietnamesiska fiskare.
Trumps chocktullar mot Vietnam ruckar än så länge inte Hestras tro på landet. Tvärtom finns planer på att anställa flera och öka produktionen ytterligare i Vietnam. En kall vinter är viktigare för försäljningen än tullar, och det finns andra marknader än USA, konstaterar vd:n Anton Magnusson.
På det svenska handskföretagets nya blänkande fabriksgolv i Haiphong känns handelskriget långt borta. Arbetarna tänker mest på arbetstider, stela nackar och löner. De flesta som arbetar där är kvinnor och över 40 år.
– Det bästa är att det är ett stabilt jobb och att det inte är så mycket övertid. Det sämsta är att det är mycket stillasittande och att jag ibland får ont i nacke och rygg, säger Toan och fokuserar på det detaljrika arbetet med att få till fingret på en skidhandske.
Läs också: Befrielsedag eller ”svarta april” – namnstrid 50 år efter kriget
