Utställning
”Master of couture. Azzedine Alaïa”
Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, i samarbete med Azzedine Alaïa Foundation. Visas t o m 16/2.
Azzedine Alaïa var en arabisk designer som blev en stjärna i Västvärlden. Med extravaganta visningar, mästerligt skrädderi och en nydanande design fick han sitt stora genombrott i Paris på 1980-talet, omskriven som mannen som ”formade 80-talet”.
Alaïa klädde stjärnor som Greta Garbo, Tina Turner och Madonna, och bjöd gärna modeller och medarbetare på stora middagar hemma i ateljén, tillika bostaden i Marais. Naomi Campbell kallade honom ”Papa”.
Azzedine Alaïa föddes i Tunis, Tunisien, 1935, och flyttande till Paris i slutet av 50-talet för att arbeta som lärling hos couture-mästaren Christian Dior. Alaïa, som var särskilt duktig på sömnad, tog förstås lärdom av Dior, men utvecklade med tiden ett alldeles eget formspråk.
När ett 40-tal av hans kreationer nu visas i utställningen ”Master of couture – Azzedine Alaïa” på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm, framträder designerns signum tydligt. I den första salen är blickfånget en timglasformad, tvådelad, svart aftonklänning med en korsett i formpressat läder och en sidenkjol som vecklar ut sig som en solfjäder.
Det är ett smart val av curatorn, den internationellt erkände modehistorikern Olivier Saillard, att placera just den kreationen i rummets mitt. Plagget kan ensam representera mycket av vad Alaïas design stod för: skulpturala former, tydliga silhuetter och oväntade mixar av material och influenser.
Lekfullheten och kärleken till kontraster syns också i flera andra av utställningens plagg. Exempelvis i en aftonklänning i skiraste chiffong prydd av ett punkigt nitbälte och en magentafärgad festdress med släp och stor luva som för tankarna till gatumode. Den sistnämnda bar artisten Grace Jones under en modegala 1986.
Förutom den rika blandningen av material som ull, pytonskinn och metall, visar utställningen även prov på Alaïas förmåga att jobba i olika tekniker. En egenskap som gjorde att hans kollektioner sömlöst kunde röra sig mellan romantiskt och rockigt, klassiskt och vågat – utan att bli spretiga.
Oavsett om det rör sig om broderade klänningar, vadderade kjolar eller bustierer i läder, lyser kreationerna av Alaïas hantverkskunnande och starka designspråk.
Plaggen i utställningen hänger på dockor i glasliknande tunn plast, vilket framhäver konturerna och gör det enklare att studera detaljerna. Dessutom får de kreationerna att se ut som att de svävar i salen. Det är en njutning att vandra runt bland alla glamorösa och vackra plagg.
På museet visas även en Arte-dokumentär om Alaïa, där han bland annat får stå till svars för sitt ständiga fokus på kvinnokroppens byst, midja och rumpa. Repliken? Lika oväntad som självklar. Den medieskygge modeskaparen berättar att han växte upp i ett liberalt hem, omgiven av mostrar och fastrar som inte var blyga för att visa sig utan kläder.
Överlag är det lyxigt att en modeutställning som denna, den första i Norden med Alaïa i fokus, visas i Stockholm, för den bjuder inte bara på en fin introduktion till ett spännande konstnärsskap och en avgörande del av modehistorien. Alaïas verk landar även som en behaglig och tänkvärd kontrast till all fast fashion vi ser i dag.
Den tunisiske modeskaparen, som gick ur tiden 2017, brydde sig varken om trender eller säsonger. Han höll helt enkelt visningar när han ansåg sig vara klar med en kollektion, och ibland kunde det ta tio år innan han var nöjd med formen på en kavaj. Av just den anledningen fortsätter Alaïas kreationer att vara relevanta och stilbildande än i dag.
Läs fler texter av Tara Moshizi här
Läs fler konstrecensioner här.
