”Med tanke på att det finns en betydande möjlighet att förhandlingar med Iran kommer att äga rum inom den närmaste framtiden, kommer jag att fatta mitt beslut om att göra det eller inte inom de närmaste två veckorna.” Så citerade Vita husets pressekreterare Karoline Leavitt sin chef på torsdagen angående en direkt amerikansk attack mot Iran.
Just två veckor är en välbekant tidsrymd när Trump får frågor om sina planer.
I underhållaren Jimmy Kimmels tv-show klippte man på förekommen anledning ihop ett dussin tidigare exempel på när presidenten sagt att han inom två veckor ska låta meddela sina beslut om allt från Ukrainakriget och Parisavtalet till tullavgifter och uppehållstillstånd.
Många andra har noterat detta faktum liksom att det efter två veckor från utfästelsen ofta inte kommer något besked alls. ”Det har ingenting med kronologi att göra. Det betyder helt enkelt senare. Men senare kan också betyda aldrig. Ibland”, skriver exempelvis New York Times Vita huset-reporter Shawn McCreesh.
Baserad på denna så ofta angivna, men minst sagt ledigt hållna, tidsram ställdes frågan i Vita husets pressrum om hur man kan vara säker på att två veckor verkligen är två veckor denna gång.
Leavitt tillstod delvis att statschefen har en fäbless för fjorton dagar, men i stället för att svara lade hon ut texten om den tidigare presidentadministrationens tillkortakommanden.
Bloomberg var tidigt ute med att uppmärksamma Trump flitiga ”två veckors”-bruk i en artikel från hans första sommar som president 2017. Leavitts motsvarighet under Joe Bidens presidentskap sammanfattar taktiken i sitt program på MSNBC: ”För det mesta, faktiskt nästan varje gång, när två veckor har gått, har Trump antingen helt glömt bort vad han än lovade till att börja med, eller – och det tror jag är mer sannolikt – hoppas han att folk har gått vidare.”