1. Har Gud gett Azerbajdzjan oljan?
Hyllningar av fossila bränslen, på ett klimatmöte? Jodå. Azerbajdzjans president Iham Aliyev inledde COP29 med att kalla landets olja för ”gåva från Gud”. Det har följts upp av att värdlandet passat på att sälja fossilgas till bland andra Bulgarien – och av att fossillobbyister uppmanat fattiga länder att använda alla fossila tillgångar de har.
2. Talibanernas närvaro
Bland alla delegater som vandrar runt i korridorerna i Baku är det tveklöst en grupp som stått ut: talibanerna, i sina turbaner och vita dräkter. Afghanistan är ett av världens mest sårbara länder för klimatförändringar. Men den talibanska regimen är inte internationellt erkänd och har därför stängts ute från de tre klimatmöten som ägt rum sedan de tog makten – tills nu. På initiativ av Azerbajdzjan har de välkomnats som observatörer.
”Att ignorera våra röster underminerar kampen för klimaträttvisa”, sade Matuil Haq Khalis, chef för talibanernas miljödepartement i en intervju med Real TV.
3. Ta ett oljebad på klimatmötet?
Ja, det passade New York Times-journalisten Anton Troianovski på att göra. Fyra timmars bilresa norr om huvudstaden Baku ligger Naftalan, en kurort som blivit populär för sina oljebad som påstås ha en helande effekt. I ett reportage beskriver Anton Troianovski hur han besöker ett spahotell och sänker sig ner i ett badkar fullt med råolja.
”Den smög sig in i varje springa av min nedsänkta kropp och varje veck av min hud. Det kvävde håret på mina lemmar och fick mig att se ut lite som ett djur som fastnat i ett oljeutsläpp”, berättar han.
4. Nobelpriset badar i oljepengar
Det är inte bara New York Times-journalister som fastnat för den azeriska oljan, det gjorde även Alfred Nobels mindre kända bror Robert Nobel för runt 150 år sedan. Han begav sig hit i en pågående oljerush och lyckades bättre än någon annan. Ett par årtionden senare stod Nobelfamiljens bolag för nästan en tiondel av den globala oljeproduktionen. Senare såldes bolaget till den amerikanska oljegiganten Standard Oil, men oljepengarna är än i dag en betydande del av Nobelstiftelsens förmögenhet. I Baku finns Nobelfamiljens Villa Petrolea kvar som museum.
5. Argentinas galna sorti
Först tog den runt 80 personer starka delegationen den 24 timmar långa resan hit. Tre dagar senare kallades alla hem igen. Utrikesministern Gerardo Werthein följde upp med att påstå att människan inte har orsakat klimatförändringarna och nu överväger landet att lämna Parisavtalet. Något ironiskt, med tanke på att Argentina både drabbas hårt av klimatförändringarna och är en stor mottagare av klimatbistånd.
6. De ännu galnare priserna
En kaffe? 80 kronor, tack. En lunch? 380. Att värdnationer krämar ut allt de kan från de tusentals delegater som kommer till klimatmöten är alltid provocerande då många kommer från mycket fattiga länder, men det är inte ovanligt. Azerbajdzjan har dock tveklöst slagit alla rekord i girighet. Det gäller inte bara mat och dryck på konferensområdet, hotellpriserna kan ligga på 10 000 kronor per natt och uppåt.
7. Det saudiska sabotaget
Saudiarabien är välkänt som en sabotör av klimatförhandlingar, men även här är känslan att COP29 är värre än vanligt. Rapporter från förhandlingsrum gör gällande att saudierna kommer för sent, bråkar och obstruerar mer än någonsin. Vissa förklarar det med att Donald Trump vann valet i USA, som är en nära allierad till Saudiarabien. Att bråka på klimatmötet var tidigare att bråka med USA – nu är det inte så längre.
