Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Operakabaré
”Jag är Ulla Winblad”
Musik: Andrea Tarrodi. Libretto: Klas Östergren. Regi: Nora Nilsson. Musikalisk ledning/dirigent: Gudrun Dahlkvist. Scenografi: Julia Przedmojska. Kostym: Lena Lindgren. Ljus: Torben Lendorph
Mask och peruk: Therésia Frisk. Koreografi: Lidia Wos. Dramaturg: Tuvalisa Rangström. Medverkande: Hanna Dorsin, Björn Kjellman, Tessan-Maria Lehmussaari, Wiktor Sundqvist, Karolina Blixt, Olle Persson, Ingrid Tobiasson m.fl. samt Folkoperans orkester
Scen: Folkoperan, Stockholm, Speltid: Ca 2 tim och 30 min inkl paus
Det börjar med en Bellmanhistoria – eller snarare flera. Så får ett tilltagande sammelsurium av röster fyndigt illustrera hur en kändis ur 1700-talets Sverige själv blivit föremål för vitsar frikopplade från hans eget liv. På ett liknande sätt byggde ju Carl Michael Bellman ett eget persongalleri av skrönor om nattfjärilar i Stockholms krogliv. Om ett av dessa återkommande namn handlar Folkoperans nyskrivna operakabaré ”Jag är Ulla Winblad”. I verkligheten hette hon Maria Christina Kiellström, här kallas hon Maja-Stina.
Inspirerad av etnologen Rebecka Lennartssons forskning (fint summerad i programbladet), har författaren och librettisten Klas Östergren skrivit ett slags herstory – historien berättad ur den beryktade kvinnans perspektiv. I Nora Nilssons regi blir det en föreställning som med och utan rim rör sig ledigt mellan liv och legend. Kritklottret på den svarta scenväggen i fonden skvallrar om hur snacket gick med runda ord som ”knulla” och ”kuken”. Men ut ur skuggorna träder Ulla Winblad/Maja-Stina som överlevare och fighter snarare än offer.
För musiken står Andrea Tarrodi som har ett prestigelöst förhållande till Bellmans melodier. Fragment ur välkända epistlar är finurligt infogade i ett tonspråk som skiftar drastiskt och dristigt mellan Kurt Weills 1920-talskrängande ”Tolvskillingsoperan”, Tarrodis färgrikt drömska tonsättaridiom och kabaré i största allmänhet – inte helt olikt hennes sjungande alter ego Anki Svan. Karaktärerna är samtidigt mer och mindre knutna till den ena eller andra genren. Karolina Blixts rollfigur, mezzomustiga bordelmamman Platskan, får exempelvis skrida in med fräcka varieténummer som signatur.
Om första akten har en slagsida åt det Bellmanska och burleska – inklusive den famösa ”horbalen” med tuttorgie på Slottet – landar andra akten i opera på ett sätt som musikdramatiskt tydligare fångar tragiken. Här finns också ett genomgående bättre flyt i texten som i första akten bitvis är lite otympligt putslustig. Maja-Stina har nu gift sig med Nordström – en tullare och suput i Olle Perssons barytonbordusa gestalt – samt flyttat till Norrköping. Men ryktena hinner ikapp.
Småningom återvänder hon till huvudstaden som änka och öppnar egen krog, där alltså självaste Bellman – eller ”Calle” som han heter i Björn Kjellmans slitna, något överspelade skepnad – knackar på för att till sist säga förlåt. Med konstnärligt befogade friheter är det en snygg tanke som ger form åt föreställningens tillbakablickar från det att Maja-Stina som ung grips med sin lyxigt röda sidenkappa och får försvara sig i rätten, till ålderdomen, där hon trots livets motgångar reder sig.
I Lena Lindgrens Tim Burton-gotiskt skitiga 1700-talskostymer med modernt stuk och svarta meshdetaljer träder även ensemblen fram som en sorts vålnader ur det förflutna. Wiktor Sundqvists unge Bellman tycks ha sneglat en del på en fnittrande Mozart i Peter Shaffers pjäs ”Amadeus”. Sagolika sopranen Tessan-Maria Lehmussaari gör i sin tur en ung Maja-Stina både sorgsen och stark med skinn på näsan, medan Hanna Dorsin ger hennes åldrade jag en mer humoristisk framtoning.
För 50-årsfirande Folkoperan blir ”Jag är Ulla Winblad” ännu ett både vackert och roande bevis på att det går alldeles utmärkt att förena publikfriande bredd med fängslande kvinnoöden.
Läs fler scenrecensioner och fler texter av Johanna Paulsson.
Läs mer:
Hanna Dorsin: ”Jag hatar uttrycket, men jag är verkligen en late bloomer”
Johanna Paulsson: Operahösten sätter fingret på samhällets smärtpunkter
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.