Det svänger som bekant snabbt i politiken.
För inte så länge sedan lät Ursula von der Leyen stundtals som ett eko av den svenska klimataktivisten Greta Thunberg.
– Det här är Europas motsvarighet till att sätta en man på månen, sade EU-kommissionens ordförande när hon lanserade den gröna given.
Svenskan bjöds in som hedersgäst under kommissionens veckomöte våren 2020 och därefter sjösattes de mest långtgångna klimatsatsningarna i Europas historia. Målet sattes högt: EU ska vara världens första klimatneutrala kontinent senast år 2050.
Det känns som en evighet sedan nu.
Greta Thunberg är förvisso återigen i hetluften, men som budbärare för en helt annan fråga.
Så har också klimatet skuffats bort från politikens centrum.
Ursula Von der Leyen säger sig hålla fast vid de bindande kraven på utsläppsminskningar, men samtidigt har EU-kommissionen börjat luckra upp andra krav.
Eller gjort några justeringar, som man hellre kallar det.
Exempelvis har klimatkraven på nya personbilar skjutits på framtiden, varpå den hårt pressade bilindustrin undslipper miljardböter. Biltillverkarna har fått flera extra år på sig att nå utsläppskraven.
– Vi behöver lyssna på de närmast berörda intressenterna som efterfrågar mer pragmatism i dessa svåra tider, förklarade Ursula von der Leyen tvärkastet.
I EU-kretsen talas det allt oftare om clean (ren) istället för green (grön), och medan nya klimatreformer lyser med sin frånvaro ligger fokus istället på att förenkla redan befintlig lagstiftning.
Under våren har EU-kommissionen sjösatt två stora förenklingsprogram, som på EU-lingo kallas för omnibuspaket och syftar till att ta bort onödiga regler för företag.
Förespråkarna menar att det är en förutsättning för att behålla konkurrenskraftiga företag i Europa. Kritikerna är av en annan uppfattning.
– Flera års arbete för den gröna omställningen går förlorade och EU backar in i framtiden, säger EU-parlamentarikern Alice Bah Kuhnke (MP).
I bakgrundssamtal med höga företrädare för EU-kommissionen sätts en bild av att den gröna omställningen har skett så snabbt och varit så genomgripande att det så klart begåtts fel på vägen. Det ska nu vara slut med ”rapproteringsexcesserna”.
– Det finns ändå ingen i Bryssel som kollar all data som företagen rapporterar in, säger en källa i kommissionen när mikrofonen är avstängd.
Det är också ett tecken i tiden att de två tyngsta EU-länderna, Frankrike och Tyskland, driver på för att sänka ett nytt EU-direktiv som syftar till att öka företagens ansvar för miljö och mänskliga rättigheter.
Den gröna baksmällan märks även på andra håll i Bryssel. I EU-parlamentet samlar de klimatskeptiska partierna på högerkanten allt fler mandat, och även konservativa EPP, som är den största och mest inflytelserika partigruppen, vill rulla tillbaka vissa klimatkrav. EPP vill bland annat skrota förbudet mot förbränningsmotorer (som börjar gälla för nya bilar 2035) och pausa EU:s klimattullar (som ska införas nästa år).
EPP är inte bara Ursula von der Leyens politiska hemvist. Dit hör även EU-parlamentets talman Roberta Metsola och Polens premiärminister Donald Tusk. Polacken har krävt en ”fullständig och mycket kritisk granskning” av den gröna given.
”Upproret mot regleringar är oundvikligt!. Oavsett om någon i EU gillar det eller inte. Det är dags nu!”, skrev Tusk på X.
Tidpunkten för utspelet var väl valt.
I sommar väntas EU-kommissionen lägga fast de juridiskt bindande klimatmålen för 2040, om en 90 procentig minskning av utsläppen jämfört med 1990 års nivåer.
– Målet ligger fast, frågan är bara hur man tar sig dit, säger en källa i kommissionen.
Mycket mot att kraven ska kunna nås med ”flexibilitet”, vilket är en omskrivning för kryphål.
Sedan Ursula von der Leyen lanserade sin europeiska motsvarighet till månlandningen har klimatet fått konkurrens av andra frågor. Krigen, upprustningen, konkurrenskraften och handelskonflikten med USA tar allt mer syre.
Frågan är om EU mäktar med fler klimatåtaganden?
Läs mer:
Kan svenskens nödrop rädda Europas biltillverkare?
Volvo Cars vd rasar mot EU:s uppluckrade klimatkrav
Peter Alestig: EU:s klimatpolitik förtjänar att hyllas – men den räcker inte
