Bland oppositionella i Teheran är besvikelsen stor efter att Trumps utlovade stöd hittills uteblivit. Regimen slog ned demonstrationerna med järnhand, och de dödade, övervägande unga, räknas i tusentals. Det kommer filmer från bårhusen, där kroppar med kulhål ligger i långa rader.
Under de mest våldsamma dygnen den 8–10 januari stacks ett stort antal moskéer, regeringsbyggnader, ambulanser, bensinstationer och banker i brand, och många ur säkerhetsstyrkorna dödades också.
– Regimen slog till mycket hårdare än vid tidigare uppror, det visar att det var ett existentiellt hot för den, säger Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi.
Nu har protesterna ebbat ut, och oppositionen känner sig sviken av väst.
– Det syns i sociala medier när internet till och från slås på, och jag har också blivit uppringd av dem jag känner i Iran, släktingar, bekanta och vänner, som berättar det.
Att det inte kom något svar från USA kan ha flera orsaker, menar han. Dels att Israel ville ha bättre beredskap för ett iranskt motanfall med de fruktade ballistiska robotarna, dels grannländernas farhågor för vad som händer efter ett sådant.
– De är ganska nöjda med det läge som är i dag med ett lamslaget och tandlöst Iran. Saudiarabien, Turkiet och flera arabländer har visat stor oro för ett regimskifte. Det kan föregås av att Iran attackerar grannländer med amerikanska baser, säger han.
Enligt BBC förbereder sig Turkiet genom att se över en buffertzon för att möta flyktingströmmar från Iran, något som kan ses som att man väntar sig en stor konflikt.
– Man vill undvika att hamna i en liknande situation som under Syriens inbördeskrig då miljoner flyktingar strömmade in i Turkiet, vilket fick stark påverkan på inrikespolitiken.
I Iran är det många som känner sig kallade att ta över efter mullorna, en stor och spretig opposition bestående av etniska grupper som kurderna, vänstergrupper, al-Qaida-anslutna grupper, rojalister och sekulära demokratiska krafter.
USA:s strategi i Venezuela, där man anföll och grep den yttersta ledaren men lät övriga sitta kvar, och styr landet från baksätet, kan vara ett resultat av erfarenheterna från Irakkriget. Där störtade man hela statsapparaten och sedan blev det 20 år av strider, flyktingströmmar och extremistiska rörelser.
– Frågan är hur hårt USA kommer att agera mot Iran, om det är regimskifte man syftar till, och vad oppositionen skulle säga om en sådan lösning som i Venezuela.
Det har också varit tal om nya förhandlingar mellan Iran och USA, för att få till stånd ett avtal.
– USA hade tre krav: slut för all typ av anrikning, att Iran skulle sluta stödja proxygrupper och att räckvidden för iranska robotar skulle begränsas till 500 kilometer. Det sade Iran nej till, de menade att de skulle öppna sig för angrepp från Israel utan att kunna slå tillbaka.
De senaste dagarna har en armada med bland andra det amerikanska hangarfartyget Abraham Lincoln stävat mot Iran. Till och från sätter de på transpondrarna, och fartygsrörelserna har kunnat spåras från Sydkinesiska havet via Indiska oceanen in i Omanbukten.
Senast i mitten av veckan skulle skeppen vara på plats, men enligt medieuppgifter är de redan där. Israel satte in hundra stridsflygplan under tolvdagarskriget i somras, USA:s armada har med sig lika många till. Samtidigt är Irans luftförsvar utslaget sedan i somras.
– Israel slog ut det under den första dagen av tolvdagarskriget. Sedan har de haft fria händer att angripa hur de vill över hela landet, säger Mohammad Fazlhashemi.
En förklaring till uppbyggnaden av stridskrafter kan alltså vara att man i ett slag vill slå ut Irans ballistiska robotar, och omintetgöra hotet mot Israel. Under tolvdagarskriget i somras träffades landet av ett 60-tal iranska robotar som orsakade stor förödelse. Robotarna och avskjutningsramperna är sannolikt spridda över hela Iran, och det skulle krävas ett massivt anfall för att slå ut dem.
– Ett av målen kan vara att slå till så hårt det går med samlade krafter från Israel och USA mot ballistiska robotar, produktion och uppskjutningsramper. Jag tror att för Israels del ville man avvakta med ett anfall för att kunna slå ut hotet en gång för alla.
