Vackert och bitvis storslaget på månadens bästa jazzskiva

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Jazz

Nils Berg & Norrbotten Big Band

Paid to cry

(Hoob)

Symfoniorkestrar får de hålla på med i det mer borgerliga Sydsverige. Som det anstår en gammal industristad har Luleå i stället ett storband. Det är en kultur som är lätt att fnysa åt, men Norrbotten Big Band har – lite i skymundan – blivit ett intressant forum för nyskapande. Mycket tack vare dess konstnärliga ledare Joakim Milder och deras så kallade ”composer in residence”-program där olika musiker får skriva, arrangera och spela in med orkestern. Ambrose Akinmusire, Johan Lindström och Genevieve Artadi är några som lockats till Luleå hittills och häromåret var det blåsaren Nils Bergs tur. Nu kommer skivan som samarbetet resulterade i.

”Paid to cry” är något så ovanligt som ett rakt igenom vänligt jazzalbum. Berg använder storbandet för att måla upp stora harmoniska himlar med porlande melodier, minimalistiska arpeggion, fladdrande brass och kvillrande flöjter. Utgångspunkten har varit ett utforskande av den befriande gråten. Berg har skrivit vacker och bitvis storslagen musik om en hund, ett hotell, någon heter Siw och om en äng utanför Kiruna där en älg just rest sig ur sin lega. Möjligen har han gjort sig en otjänst genom att sälja in det här som gråtmusik, för den är alldeles för omhändertagande för att väcka de stora känslorna. Kanske är det också en aning för välljudande, även om Berg låter tonen från den egna saxofonen väsa och spricka ibland. Snarare blir jag lite förnöjd, som om trösten infinner sig innan sorgen hinner få fäste.

Bästa spår: ”Hunden”