Med en ny träningsmetod följer förstås business. ”Slowrunning Sweden” säljer onlinekurser, träningsscheman, community och gemenskap.
Sportbutiker går ihop med skotillverkare, träningsklockmärken och stora löpartävlingar och ordnar event och i städer som Stockholm, Göteborg och Malmö växer klubbar ”för dig som vill springa långsamt”.
Med våren fyller löpare vägar och stigar och kanske kan slowrunners ses som en typ av protestvåg mot att det måste gå undan.
Karin Pemberton säger att hon noterat ett nytt flöde i sina sociala medier. I torsdags kväll snörade hon på sig ett par låneskor som ett företag dukat upp vid en sportbutik i Högsbo i Göteborg.
Tillsammans med ett fyrtiotal andra, de flesta unga kvinnor, blev det en trekilometerstur i ett fastställt 8,20 minuter per kilometer-tempo.
– Jag upplevde att konton på Instagram hade mest fokus på tider, hur fort man sprang. Nu är utbudet av löparinspiration större, säger hon.
Lidingöloppet har låtit Sifo fråga 1053 personer om deras löparvanor och med löparboomen som inleddes med pandemin har också följt ett vad Lidingöloppets generalsekreterare Krister Svensson kallar ett historiskt trendskifte.
– Traditionellt har gruppen medelålders män varit störst hos oss och det är den fortfarande men för något år sedan såg vi att framför allt tjejer 18-30 år ökade.
Han säger att de började titta på hur de tar vara på intresset, med förstärkta vätskekontroller, ett vad han kallar bra mottagande vid målet – och så med slow runningprojektet där de engagerat Malin Gabrielsson i Göteborg, med 91 000 följare på Instagram, som ambassadör.
I fjol tog hon sig runt 15-kilometern i Lidingöloppet, i september ska det bli hela sträckan, tremilen. För bara något år sen var det en otänkbar tanke, säger hon.
– Jag har alltid velat ut och springa men liksom inte haft motivationen, och jag har alltid jämfört mig… det har känts lite jobbigt när folk lagt ut att de springer milen och i ett för mig alldeles för högt tempo, säger Malin Gabrielsson.
För ett drygt år sedan la upp på Instagram en uppmaning om att hänga med på hennes träningsresa.
– Jag fick många tips, inte minst om att jag sprang alldeles för fort, och jag fick liksom en annan syn på träningen. Det gjorde inte ont längre och det blev roligt. Och folk skrev att de tyckte det var skönt att se någon som sprang i normalt tempo.
Lidingöloppet hörde av sig och Malin Gabrielsson började som influencer använda begreppet slow running.
Kan man inte lika gärna säga jogga?
– Jag tror faktiskt att slow funkar bättre. Det är lättare för folk att förstå med ordet slow, tänker jag.
Hur många pass blir det i veckan?
– Ett till två, säg två… och de är inte långa.
Sifoundersökningen bekräftar löpartävlingens egen bild. Två av tre (67 procent) av kvinnor 18-29 år svarade att de tränar löpning. Ingen annan kategori låg så högt. Män 30-49 år gamla, som dominerat svensk motionslöpning, landade på 58 procent.
I frågan om intresse för träningsformen slow running blev könsgapet också påtagligt. 44 procent i gruppen unga kvinnor var positiva. Bland unga killar var det endast 15 procent som gjorde tummen upp.
Hur bra är det då för hälsan att springa inte mycket fortare än du kan gå, och dessutom inte särskilt långt? Vad säger en expert om slow running?
Det första som Eric Hamrin Senorski, docent i fysioterapi och tidigare svensk mästare på 5000 meter och 3000 meter hinder, säger när DN frågar är att träningsformen är långt ifrån ny.
– Ja, den här fått en boom. När legendariske Arthur Lydiard tränade Peter Snell (trefaldig OS-guldmedaljör på 60-talet, DN:s anm) propsade han hårt för long slowdistance-träning, LSD. Det borde fler köra med, inte minst för att minska skadorna.
Men träningseffekten av slow running? Vad ger den?
– Man har studerat de som ligger på 50-60 procent av maxpuls och på den nivån pumpar hjärtat ut blodet bättre, syretransporten ökar. Men där kan utvecklingen bli större om du tränar hårdare.
– Men det är intressant på muskelnivå. Det ger fler mitokondrier, de där energikraftverken som kan ta emot syret. Man får fler små blodkärl ute i musklerna och spjälkar fett bättre.
Under gruppens långsamspring på gångvägarna i Högsbo i torsdags snackades det på. ”Plötsligt var vi 70 i vår grupp”, sa en, ”vi har ibland kört frukostar ihop i vår”, sa en annan. Och Karin Pemberton hymlar inte med att det här för henne är något mer än träning.
– Med en tre- och sexåring hemma ger det mig en lugn stund, Det blir ett sätt att ge sig lite egentid, och så mycket lättare än att hålla på och jaga intervaller.
Fakta.Unga kvinnor: Därför springer vi
Tävlingen Lidingöloppet har låtit Sifo fråga hur folk ser på löpträning och olika aspekter av den.
67 procent av kvinnor i åldern 18-29 år svarade att de tränar löpning. Det är högst av alla ålderskategorier. För gruppen män 30-49 år var motsvarande siffra 58 procent.
Unga kvinnor svarade att de i större utsträckning än resten anser att det är viktigt med klädstilen under lopp (57 procent, jämfört med 33 procent av alla svarande), och 44 procent i gruppen unga kvinnor svarade att de är positiva till slow running som träningsmetod. Det kan jämföras med 15 procent bland unga män.
9 procent av kvinnor 18-29 år svarade att de hittade löpningen via sociala medier, att jämföra med 4 procent för samtliga.
En dryg fjärdedel i den gruppen, 28 procent, uppger att psykisk hälsa är den viktigaste anledningen till att de springer.
Unga kvinnor tycker också i störst utsträckning att det är viktigt att dela loppupplevelsen på sociala medier.
Undersökningen genomfördes i Sifos webbpanel (Sifopanelen) under perioden 16-19 mars 2026.
Totalt intervjuades 1053 personer i åldern 18-79 år.
Webbpanelen är riksrepresentativt rekryterad utifrån slumpmässiga urval. Det förekommer ingen självrekrytering i webbpanelen.
Källa: Lidingöloppet
