I början av 2025, när Mujicas strupcancer spritt sig till levern, valde han att avbryta behandlingen och inledde palliativ vård i sin stuga på landsbygden utanför Montevideo.
– Min cykel är över. Ärligt talat, jag håller på att dö. Krigaren har rätt till sin vila, sade Mujica som då redan hade genomgått 31 strålbehandlingar utan önskat resultat.
Han bad om att bli lämnad i fred, men i stället kom en rad latinamerikanska vänsterpolitiker på besök för att ta avsked av honom. Först anlände Brasiliens president, den tio år yngre Lula da Silva som är den ende som kan mäta sig med Mujicas status i Latinamerika.
De byggde båda sina politiska karriärer på att tillhöra arbetarklassen och att bjuda på motstånd mot högerdiktaturerna. Sedan anlände Chiles president, den 39-årige Gabriel Boric, och stannade en hel dag i Mujicas lilla stuga på landsbygden.
Mujica var en väldigt ovanlig politiker. Det första han gjorde när han blev vald till Uruguays president 2010 var att skänka 90 procent av sin lön till organisationer. ”Jag klarar mig på 10 000 kronor i månaden”, sade han till DN då och fick epitetet ”Världens fattigaste president”.
Mujica avstod också från att bo i det flådiga presidentpalatset med utsikt över Rio de la Plata. I stället stannade han kvar i sin stuga på 45 kvadratmeter med sin fru, senatorn Lucia Topolansky. Vad som gjorde honom än mer populär var att han även tackade nej till tjänstebil. Mujica valde att behålla sin ljusblå folkabubbla från 1987.
José Alberto Mujica Cordano föddes 1935 och var barn till en pappa av baskisk börd och en mamma från Genua. Han växte upp i huvudstaden Montevideo och gav sig tidigt in i politiken. I början av 1960-talet anslöt han sig till vänstervågen i Latinamerika och gick med i Tupamaros-gerillan som försökte störta det korrupta högerstyret. Han rånade banker för att få in pengar till gerillarörelsen och träffades av sex skott vid en konfrontation med militären.
Fyra gånger fängslades han och två gånger lyckades han rymma. Sista gången han greps var 1972. Några år senare tog generalerna makten i landet och Mujica togs som gisslan av militären. Om Tupamaro-gerillan gjorde ett dåd till skulle de avrätta Mujica i fängelset. I tre år satt han i en mörk isoleringscell. De enda han umgicks med var myrorna, grodorna och råttorna. Inte förrän 1985, då militärdiktaturen upphörde, släpptes han fri.
När Uruguay åter blev en demokrati flyttade han och Lucia Topolansky, som också suttit fängslad, till en stuga på landet där paret odlade krysantemumblommor och tomater som de sålde på marknaden i Montevideo. Mujica gick med i vänsterpartiet MPP som ingår i vänsteralliansen Frente Amplio och tog sig in i kommunfullmäktige 1994.
Fyra år senare lyckades han bli senator. Mujica blev en av Frente Amplios främsta företrädare, men ansågs för radikal för att ställa upp i presidentvalet 2004 som vanns av hans kollega, cancerläkaren Tabaré Vázquez.
Först 2010 vågade han ställa upp och blev Uruguays president. Mujica rivstartade sin mandatperiod med att göra Uruguay till första land i världen att legalisera cannabis för försäljning och odling och det första land i Latinamerika, förutom Kuba, att erbjuda fri abort.
Han låg bakom lagen om samkönade äktenskap och välkomnade homosexuella att arbeta inom försvarsmakten. Han var också den ende presidenten som erbjöd sig att ta emot politiska fångar från USA från Guantanamobasen. Mujicas asketiska liv och filosofiska förhållningssätt till politiken gjorde honom omtyckt långt utanför Uruguays gränser.
När hans mandatperiod tog slut 2015 förevigade den serbiske filmregissören Emir Kusturica avslutningsceremonin dit Mujica kom körandes i sin folkabubbla. Tre år senare släppte Kusturica Netflixdokumentären som döptes till ”El Pepe: Una Vida Suprema”.
Framför allt var Mujica omtyckt för sin jordnära inställning till livet. När DN träffade presidenten i hans risiga stuga på landet 2014 satt han på toaletten när vi steg på. ”Ut, ut”, vrålade han. Vi skämdes och väntade att stiga på tills vi hörde att han hade spolat. När jag senare frågade honom varför han föredrog att bo i en stuga på landet när han skulle kunna bo i ett flådigt palats i huvudstaden svarade han:
– Majoriteten av folket i mitt land bor så här. Varför skulle jag bo annorlunda? Jag är också en gammal man. På natten går jag upp och kissar flera gånger. Hade jag bott i ett palats hade jag haft tjänare och tvingats klä på mig. Här kan jag gå upp i kalsongerna, sade han.
I början av maj meddelade Uruguays vänsterpresident Yamandú Orsi, att Mujicas ”hälsa är skör och att han inte kan röra sig”.
