Verkstadsarbete, kafé, lager, produktion eller kultur. Innehållet i daglig verksamhet avgörs i kommunerna och varierar stort. Den kan bedrivas i särskilda lokaler, i kommunernas egen regi, men även utlokaliseras till företag.
Grunden är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och hur den svenska lagstiftningen har justerats utifrån den.
– Sedan är det svårt att veta exakt hur det förverkligas i praktiken, och där behövs mer forskning, säger Renee Luthra postdoktor vid akademin för hälsa och välfärd, Högskolan i Halmstad.
Hon studerar sysselsättning för personer med intellektuell funktionsnedsättning, efter att de gått ut anpassad gymnasieskola. En helt ny studie visar att av 5 050 personer som hade daglig verksamhet 2010, slutade 11,8 procent inom tio år, utan att gå vidare till utbildning eller anställning.
Renee Luthra har i sin tidigare avhandling intervjuat personer med erfarenhet av att vara utan sysselsättning och som avstått från daglig verksamhet.
– Dels kände de att de inte hörde hemma där. De upplevde att de kunde mer än andra som jobbade där. Man ville gärna ha ett riktigt jobb och en riktig lön, säger hon.
Personer som blir sittande hemma hamnar ofta i en situation där de bollas mellan olika myndigheter.
– Det innebär konsekvenser både för samhället och på individnivå. Att man inte mår bra, att man har det svårt ekonomiskt, och att ens relationer kan påverkas negativt. Det blir svårare ju längre tid man sitter hemma. Bland personer jag intervjuade fanns en uppgivenhet, säger Renee Luthra.
Hur ser en bra daglig verksamhet ut?
– En verksamhet där individen upplever en meningsfull sysselsättning. Att känna sig nöjd och känna att man utvecklas, och har möjlighet till de fördelar som sociala relationer och en inkomst. Det ska också finnas kontinuitet i utvärderingen. Det är viktigt att man inte fastnar utan får stöd att utvecklas i sin roll.
Den nya studien pekar – samtidigt – på en ökning i andelen personer som lämnar daglig verksamhet för att de får anställning: 8,2 procent under en tioårsperiod. Det är en högre siffra än i tidigare rapporter, där andelen har varit nära noll, men överlag fortfarande en liten andel.
Lönesubventioner från Arbetsförmedlingen ger fler möjligheter till jobb, enligt Renee Luthra. Även arbetsgivarnas inställning har stor betydelse.
– Har man erfarenhet av anställda personer med intellektuell funktionsnedsättning sedan tidigare, ökar möjligheten att man gör det igen, säger hon.
Fakta.Vad händer efter gymnasiet?
Studien baseras på det nationella registret Halmstad University Register for Pupils with Intellectual Disability, som består av nästan 27 000 före detta elever i anpassad gymnasieskola, som gick ut 2001–2020.
Majoriteten av dem som deltog i daglig verksamhet 2010 var kvar under en tioårsperiod. 8.2 procent gick från daglig verksamhet till arbete och mindre än 1 procent gick till studier. 11.8 procent lämnade daglig verksamhet utan att ha annan känd sysselsättning.
Källa: ”Disability day programs for people with intellectual disability:
Characteristics and long-term perspectives”, Renee Luthra, Carin Staland Nyman och Magnus Tideman.
Läs mer:
Sara hanterar jobbstress med andning och vatten