![](https://i3.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/d0d417a6-b166-4c09-baad-e782e57957f3.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
En besynnerlig tystnad har länge omgett avtalet om militärt samarbete med USA, Defence cooperation agreement. Statsministern framställer det som en odramatisk följd av Natoanslutningen, trots att det kan leda till mer genomgripande förändringar i Sverige än vårt Natomedlemskap. Regeringen underlättar inte diskussion av avtalets utformning. Då propositionen lämnades till riksdagen den 8 maj tycks man inte ha kallat till presskonferens. På eftermiddagen före långhelgen sändes ett kort pressmeddelande ut om saken.
Av 32 Nato-medlemmar är det bara nio som har ett motsvarande avtal. Om avtalen godkänns i Danmark, Finland och Sverige blir det tolv länder. Att USA vill ha så många baser som möjligt i våra trakter är inte förvånande. Men vilka fördelar eller garantier får Sverige? Det framgår inte av avtalet, utöver inledningens förhoppning om ”att amerikanska styrkors närvaro bidrar till att stärka Sveriges och regionens säkerhet och stabilitet”. Förutsattes inte Natomedlemskapet ha en sådan skyddande effekt, varför behövs ett separat avtal med USA?
Sveriges avtal skiljer sig från övriga nordiska länders. I de norska och danska avtalen har den första paragrafen ett tillägg om att avtalet inte ändrar ländernas policy när det gäller lagring av kärnvapen på deras territorium. I det norska avtalet finns dessutom ett förbehåll om att stationering av utländsk trupp på norskt territorium måste följa norsk policy. Hur har samordningen med de övriga nordiska länderna gått till, och hur har skillnaderna motiverats?
Med baser i Sverige skulle USA kunna anfalla ett tredje land från svenskt territorium utan att Sverige har någon konflikt med det landet. Därmed skulle Sverige ofrivilligt kunna dras in i krig. DCA-avtalet är mycket detaljerat och praktiskt orienterat. Det handlar om egna banktjänster, växlingskontor, egen postservice och en rad skattelättnader för dem som är knutna till baserna. Men var finns garantierna mot att USA utnyttjar Sverige som bas för angrepp på tredje land? USA:s utrikespolitik är förutsebar åtminstone däri att den alltid prioriterar vad USA ser som sina egna intressen. Vem ska sätta svenska intressen främst om inte Sveriges riksdag och regering?
Avtalet är otydligt när det gäller vilka krav på motprestationer som har ställts på USA för att få tillgång till baser i Sverige. Vad får vi ut av avtalet, mer än ökade kostnader och en omfattande administration? Tvister om tolkningen eller tillämpningen av avtalet ska lösas genom samråd mellan parterna, mellan Sverige och USA. I avtalets näst sista paragraf slås det fast att sådana frågor inte får ”hänskjutas till nationella domstolar, till internationella domstolar, tribunaler eller liknande organ eller till någon annan tredje part för avgörande”. Har denna text dikterats av USA utan något ifrågasättande från svensk sida?
Institutet för mänskliga rättigheter anser att det saknas underlag i promemorian för att ta ställning till om förslaget är förenligt med våra grundlagar och med folkrättsligt bindande förpliktelser
Många remissinstanser har avstått från att ha synpunkter på avtalet. Institutet för mänskliga rättigheter anser att det saknas underlag i promemorian för att ta ställning till om förslaget är förenligt med våra grundlagar och med folkrättsligt bindande förpliktelser. ILO-kommittén menar att underlaget inte räcker för att bedöma om förslaget är förenligt med Sveriges internationella åtaganden, det krävs fortsatt utredning och analys. Kommuner pekar på de stora kostnader som avtalet kan medföra och att frågan om finansiering måste redas ut. Remissinstanser som ansvarar för samhällsplanering och infrastruktur menar också att oklarheterna är många.
I Danmark säger man att det kan ta ett år innan deras avtal är godkänt och klart. I Sverige ska riksdagen fatta beslut redan i början av juni. Varför ges inte mer tid för beredning och debatt, med hänsyn till alla komplikationer och kostnader som remissinstanserna har pekat på? Om avtalet inte tål att synas i sömmarna är det väl ingen klok strategi att hetsa igenom det?
Läs också:
Johan Croneman: Obegripligt snömos om Sveriges självständighet i SVT
Anita Goldman: DCA-avtalet är en inskränkning av allemansrätten