Över 100 personer har dött i den politiska oro som lamslagit Moçambique sedan det kontroversiella valet den 9 oktober. Protesterna började nästan omedelbart efter en farsartad valdag då journalister och observatörer nekades tillträde till hundratals vallokaler, och tilltog i styrka efter att regeringspartiet Frelimos kandidat Daniel Chapo utsågs till vinnare med drygt 70 procent av rösterna.
Oppositionskandidaten Venâncio Mondlane, som leder det relativt nya partiet Podemos, har själv utropat sig till segrare.
Att Mondlane skulle ha fått fler röster än regeringskandidaten är inte sannolikt. Men lika osannolikt är det att Chapo skulle fått nästan lika många röster som sin företrädare, den utgående presidenten Felipe Nyusi, fick i valet 2019. Missnöjet med regeringspartiets korruption och vanstyre har varit utbrett under senare år och Frelimo har skakats av intern splittring, som lett till bildandet av Podemos.
Frågan om valresultatet har landat hos landets högsta domstol, som senast den 23 december måste fatta ett beslut i frågan. Oavsett utgång, riskerar domstolens beslut att utlösa ännu mer oro och nu varnar allt fler röster för att landet kan falla samman med inbördeskrig som följd.
– Moçambique står framför en social och politisk eld som måste kontrolleras innan den helt slukar nationen. Precis som brandmän prioriterar att rädda liv och släcka elden innan man letar efter gärningsmän, måste vi fokusera på att stabilisera landet innan vi går vilse i anklagelser och dispyter.
Det skriver högskolerektorn Severino Ngoenha och juristen Augusto Hunguana (som själv sitter i högsta domstolen) i en gemensam appell där de varnar för att Moçambique är på väg i riktning mot sönderfallande länder som Haiti, Demokratiska republiken Kongo eller Somalia.
Oppositionsledaren Mondlane, som flytt landet och befinner sig på okänd ort i exil, verkar inte ha kontroll över sina anhängare. Dels saknar han politisk erfarenhet av nationell politik, dels saknar hans relativt nybildade parti ordentliga strukturer.
Och demonstranterna på gatorna, som inte bara attackerat statliga institutioner utan även utländska bolags anläggningar, har vänt sig mot hela det politiska etablissemanget.
Tidigare konflikter har kunnat lösas med handslag inom den politiska eliten, men nu vill landets unga se reell förändring och samtliga inblandade måste sannolikt sätta sig ned och förhandla i en dialog som uppfattas som trovärdig även av demonstranterna på gatorna.
Vem ska knuffa parterna i rätt riktning? Blickarna riktas mot den regionala jätten Sydafrika. Men den ANC-ledda regeringen i Pretoria har genom åren visat att man tolererar extrema nivåer av vanstyre hos grannländernas systerpartier från frihetskampen.
Men Sydafrikas president Cyril Ramaphosa har också gjort en stor poäng av att vara en beskyddare av det sydafrikanska näringslivet, som just nu förlorar mångmiljonbelopp varje dag på krisen i Moçambique. En mängd råvaror och förädlade produkter exporteras från Sydafrika via Moçambique och gränserna har varit stängda i flera veckor.
Om inte regionalpolitik kan få honom att agera, kan den egna ekonomin tvinga honom. På torsdagen tog han emot sin angolanska kollega João Lourenço i Pretoria. De diskuterade med all säkerhet den allvarliga situationen i Moçambique.
