Veckans debatt: Påven
Påve Franciskus är död. Många sörjer en påve som beskrivits som modern och progressiv, till och med radikal. En klimat-påve. En påve vars sympatier låg hos de fattiga. Och, inte att förglömma, ”den störste fotbollsentusiast som någonsin suttit på den Heliga stolen”, som Johanna Frändén påpekade i DN.
Samtidigt finns det gränser för hur modern den katolska kyrkan tillåter sig att bli. ”Den här gången blir det en tjej!”, skrev Eric Rosén ironiskt i Aftonbladet, ”katolicismen är ju så framåt nuförtiden”.
Men äsch, tjej schmej, vi har chans till något ännu bättre. En närmast upprymd känsla har infunnit sig; kittlande på samma sätt som när Christer Fuglesang åkte till rymden och Loreen vann Eurovision. Det finns! En svensk! Kardinal! Anders Arborelius blir den första svensken sedan 1500-talet att delta i konklaven. Det betyder att han ska låsas in i Sixtinska kapellet under ett okänt antal dagar tills kardinalerna har enats om en segrande påvekandidat. Patriotismen riktigt bubblar i blodet, det är precis som när Svea rikes stolthet Basshunter var med i brittiska ”Celebrity big brother” 2010!
Vågar man till och med drömma om att Arborelius ska… vinna? En påve från lilla Sverige, det skulle vara minst i nivå med VM-bronset 1994. Arborelius själv säger visserligen att han är ”ytterst olämplig för den uppgiften”, men ärligt talat, är det inte exakt vad en blivande påve skulle säga?
Aldrig tidigare har väl svenskarna slängt sig så ledigt med uttrycket ”efter en tjock påve vill man ha en smal påve”, vilket enligt kyrkohistoriker Joel Halldorf är något man ”brukar säga i Vatikanen”. Vi fördriver tiden med att strömma den osannolikt vältajmade långfilmen ”Konklaven” och inväntar röken från kapellet, spanandes efter blågula nyanser i det vita.
Veckans ord: Chokladkrympflation
Marabou krymper sina produkter och hänvisar till det stigande priset på kakao. En 200-grams-chokladkaka blir nu 160 gram och en Aladdinask minskar från 500 gram till 410.
Veckans citat:
”Det är fruktansvärt i USA nu så det är fantastiskt att vara någon annanstans”
Billie Eilish spelade i Stockholm och sade från scenen att hon är glad att vara på turné just nu.
Veckans siffra: 10 000
De runt 10 000 medlemmarna i Oscarsakademin måste från och med nu se alla de nominerade filmerna innan de röstar fram vinnarna. Chockerande nog har det tidigare inte varit ett krav, men nu ska man kontrollera medlemmarnas tittning genom en särskild strömningsportal. (Huruvida man kontrollerar om de är vakna när de tittar framgår inte av det nya regelverket.)
Veckans toppar
Bäst just nu enligt DN:s film-, litteratur-, musik- och tv-kritiker.
Film. ”Orenda”
Finstämt och finskt drömspel om skuld, nåd och tro på en vindpinad ö i havet. Hela filmlistan hittar du här.
Bok. Fredrik Sjöberg, ”Bruno Liljefors. En biografi”
Fångar hela vidden av konstnärens stökiga liv och gärning. Hela filmlistan hittar du här.
Musik. Bon Iver, ”Sable, fable”
Med tvådelade skivan visar Justin Vernon att han är en modern singer/songwriter. Hela albumlistan hittar du här.
Strömmat. ”Terrordåden i London”
Dokumentärserie som skildrar terrorattacken 2005 genom vittnesmål från överlevare, anhöriga och insatspersonal. SVT Play. Hela strömningslistan hittar du här.
Störningsjouren
Här är det fritt fram att gnälla över de riktigt små och obetydliga irritationsmomenten i kulturen. DN:s läsare bidrar varje vecka med sina egna anmälningar till Störningsjouren. Du når oss på storningsjouren@dn.se
Baksida lår
”FC Barcelonas spjutspets Robert Lewandowski är skadad i baksida lår och kan bli borta i upp till tre veckor”. Baksida lår?! Varför envisas folk med att säga så här? Han är skadad i lårets baksida! ”När jag parkerade glömde jag låsa dörr bil”, eller vad?
Med störda hälsningar, Erik Lindahl, Umeå
Armflax
Vilken obskyr mediekurs har lärt reportrar i tv att flaxa med armarna? Jag fattar väl ändå att de lever.
Bengt Hedberg
Nationalsångsfel
Nu för tiden sjunger alla svenska landslag frejdigt ”Du gamla, du fria”. Dessutom kan de hela texten, nästan. Det är rätt hela vägen fram till och med ”då ärat ditt namn flög över jorden”. Sedan kommer den ologiska och språkliga kullerbyttan i versraden ”jag vet att du är och förblir vad du var”. Man kan väl inte både vara och förbli? Antingen är man eller också förblir man. Så nu är det dags att klämma in en liten sångövning efter allt springande och skuttande och träna in nationalsångens näst sista vers: ”Jag vet att du är och du blir vad du var.” Med andra ord är siktet inställt på att Sverige än en gång ska äras och åter ska namnet flygas över jorden så som det var förr. Under den gamla goda tiden. Varför det blev en paus i luftfärderna är mig icke bekant.
Karin Rosencrantz, Ludvika
