Försommarsolen står högt på himlen ovanför Sjöhistoriska museet i Stockholm på Veterandagen. Både talmannen och statsministern sitter i publiken när major Anders Eckerberg går upp på en vit scen för att ta emot en medalj från kungen.
Han får den för att ha visat mod under en eldstrid i norra Afghanistan år 2011.
– Det hela känns förstås väldigt hedrande, säger veteranen.
Det var sommar och Berlinmuren hade ganska nyligen fallit när Anders Eckerberg från Småland ryckte in i lumpen. I dag är han operationsledare på det snabbt växande regementet P18 strax söder om Visby.
– Jag drömde inte direkt om att bli militär som barn, men det har passat mig väldigt bra att vara i ett organiserat sammanhang. Och utomhus.
Att åka till Afghanistan var självklart.
Anders Eckerberg påbörjade sina sex månader av tjänstgöring i den norra delen av landet i maj 2011. Han var kompanichef med ansvar för ungefär 120 soldater på en svensk militärbas i närheten av staden Mazar-e-Sharif.
När han i efterhand ombeds att beskriva arbetsmiljön i det nya landet är minnet av den afghanska hettan det första som kommer till honom.
– Det var så fruktansvärt varmt. Som att befinna sig i en hårfön.
Med tiden lärde han sig dock att hantera temperaturen. Extrem värme är nämligen samma sak som extrem kyla – bara tvärtom, förklarar Anders Eckerberg.
– Man måste skydda huden så att man inte blir bränd eller frusen. Man måste dricka vatten för att inte bli uttorkad om det är varmt och för att inte få hypotermi (låg kroppstemperatur, reds anm) om det är kallt. Man måste byta sina kläder, som kan bli blöta av antingen svett eller snö.
Den 13 augusti 2011 var Anders Eckerberg och ett tiotal av hans soldater på väg tillbaka till sin militärbas efter en operation i närområdet. De slog följe med några afghanska poliser och bestämde sig för att gripa en grupp talibaner som enligt uppgift befann sig i en byggnad längs vägen.
– När vi började gå mot huset small det.
En av kulorna skadade en svensk soldat. En annan träffade radioantennen som Anders Eckerberg hade på ryggen.
Han tog skydd i ett bomullsfält.
I tumultet tog det några sekunder innan majoren förstod att hans pluton var under beskjutning och att han var den som behövde styra upp situationen.
– När jag väl konstaterat det så kopplades ledarhjärnan på. Då kände jag igen mig själv och allt vi övat på. Detta hade vi ju gjort hundra gånger förut. Alla bitar föll på plats och jag kände mig trygg.
Han började ge order och tillsammans med kollegan Liridona Dauti, som nu också prisas för sina insatser den där augustidagen 2011, lyckades Anders Eckerberg till slut föra sin trupp i säkerhet.
Den svenska soldaten klarade sig, men en av de afghanska poliserna dog.
Mellan 2002 och 2021 deltog fler än 7 000 svenska soldater i Natoledda truppinsatser i Afghanistan.
Fem av dem kom aldrig hem.
I efterhand har en statlig utredning, som hade i uppdrag att utvärdera Sveriges militära engagemang i framför allt den norra delen av Afghanistan, konstaterat att den politiska samordningen av insatsen var bristfällig. De övergripande politiska målen – om bland annat minskad fattigdom och ökad demokrati i Afghanistan – konkretiserades dessutom sällan på operativ nivå, enligt utredningen.
Men för Anders Eckerberg var arbetsuppgiften aldrig otydlig.
– Sverige hade ju valt sida i den här konflikten. Så vårt jobb var att hjälpa den afghanska regeringen att störa talibanerna, på olika sätt.
När adrenalinet efter eldstriden lagt sig följde en tid av reflektion på den svenska militärbasen.
– Vi tog hand om varandra extra mycket efter den händelsen. Man umgås dygnet runt, och märker om någon mår dåligt, berättar Anders Eckerberg.
Hans största lärdom från månaderna i Afghanistan är att militärutbildningen i Sverige fungerar.
– Det vi lär oss hemma om hur man tar hand om sin hygien, hur man sköter sina vapen och hur man ger order. Allt det fungerar likadant under svårare förhållanden.
– Även under eldstriden var allt som vanligt. Det hade lika gärna kunnat vara en skjutövning på Gotland.
Men det var det ju inte riktigt, tänker du någonsin på att du kan dö i jobbet?
– Naturligtvis har jag har tänkt den tanken. Om det blir riktigt illa någonstans så kan jag dö, det är en konsekvens av yrket.
Vill du åka utomlands igen?
– Ja, det skulle jag absolut kunna tänka mig. Man lär sig mycket om sig själv och om andra.
Veterandagen i Stockholm lider mot sitt slut.
Efter att Carl XVI Gustaf placerat Svärdsordens militärkors på Anders Eckerbergs uniformsjacka spelar marinens musikkår nationalsången. Sedan byts musiken ut mot oljudet från fyra Jas Gripen-plan som flyger ovanför Sjöhistoriska museet i så kallad ”missing man-formation”: en hyllning till dem som inte tog sig hem.
