De beskriver det som ett surrealistiskt ögonblick, när DN:s fotograf Lotta Härdelin tog bilden som skulle bli årets bild 2024. Kyssen hörde egentligen inte hemma där, inte då.
– Det var så märkligt. Det var inte ett ögonblick för kärlek, det var action som gällde. Alla gick in i det automatiskt för att försöka rädda det som räddas kunde. Det fanns ingen tid för kärlek egentligen, säger Ivan Raba när DN når honom i ett videosamtal.
Vad kände du i det ögonblicket?
– Vi var så frustrerade och så ensamma i kaoset. Allt vi hade var varandra.
Vad tror du det är i bilden som gör att den får sådan kraft?
– För att kärleken är så kraftfull. Den enar folk, den gör onda människor till goda. Kärleken har makt att göra allt.
Han visar runt i det som en gång var hans hem. Golvet har ett tunt lager av lera överallt, det bildas fotavtryck när han går runt. Stora sprickor syns här och var i väggarna.
Kvällen den 29 oktober 2024 forsade vattenmassorna in i lägenheten. På bara någon timma steg det till två meters höjd. Ivans bror Juan, som låg på soffan och tittade på tv när vattnet kom, sprang in till grannarna – ett äldre par – och hjälpte dem att få upp dörren som klämts fast av vattnet. De flydde tillsammans upp till nästa våning.
Flera timmar senare kom en översvämningsvarning från myndigheterna genom ett sms.
När DN träffade dem, efter en flera kilometer lång vandring genom allt djupare lervälling, hade tre dagar passerat sedan katastrofen. Fortfarande hade ingen myndighetsperson setts till i deras kvarter.
– Vi såg ingen polis, inga brandmän, ingenting. Det var skamfullt det som hände, säger Ivan Raba.
Dagarna efter översvämningen växte kritiken mot myndigheternas frånvaro till en politisk kris. När Spaniens kung Felipe, drottning Letizia och premiärminister Pedro Sanches besökte det svårt drabbade Paiporta efter översvämningen, attackerades de med lera av folkmassor som skanderade ”mördare”.
I februari i år riktades ett misstroendevotum mot Pedro Sanches, som en konsekvens av hanteringen av översvämningen. Premiärministern klarade sig utan att bli fälld.
I Catarroja är krisen inte över. Så fort det kommer varningar för nya regn flyr människor i sina bilar, berättar Ivan Raba. Han har sagt upp sig från sitt jobb för att kunna bygga upp tillvaron.
– Det går att bo här nu i alla fall, om man inte har något emot att vara konstant smutsig. Men hela Catarroja är en spökstad, på kvällen syns inga människor längre. Förr var det alltid liv. Det var stökigt, men liv, säger han.
Alla de som vi träffade i november är nu i lägenheten, för att städa och reparera det som förstörts – även Ivans flickvän Ana. Numera bor Ivan hemma hos hennes föräldrar, i en liten lägenhet inne i centrala Valencia.
Ana Diaz får tårar i ögonen när hon tänker tillbaka, men ler ändå.
– Det är klart att livet är konstigt nu och det är klart att vi inte vill bo hemma hos mina föräldrar. Men vad ska vi göra? säger hon.
Hur känns det att bilden på er har blivit årets bild i Sverige?
– Efter allt vi har varit med om, efter översvämningen, är detta fantastiskt.
I ett hörn i den lertäckta lägenheten i Catarroja ligger en stor madrass på golvet. Juan Raba har flyttat tillbaka.
– Smutsen försvinner inte. Varje gång vi städar kommer leran tillbaka, säger han.
Han ler åt hopplösheten.
– Men vi lever.
Läs mer:
Årets bild: Se de vinnande bidragen
”Vi skulle kunna gråta – men vad tjänar det till?”
