När Bayern München springer in på planen ställer sig Magdalena Eriksson, Pernille Harder och de övriga upp i en triangelformation. Sista spelaren i starsjuan stannar upp och plockar upp ett imaginärt bowlingklot. Hon låtsas slänga iväg det mot sina medspelare – som alla faller som käglor till publikens applåder.
Det blir snabbt tydligt att World Sevens Football, W7F, inte är någon vanlig fotbollsturnering. Speakern på arenan presenterar spelarna på bästa basketmanér, det sprutar rök ur två kanoner varje gång det blir mål, och en dj spelar hög musik under matcherna.
Med flygande och fria byten blir spelet extremt snabbt och matcherna pågår bara i 2×15 minuter. Lagen som för tillfället inte spelar hänger utmed planen, tjoar och tjimmar.
– Det påminner mig om barndomen, när det var så kul att bara spela och sen kolla på de andra lagen, äta något och så var det dags för match igen, säger Bayern Münchens mittfältare Linda Dallmann.
Ungdomscupsliknelsen återkommer många till. Med den lilla skillnaden att det lag som vinner här får runt 25 miljoner kronor i prispengar.
När nyheten om W7F dök upp i mars i år var det svårt att förstå vad det handlade om. En grupp amerikanska investerare tänkte lansera en fotbollsturnering för damer med svindlande 50 miljoner i prispotten. Enorma pengar i damfotbollssammanhang.
Men inte traditionell elvamannafotboll, utan sju mot sju.
En av anledningarna är att sjumanna inte är reglerat av det internationella fotbollsförbundet Fifa, som därmed inte har något att säga till om.
– Det är ingen konkurrerande verksamhet på så sätt. Eftersom vi inte är styrda av dem så pågår det heller inte några diskussioner, men vi är glada att de är positiva till vad vi gör, säger Jennifer Mackesy, en av grundarna och finansiärerna bakom W7F som också är minoritetsägare i Chelsea och Gotham FC i amerikanska proffsligan NWSL.
Hur fick ni den här idén?
– Vi pratar alltid om hur vi kan hjälpa till att lyfta damfotbollen och få den att växa. Vi har sett de här korta formaten dyka upp både inom fotbollen och i andra sporter, och från det ville vi skapa något unikt.
Jennifer Mackesy och hennes man står för merparten av pengarna. Enligt tyska DW handlar det om 100 miljoner dollar över fem år. Resten kommer från andra investerare.
Den första upplagan av W7F spelas i Estoril strax utanför Lissabon. Även om turneringen inte har något att göra med Fifa eller dess europeiska motsvarighet Uefa så åker den lite snålskjuts på Champions League-finalen som avgörs i den portugisiska huvudstaden samma vecka.
Men arenamässigt är det skilda världar. José Alvalade-stadion där Stina Blackstenius sköt CL-titeln till Arsenal är Portugals nästa största med plats för över 50 000 åskådare. I Estoril får 8 000 plats, men det är knappast så många där. Ett par hundra portugisiska ungdomar sitter i skuggan på den ena långsidan, där publiken som köpt vanliga biljetter får hålla till. Men turneringen vänder sig inte främst till dem.
Den internationella strömningsjätten DAZN, där Saudiarabiens investeringsfond nyligen gick med en miljard kronor, har de internationella rättigheterna att sända turneringen. Alla, även journalisterna på plats, uppmanas att dela bilder från arenan.
Och tvärs över från den vanliga läktaren öppnar sig en annan värld, som påminner mer om golf eller tennis på toppnivå än om damfotboll. Det är en vip-lounge med buffé, rosévin, mingel och utsikt över planen. En players lounge med personal som opåkallat bär fram energidryck och håller upp dörrar åt spelarna.
– Man känner sig omhändertagen och lite bortskämd, säger Rosengårds Emma Pennsäter.
En av dem som sett till att det känns så är Caroline Seger. Den tidigare landslagskaptenen har tillsammans med andra internationella ex-stjärnor fungerat som rådgivare åt organisationen bakom turneringen. Ett stort fokus har legat på att det ska vara bekvämt och bra för spelarna, så att det inte blir en belastning i ett redan späckat schema.
– Det har verkligen märkts hur mycket de har tagit tillvara på våra erfarenheter, kunskap och lyssnat, och att de verkligen vill väl, säger hon.
Vad tänkte du om att det är sju mot sju och inte ”vanlig” fotboll?
– Det var lite det jag tyckte var kul, för vi fotbollsspelare har ju alla börjat i det här formatet. Det blir tajt, intensivt, det är musik på. Även fast det är seriöst, för alla som är här vill alltid vinna när de spelar, så hoppas jag att spelarna kan ta med sig lite minnen härifrån och känslan av att ”fan vad häftigt det här var”.
I det får Seger rätt. Inför turneringen kallade kritikerna den för ett jippo som är direkt oseriöst. Men samtliga spelare på plats hyllar upplevelsen. För de allra flesta blir det något av en säsongsavslutning.
Allra roligast verkar Bayern München ha. De tyska ligamästarna stormar fram genom turneringen, bjuder på entréer och målgester som blir mer och mer kreativa. Stjärnorna som Magdalena Eriksson och Pernille Harder och många andra landslagsspelare åkte dit med tanken att vara reserver, men väl på plats kan de inte låta bli att spela.
– Vi gick väl in med inställningen att det ska vara kul. Det är klart att vi vill spela bra fotboll också. Men det blir roligare också om vi gör det roligt, säger Bayerns svenska mittfältare Julia Zigiotti Olme, som efter ett av sina mål lägger sig på mage och gör ”masken”.
Rosengård är det enda svenska laget som bjudits in. För det är en inbjudningsturnering. Till skillnad från tävlingar som Champions League går det inte att kvala in. Möjligheten att vara med och tävla om miljonerna ligger helt i ägarnas händer.
– Det är klart att det blir en fråga. Jag vet inte hur framtidsplanerna ser ut. Vi är inte involverade i det. Vår roll är att stötta spelarna och skapa en miljö som är trygg och hållbar och bra för dem, säger Caroline Seger.
Hur lagen valts ut vill grundaren och finansiären Jennifer Mackesy inte avslöja. Att segerchecken är större än den Arsenal fick för att vinna Champions League är en av anledningarna till rubrikerna om W7F varit stora. Magdalena Eriksson sa i en intervju med DN att det var ”pinsamt för Uefa” att det blivit så.
Men det har inte varit meningen, säger Jennifer Mackesy:
– Det här har inget att göra med andra turneringar inom damfotbollen. Enligt mig är vi alla i samma lag, vi försöker alla nå målet som är att få sporten att växa och kompensera spelarna på den nivå de bör få betalt.
Hon säger sig vara säker på att konceptet blir lönsamt på sikt, även om det som utomstående är svårt att förstå hur. Det är även svårt att se hur den uppsluppna glädjen ska kunna behållas om klubbarna börjar satsa på att ta hem de stora prissummorna.
Nästa turnering är tänkt att hållas i Nordamerika i november. Då med lag från den delen av världen där ligorna tar slut under hösten.
Till slut blir det Bayern München som tar hem turneringen genom att besegra Manchester United i finalen med 2–1. Därmed går 25 miljoner kronor till Bayern och 10 miljoner till United. Rosengård, som slutar sist efter tre raka förluster, får en deltagarpeng på 1,3 miljoner med sig hem.
– Att grundarna pumpar in så här mycket pengar visar att de är villiga att satsa. Det är på tiden att man gör det också. Så om det ger någon draghjälp till att skynda på processen för andra tävlingar så har vi lyckats, säger Caroline Seger.
– Vi ska inte tävla med, utan mer vara ett komplement till den vanliga damfotbollen. Det här blir något annat som förhoppningsvis kan bli stort.
Läs mer:
Blackstenius röst sprack under Champions League-firandet: ”Otroligt stolt”
