Vinet tar plats i populärkulturen

Få har kunnat undgå James Bonds svaghet för årgångschampagne – gärna av märket Bollinger – men han är också svag för mogen Bordeaux och givetvis välskakade drinkar. Att namedroppa särskilda vinflaskor har länge använts i så väl filmer som böcker och tv-serier för att understryka karaktärsdrag hos de medverkande.

På senare tid har vinet fått mer utrymme, ibland rent av blivit själva temat för handlingen. Dramaserien ”Drops of God” handlar om en arvsstrid som mynnar ut i en livsavgörande blindprovning. I spelfilmen ”Uncorked” blir sommelierstudier vägen framåt för en ung svart man vars pappa vill att han ska ta över familjens steakhouse. Mer lättsamt, men alltid med vin i glasen, flyter den amerikanska komediserien ”Wine Country” fram mellan vingårdar och skratt i Napa Valley. Det var för övrigt här som den hittills största vinfilmsuccén ”Sideways” spelades in i början på 2000-talet.

Ofta är vinet en statusmarkör, där valet av vin och specifika etiketter ska signalera lyx för de som har koll. I den mörka norska dramaserien ”Exit” dricks några av världen dyraste bourgogneviner från Domaine de la Romanée Conti för att understryka känslan av ekonomiskt överflöd. Vin från samma producent dyker också upp i den sydkoreanska serien ”Squid Games”, i en än mer absurd miljö.

Mer självklart är det att man dricker dyra flaskor i amerikanska tv-serien ”Succession”, där man också nördar ner sig i detaljer. Begreppet ”hyperdekantera”, att lufta vinet i en matberedare, blev en snackis på sociala medier efter att karaktären Connor Roy försökt imponera på sin syster Shiv med en karaff mixad röd bourgogne.

Lyfter vi blicken från skärmen och tar på oss hörlurarna finns vinreferenserna ständigt närvarande i musiken. Taylor Swift beskriver ett giftermål som inte blev av i låten ”Champagne problems” och refererar träffsäkert till att killen tar med en flaska Dom Perignon helt i onödan. Nicki Minaj hyllar i stället det söta vinet moscato d’Asti som hon gärna blandar i sin drink.

Även i skönlitteraturen beskrivs viner allt oftare med både namn och ursprung. En poliskommissarie kan älska barolo medan en mellanstadielärare alltid unnar sig ett glas prosecco på fredagskvällen.

Vill du ha ännu mer detaljerade vinreferenser per sida är den smala deckargenren ”wine crime” en given källa. Senaste tillskottet till genren är den nyutkomna ”I vinet ingen sanning” av vinskribenten Andreas Grube. Om brott och vinstölder kan man också läsa i boken ”Vintage Crime: A short history of wine fraud”, men kanske gestaltas vintjuvandet allra bäst i den spännande dokumentärfilmen ”Sour Grapes” som porträtterar vinförfalskaren Rudy Kurinawan.

Läs mer om dryck

Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!