Lina Wolff tycks inte kunna skriva en ny bok utan att få en Augustnominering – och i ett fall även en statyett. 2016 kunde hon höja Augustgubben i triumf för ”De polyglotta älskarna”.
– Det är lika roligt den här gången, för det är en helt annan bok, säger Lina Wolff, som har ställt sin förra August hemma i farmors gamla bokhylla.
2022 nominerades hon för ”Djävulsgreppet” och i år är hon nominerad för ”Liken vi begravde”, om två systrar som växer upp i det pedofilmörkaste Skåne.
– Det är min sjunde bok, så de flesta har inte blivit nominerade, konstaterar hon.
Kerstin Ekman och P O Enquist är, än så länge, de enda skönlitterära författarna som har kunnat ställa två statyetter bredvid varandra i hyllan. I år är det inte bara Lina Wolff utan även Lydia Sandgren som kan göra en dubbel-August.
Lydia Sandgren prisades 2020 för ”Samlade verk” och i år får hon en ny chans med ”Artens överlevnad”, en bok om en författare som skriver en biografi över en geniförklarad dirigent.
Även Isabella Nilsson, nominerad för boken ”Tomhet och ömhet”, har tidigare lämnat Augustgalan som en vinnare. Det har gått 16 år sedan hon i stenhård konkurrens vann den rikstäckanden novelltävlingen Lilla Augustpriset med ”Verklighetsprojektet”.
– Jag var en nobody från Skövde och hade aldrig satt min fot i någon kultur- eller litteraturvärld. Det blev ett slags välkomnande. Jag hittade mitt första förlag tack vare priset, samma kväll faktiskt. Så det betydde förvånansvärt mycket, säger hon.
Även bland fackboksnomineringarna hittar vi idel tidigare pristagare. Bea Uusma fick 2013 en August för ”Expeditionen. Min kärlekshistoria”, där hon följde spåren efter Andrées expedition. I årets bok ”Vitön” tränger hon ännu djupare in i polarexpeditionens hemligheter.
– Att vinna Augustpriset förändrade mitt liv, det gav mig ett självförtroende som har burit mig ända hit, säger Bea Uusma, vars statyett ligger nedpackad i en kartong efter en flytt.
– Men ja, det är fem månader sedan jag flyttade så det är nog dags att packa upp den.
Patrik Svensson gjorde 2019 till ett år av ålfascination, då ”Ålevangeliet” följdriktigt prisades. Nu har han en ny chans med sin tredje bok ”Den barmhärtige mördaren”.
För Fredrik Sjöberg och Göran Greider är det i år chans till revansch.
2004 fick Fredrik Sjöberg en nominering för sin fackbok ”Flugfällan”. Nu kan han ta hem sitt första pris med sin biografi över Bruno Liljefors. ”Magnifik formuleringskonst”, menar juryn.
– Jag grämde mig länge över att Sverker Sörlin, den ormen, vann med något meningslöst idéhistoriskt verk, skämtar Sjöberg.
Göran Greider må vara en erfaren skribent, men det är hela 25 år sedan han senast var nominerad. Att det skulle bli ”Stinas bästa vän”, sorgeboken över hans älskades hund, som dessutom skrevs på rekordtid, som tog honom hit – ja, det kan han knappt greppa.
– Det viktigaste är inte att vinna utan att litteraturen får en plats i solen en dag eller två. Det är kul att se oss stå uppradade som ett framgångsrikt fotbollslag, säger han.
Trots många veteraner finns här också nya ansikten. Bland andra Linda Spåman, vars bok ”Ett år av apokalyptiskt tänkande”, som handlar om hennes ALS-sjuke pappa, är den andra serieromanen i prisets 37-åriga historia att nomineras i den skönlitterära kategorin.
– Jag trodde först att det var ett underbart skämt alltihop, inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att den här boken skulle bli nominerad till ett pris, säger hon.
Även Mikael Yvesand och Kristian Fredén är rookies. Yvesand är nominerad för ”Våran pojke”, en berättelse om en ung man som dödar en kvinna och ett barn, utan särskild anledning, medan Fredén är nominerad för ”En inre angelägenhet”, som handlar om hans mamma och om att leva i skuggan av en känd släkting: kulturbjässen Nathan Söderblom.
Bland fackboksförfattarna står Robin Olovson, nominerad för den andra delen i sitt historiska tvåbandsverk om Norrland, för en droppe nytt blod. Det gör även Lena Sohl som är nominerad för ”Tvätten” – en kollektiv klassberättelse om kvinnor på ett tvätteri i Rimbo.
I barn- och ungdomsboksklassen hittar vi superveteranen Pija Lindenbaum som tillsammans med Anna Åkerström gjort den fartfyllda bilderboken ”Vi måste ha ketchup!”
– Jag var nominerad första gången 1993, det var hemskt. Alla nominerade fick ställa upp sig på rad på scenen och så läste de upp vinnaren, och det var inte jag, säger Pija Lindenbaum, som nu kan stoltsera med sju nomineringar och en vinst.
Oskar Kroon fick en August 2019 och 2023 och nu har han en ny chans med en berättelse om sommar och tonårskärlek i ”Det finns inget paradis”.
I övrigt är det här som man hittar flesta August-färskingar. Bland de nominerade i kategorin finns också Elin Lindells ”Jenka och jag”, som berättar om hur underbart det är när man får sin första riktigt nära kompis. I bilderboken ”Osynligt” skapar Annica Hedin och Karin Cyrén ”en sinnlig och magisk värld” med papper i skikt på skikt. Clara Dackenbergs ”Hur låter djuren?” är en interaktiv bilderbok, och Fabian Göransson har skrivit äventyrsboken ”Klara. Tvättbjörnarnas stad”, som är första delen i en trilogi.
Vem som tar hem Augustpriset i respektive kategori avgörs den 24 november.
