I april dömdes en 64-årig man i Ångermanlands tingsrätt för olaga förföljelse.
Mannen hade ringt längdskidåkaren Frida Karlsson 207 gånger, skickat otaliga sms och förra året sökt upp den 25-åriga stjärnan på tre platser.
Nu ska fallet upp i hovrätten – efter att både åklagaren och stalkern överklagat den villkorliga domen.
– Det här med stalkning drabbar många, framför allt kvinnor, sa Frida Karlsson på en pressträff i maj.
– Så det är även för dem jag gör det här.
Det är en svår balansgång att leva i strålkastarljuset, fortsatte femmilsvinnaren från VM i en intervju med DN.
Å ena sidan:
– Det är en väldig möjlighet att vara offentlig och som det ser ut nu är det det som en idrottare tjänar pengar på, inte bara tävlingarna i sig.
Å andra sidan:
– Bitvis i år har jag känt att jag blivit lite mer mån om min integritet.
Hennes fall sätter fokus på kändisskapets baksidor.
Svenska vinteridrottare lever knappast några Premier League-stjärneliv med livvakter eller bakom höga murar. Det är inte svårt att ta reda på var de tränar, var de bor.
Så har det egentligen alltid varit, säger Johan Flodin, som är sportchef och ansvarig för så kallad safeguarding (trygghetsskapande arbete) vid Sveriges olympiska kommitté:
– Det här med stalkning är inget nytt fenomen, även om nätet gör det enklare. Det har inte krävts att man är någon privatdetektiv, varken nu eller tidigare.
– Men i ett hårdnande samhälle är det klart att det finns risker. Att vara uppmärksammad, att stå för någonting, vara duktig på någonting… Det kan ju framkalla konstiga känslor hos människor.
Hur mycket pratar ni om det här med idrottare, erbjuds någon form av stöd?
– Att känna sig trakasserad är aldrig okej, det är vi noga med att ta upp i olika sammanhang, säger Johan Flodin.
– Vi har en jätteduktig idrottsombudsman i Sverige. De kan följa ett case från A till B och göra bedömningar om det krävs polisanmälan. Pratar vi om de här grövsta fallen är det ju en polissak, förstås. Dem ska inte vi i idrotten försöka lösa själva.
DN har pratat med en rad vinteridrottare om risken för ovälkomna påstötningar från fans.
– Jag skulle ändå säga att man är ganska utsatt. Det är lätt att ta reda på var vi bor, var vi rör oss, säger skidskyttestjärnan Elvira Öberg.
– Vi är aktiva i sociala medier, för det är också en del av vårt jobb, där vi lägger ut var vi är och vart vi ska. Vi syns i offentligheten och är lättåtkomliga.
OS-ettan i puckelpist, Walter Wallberg, håller med där han sitter på en strand på Sveriges olympiska kommittés OS-förläger på Kreta.
– Självklart kan jag känna ibland att man lämnar ut väldigt mycket information om sig själv, hur man bor och var man bor och vad man gör, säger han.
– Det är ju ett eget val så klart. Men det är också en förutsättning för att vi ska kunna göra det vi håller på med, att man lämnar ut den biten av sig själv. Men man blir väldigt exponerad. Det är väl baksidan.
Han har själv inte drabbats av stalkning utan känner sig trygg. Men idrotten som helhet borde prata mer om hur man ska hantera frågan.
– Ja, framför allt när det kommer situationer som den här med Frida, säger Wallberg.
Slalomspecialisten Anna Swenn-Larsson fyller i:
– Jag har hört lite om det här med Fridas situation och det är ju fruktansvärt.
– Det känns så långt borta, men det är kanske inte det. Så det är klart att det kanske är bra att prata om, även om det bara händer en eller två så är det två för många.
26-åriga Elvira Öberg vann VM-guld i masstart i vintras och är ett av skidskyttevärldens största namn.
Hon har försökt radera sitt telefonnummer från alla tjänster online, berättar hon.
– Jag har försökt att få bort alla uppgifter men det är svårt att ta bort överallt.
Ja, då ska man ju ha skyddad identitet.
– Exakt, och det är inte rimligt ändå, säger Öberg, som gick skidgymnasiet ihop med Frida Karlsson.
Har du fått ovälkomna samtal eller sms?
– Inte på det sättet, men jag svarar inte om någon okänd ringer, säger Elvira Öberg.
– Sen har jag faktiskt varit med en gång om att det kommit och knackat på dörren till min lägenhet. Det är inte en bekväm situation.
Händelsen inträffade för flera år sedan men hon minns den tydligt.
I dag är hon glad att hon bor i ett hus med portkod dygnet runt.
– Någon ville komma och säga hej och ta en selfie men kommer och knackar på en 20-årig tjejs lägenhet, det blir ju väldigt konstigt. Jag visste inte vem det var så jag öppnade dörren, men det blev ingen selfie.
Blev du rädd?
– Rädd blev jag inte, jag upplevde det inte som en hotfull situation, men det blev väldigt konstigt och lite obehagligt. Det är liksom ’det här är mitt space’, säger Öberg.
Vilket stöd har ni i sådana här frågor?
– Vi har ändå pratat en del inom tjejgruppen (i skidskyttelandslaget), till exempel kring sociala medier.
Elvira Öberg berättade i vintras att hon utsatts för näthat.
Det är inte ovanligt att samma person hör av sig till flera aktiva online, förklarar hon nu.
– Man kanske känner att ”det här är någon som skriver väldigt mycket olämpliga kommentarer”. Då kan man flagga lite för det kontot till de andra, liksom ”det här kan se bra ut i början men bara så ni vet – jag rekommenderar att blocka”. Det blir lättare om man avdramatiserar saker och stöttar varandra.
Alpinskidåkaren Estelle Alphand växte upp med en pappa i ramljuset.
Luc Alphand (Frankrike) vann totaltiteln i alpina världscupen 1997.
Det var dock omöjligt att få tag på kontaktuppgifter till familjen, berättar Alphand som sedan 2017 tävlar för Sverige:
– Vi var på en röd lista, som man säger i Frankrike. Så telefonnumret fanns inte att hitta.
I offentlighetsprincipens Sverige är läget annorlunda.
– I min värld låter det helt sjukt, säger 30-åringen som fortsatt bor i Frankrike.
– Nu tror jag inte att något sådant här skulle hända mig oavsett, men det är lite läskigt tycker jag.
Samtidigt är inte lösningen att stänga in sig, säger flera vinterstjärnor.
– Det känns ju inte som något som lockar, liksom att leva isolerat, säger skidskytten Anna Magnusson.
Längdskidåkaren Linn Svahn är Frida Karlssons bästa vän:
– Jag tror att man måste utgå från att alla har en god intention och inte tänka hela tiden på att det är en risk att hålla på med något som vi älskar, säger hon.
– Jag tror att det finns enstaka fall (av stalkning) och det drabbar inte bara idrottare och offentliga personer utan är ett strukturellt problem i samhället. Men jag tror inte att det är en lösning att bomma in oss själva.
Frida Karlsson sade förra månaden till DN att hon tidigare i livet varit ”godtrogen”. ”Jättegodtrogen” till och med:
– Jag är absolut kvar i min personlighet att jag alltid tror att en människa är god. Men det är klart att man kan påminnas om att inte vara lika naiv som jag kanske en gång var.
Skidskytten Sebastian Samuelsson är uppvuxen i samma stad (Sollefteå), har varit van att göra sin röst hörd och genom karriären tvingats motta både hot och hat.
Den typen av problematik som Frida Karlsson drabbats av har han dock klarat sig från, säger 28-åringen. Även om det har hänt att han fått enstaka telefonsamtal ”från någon som bara har sökt upp telefonnumret”.
– Det är klart att det är lite konstigt, men jag skulle säga att jag har varit väldigt förskonad, säger Samuelsson.
– Jag upplever de allra flesta gånger att folk är väldigt respektfulla.
Dock finns det små saker i livet som han gör per automatik, i egenskap av offentlig person.
Kanske är det inte nödvändigt, men det känns naturligt, säger skidskytteprofilen.
– Jag lägger till exempel väldigt sällan ut en bild när jag är på en specifik plats, utan först när jag har lämnat den platsen.
Läs mer:
Frida Karlssons första ord efter rättegången: ”Inte så naiv som jag en gång var”
