Uttrycket har några år på nacken. ”Hundragubbar” var den under 18 år som tog livet av någon, höll tyst, räknade med att få sitta inlåst i fyra år – för att kunna komma ut som en fullvärdig gängmedlem.
Den drivkraften spelade in en novemberkväll i Biskopsgården för sju år sedan.
En 17-åring var på jakt efter en ledarfigur i den falang som blivit fiende till hans egen gruppering.
Tre månader efter mordet hade polisen letat upp honom. Då satt han på ett Sis-hem. Han nekade i åtta förhör men i det nionde, i ett rum i polishuset i Göteborg, sa han:
– Det finns inget enkelt sätt att säga det här… men… jag erkänner…
Klockan var halv åtta på kvällen och innergården på Väderilsgatan var mörk. På en bänk satt den 24-årige studenten som själv inte hade något med gängen att göra.
Han pratade i telefon med en kvinna när 17-åringen smög upp.
17-åringen beskrev i förhöret:
”Jag går fram… jag frågar vad han heter. Han är helt tyst, och så jag tar fram pistolen. Och jag skjuter… bam, bam. Första skottet går och jag väntar typ en sekund… och jag ser hans ögon… det är som att dom slocknar…”
Förhörsledaren frågade om mannen på bänken var personen som 17-åringen var ute efter.
”Nej det var det inte… men vad ska man göra… det var lite synd att det blev så… Folk vill döda mig. Jag vill döda folk… så jag letade upp min fiende.”
Han fortsatte prata på.
”Jag trodde jag skulle må dåligt och tänka jag har tagit ett liv… det är en stor grej. Men jag känner ingenting. Det är en sån mentalitet vi i orten har. Alla ska dö nån gång.”
Han fick frågor om upplevelsen.
”Jag fick en kick jag aldrig nånsin har fått innan… bättre än vilket knark som helst… Jag hade nånstans förlorat min oskuld”.
Förhörsledaren undrade om innebörden av det han gjort i relation till sitt gäng i Biskopsgården, som beskrevs som ”södrafolket”.
”Alltså när man smattrar nån, man klättrar. Folk tänker ’ja okej, han är hundragubbe’. När folk får reda på att jag inte är golare på såna här förhör och sånt är jag också hundragubbe.
Och det är klart det är status alltihop. Och det gör att man klättrar. När man klättrar betyder det att man lär känna folk som har mer pengar”.
17-åringen resonerade också om hur han menade att alla år på institution påverkat honom, platser där han enligt sin advokat ”fått en empatilös fostran”.
”Du vet när man sitter inne och man träffar mycket människor och vi planterar frön i varandras huvuden, det är det som är det dåliga med Sis. Hade jag aldrig suttit inne, hade jag inte suttit här i dag. Jag hade varit som era barn kanske”, sa han och syftade på förhörsledaren.
Hans öppenhet hade dock gränser. När polisen frågade om han varit lovad 150 000 kronor men eftersom fel person sköts endast fick ett kilo cannabis i ersättning, då ville han inte svara alls.
Medan 17-åringen satt i sin häktescell noterade personalen flera texter som han ristade in på väggar och bord.
En av dem löd: ”Hör inget, ser inget, säger inget, 418, Fuck Norra”.
418 är postnummerkoden för Biskopsgården.
Göteborgs tingsrätt dömde 17-åringen till nio års fängelse för mord. Han har numera bytt namn. I våras fick han påbackning med ett år och tio månaders fängelse för att ha misshandlat en annan intagen i fängelset.
