Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Centerpartiet håller kursen. Det har varit konstanten genom alla partiledarbyten de senaste åren. När de borgerliga kamraterna suddade ut sina röda linjer mot Sverigedemokraterna och sedan gjorde avkall på sina klimatambitioner, stod C kvar vid sina. Och sedan också högern började se staten som lösningen på det mesta, har partiet envisats med att fortsätta prata om småföretagare, entreprenörer och marknadslösningar.
Så ser det också ut att fortsätta med Elisabeth Thand Ringqvist vid rodret, i alla fall att döma av den presskonferens på tisdagen där valberedningen gav henne sin nominering.
Som vanligt förenades höger, vänster och Expressens politiske kommentator Viktor Barth-Kron i sura kommentarer om att Centern måste acceptera verkligheten – C måste ta bort sitt nej till SD eller ge upp sin borgerliga profil och smälta in i det rödgröna gänget.
Varför då?
Rent väljarmässigt har Centerpartiet klarat sig hyggligt. 6,7 procent i förra valet innebar visserligen en tillbakagång, men då till vad som var det tredje bästa resultatet sedan 1998. Och bättre än både Liberalerna och Kristdemokraterna som också backade och hamnade på 4,6 respektive 5,3 procent. Annie Lööf samlade ihop hela 8,6 procent med precis samma profil 2018. Rent väljartaktiskt finns uppenbarligen en del att hämta i att stå fast vid SD-motståndet och företräda en klassisk borgerlig politik. Det är inte heller fel att vara ett parti som väljarna vet var de har.
För samtliga borgerliga partier hade det varit skönast om de bara behövde prata med varandra. Men så är det ju inte.
Men skulle det inte vara jobbigt om C behövde förhandla med Vänsterpartiet om oppositionen får en majoritet nästa år? Självklart. För samtliga borgerliga partier hade det varit skönast om de bara behövde prata med varandra. Men så är det ju inte.
Dessutom säger C fortfarande nej till att göra upp med Nooshi Dadgostar (V), vilket är särskilt provocerande för de kritiker som gärna påpekar att Centern aldrig skulle kunna komma överens med V-ledaren
Att centerpartisterna gör det är egentligen rätt självklart. Dels hoppas de stärka sin förhandlingssits om de ändå tvingas göra upp med Dadgostar. Dels vill de ju faktiskt inte det och hoppas att det ska finnas andra alternativ efter valet.
Just det senare vore lättare att avfärda som dagdrömmerier om inte Magdalena Andersson (S) tog snart sagt varje chans att förklara att hon gärna samarbetar över den gamla blockgränsen, också med M, L och KD.
För faktum är att det är fullt möjligt att konstruera majoriteter i Sveriges riksdag där varken SD eller V ingår. Att Centern envist förhåller sig till den verkligheten är sannerligen inget partiet ska skämmas för.
Läs mer:
Aron Lund: Frågan är inte om – utan när nästa terrorattack mot Sverige sker
Isobel Hadley-Kamptz: Det som hände på kyrkogårdarna i helgen visar hur felaktig bilden av svenskar är
















