Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
1,8, 1,4, i senaste DN/Ipsos 2 procent. Liberalernas år har börjat med rekordlåga siffror i olika opinionsmätningar. Känslan av att det är värre än på länge minskade inte direkt under fredagsmorgonen när den profilerade riskdagsledamoten Gulan Avci meddelade att hon drar tillbaka sin kandidatur inför höstens val. Och värre blev det under fredagskvällen: SVT rapporterade att partiets förste vice gruppledare Louise Eklund inte heller ställer upp, samt att Landskronaprofilen Torkild Strandberg lämnat partiledningen.
Den kittlande, lite läskiga frågan som allt fler ställer sig: Är det alltså nu Liberalerna åker ut på riktigt?
Rörelsen tidigare kallad Folkpartiet var med och införde allmän rösträtt i Sverige, och kan nog ses som landets mest framgångsrika rent politiskt. Sverige i dag är mer en produkt av Bertil Ohlins, FP-ledare 1944–67, socialliberalism än av socialism. Partiets idéer om välfärd med individualistisk prägel, försvar för marknadsekonomi, jämställdhet och öppenhet mot världen blev svenska paroller.
Som den konservative skribenten Johan Hakelius konstaterade 1994, i en skrift för Timbro: ”Sverige må ha haft socialdemokratiska regeringar under större delen av efterkrigstiden, men det fåtal punkter där dessa idémässigt avvikit från den socialliberalism Ohlin proklamerade har i regel inte omsatts i handling”.
Mittenpositionen kanske bäst formulerades under Per Ahlmarks tid på 70-talet, med parollen ”sociala reformer utan socialism”.
Den liberala ideologin är fortfarande den som flest väljare helt eller delvis identifierar sig med. Men få av dem väljer nuförtiden Liberalerna. Mellan valen 2018-22 förlorade L 41 000 väljare till Socialdemokraterna. Sedan dess har partiet fortsatt förlora väljare vänsterut, på grund av SD-samarbetet och regeringens politik.
Dagens Liberalerna har satt sig i en regering som minskat biståndet, bidragen till de fattigaste och ambitionerna i klimatpolitiken. I den enda välfärdsfrågan de äger – skolan – liknar politiken vänsteroppositionens, men ska absolut drivas igenom med högern – som inte håller med. Liberalerna har, under de senaste decennierna, ofta stått till höger om Moderaterna i ekonomiska frågor (vilket för övrigt även gäller Centerpartiet).
Isabella Nilsson skriver: ”kan man verkligen tala om självskadebeteende när man inte varit sig själv den senaste tiden?” Det är svårt att inte tänka på Liberalerna
Det parti de en gång var finns inte kvar. Inför årets val är planen för att vända skutan än en gång att surra fast sig vid borgerligheten och ett löfte om att fortsätta stå garant för att nationalismens parlamentariska gren får makt.
I den Augustprisnominerade diktsamlingen ”Tomhet och ömhet” från 2025 skriver Isabella Nilsson: ”kan man verkligen tala om självskadebeteende när man inte varit sig själv den senaste tiden?” Det är svårt att inte tänka på Liberalerna.
Visst skulle det kännas konstigt om Liberalerna lämnar riksdagen. Men det riktigt sorgliga är att den socialliberalism de stod för redan i dag saknar ett hem i svensk politik.
Läs mer:
Max Hjelm: SVT får mig att älska Jan Emanuel
Max Hjelm: Varför utvisar Sverige väletablerade ungdomar?
