– Jag minns att vi sitter i ett konferensrum på Aftonbladet. Jag är 23 år, han är 21 och ny. Jag har varit där ett tag. Filip presenteras för alla och han ler så mycket att jag tänker att det är en inställsam smilfink. Honom får jag se upp för, han kommer ta min plats här.
Så minns Fredrik Wikingsson sitt första möte med Filip Hammar. Och det skulle visa sig att han hade helt rätt.
– Jag fick sparken och han fick vara kvar.
Nu har det gått 29 år sedan den där dagen på Aftonbladets redaktion. Nästan tre decennier av vänskap, tv-program, poddavsnitt, böcker och filmer. Något de två ska fira med att ge sig ut på en turné runt om i Sverige under hösten. Men de vill understryka att det inte rör sig om något så banalt som en livepodd.
– Det är en föreställning, säger Filip Hammar.
Fredrik Wikingsson fyller på:
– Det blir inslag, förinspelade grejer, musik. Det ska bli en 75 minuter lång helhetsupplevelse där man får se alla aspekter av vad vår vänskap är. Det är inte så att vår vänskap är intressantare än andras, men det är den enda vänskapen vi känner till.
Regissera kommer de göra själva, helt enkelt för att det är mest praktiskt. Då kan de prata om vad de vill göra även när de hörs om annat, utan att behöva se till att någon tredje person är tillgänglig. Dessutom har de svårt att komma på vem som skulle vara lämplig.
– Det hade varit kul om Lars Norén levt, då hade vi kunnat utforska vår vänskap på ett riktigt jävla elakt och hemskt sätt, säger Filip.
Den som har sett ett tv-program, lyssnat på en podd eller i något annat sammanhang hört Filip och Fredrik prata vet att det går snabbt och är impulsivt. De fyller i varandras meningar och sticker in frågor och kommentarer. Det kommer också att vara en självklar aspekt av showen ”Älskade vän!”, där de siktar på att ha 55 procent manus respektive 45 procent improvisation.
Ni har känt varandra i nästan 30 år, kommer ni kunna hitta något nytt?
– Jag tycker att vi redan har gjort det när vi pratat om föreställningen. Vi är inte så ytliga och openetrerande att vi bara vill visa upp vilka bra vänner vi är, säger Filip.
Tvärtom. De kallar sin relation för en medgångsvänskap, likt att vara en medgångssupporter i fotboll. När allt är roligt och enkelt blomstrar vänskapen, men under tuffare perioder har de inte funnits där för varandra på samma sätt.
– Som när Filip gick igenom en skilsmässa, då var jag riktigt dålig, säger Fredrik.
Varför då?
Filip bryter in:
– Då sa Fredrik: ”Jag har 15 minuter, vi kan ta det nu.”
– Det här har jag förträngt, säger Fredrik och slår ut med händerna.
– Massa människor vet om det. Jag grät ju, mina andra vänner var i chock.
– Filip går inte alltid att lita på heller…
– Ibland kan du försvara dig med det, men den här gången går det inte, det är helt omöjligt att försvara sig mot.
De konstaterar samtidigt att det inte nödvändigtvis måste vara till godo att prata ut om allt; att det kan vara mer hämmande att hela tiden älta relationen och hur man tycker att den är.
– Varför måste man alltid rensa luften? frågar sig Filip.
– Man måste inte prata om allt! Man tar sina frustrationer, man stoppar undan dem och så hoppas man att de försvinner, säger Fredrik.
Trots att Filip kom att ta över Fredriks jobb på Aftonbladet minns de den där första tiden som en nyförälskelse. De bilade tillsammans i USA, började skriva filmmanus ihop, formulerade tacktal till Oscarsgalan. Men de drabbades aldrig av det som många romantiska relationer måste tackla, när det inledande ruset mattas av och nöts ner av vardagsbestyr.
– Vi har ju liksom inte slutat knulla! utbrister Filip.
– Vi är också särbos. Precis när det började bli rutin flyttade han till USA, säger Fredrik.
– Det är en lyxig vänskap nu, vi har krattat för att ha en vänskap där vi får göra det vi tycker är kul. Det vill säga spåna på nya projekt och samtidigt umgås, fortsätter Filip.
Vänskapen har ju också gjort dem till några av Sveriges mest framgångsrika programledare. Näst intill varenda svensk vet vilka de är. Men var hade de varit utan varandra?
– Jag tror att jag vänskapsmässigt hade spridit ut mina gracer lite mer då, och i stället haft en bukett vänner, säger Fredrik.
– För att göra mina föräldrar glada hade jag nog pluggat i Frankrike och blivit kvar där, haft något mediokert jobb eller jobbat på svenska ambassaden… säger Filip.
– Konsul kanske?
– Nej, det hade jag inte varit! Jag hade inte haft den utbildningen.
Läs mer:
SVT efter Filip Hammars kritik: ”Ber om ursäkt”
