Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Nu reser EU:s delegation till FN:s klimattoppmöte COP30 i Brasilien med ett nytt klimatmål i bagaget, fullt av kryphål.
”Avtalet är inte nödvändigtvis vackert”. Så kommenterade en EU-diplomat kompromissen för nyhetsbyrån AFP. Flexibilitet och undantagsregler var nödvändiga för att få med alla skeptiska EU-länder på ett gemensamt nytt klimatavtal. Men EU är världens sista mäktiga aktör som driver på en omställning bort från fossila bränslen och har varit ett föredöme internationellt.
Det är djupt olyckligt att EU står med ett urholkat klimatåtagande inför en COP-förhandling. Tidigare har ett trovärdigt EU med tuffa egna åtaganden varit en förutsättning för att utvecklingsländerna ska vara motiverade att ta sin del av klimatansvaret. Nu riskerar COP30 att bli ännu ett misslyckande.
Orsaken är att högerpopulismen drar som ett spöke genom Europa
Vad ligger bakom EU:s inbromsning på klimatområdet? Orsaken är att högerpopulismen drar som ett spöke genom Europa. I flera av de största länderna leder de i opinionen. Att avskaffa klimatlagar har blivit högerpopulisternas nya ideologiska grundbult, och en ekonomiskt pressad medelklass lyssnar allt mer på deras falska klimatbudskap. Det har gjort EU:s stats- och regeringschefer rejält nervösa.
I början av oktober vann högerpopulisten och nationalisten Andrej Babis valet i Tjeckien med löfte om att stoppa EU:s klimatlagar. Hans slogan är att ”EU är på väg att begå grönt självmord”.
Alternativ för Tyskland, AFD, anser att klimatpolitiken är ”ideologiskt styrd” och bygger på alarmism snarare än vetenskap. Tyskland vill riva upp EU:s beslut att förbjuda bensinmotorn från 2035.
Nigel Farage, ledare för Reform UK i Storbritannien och på god väg mot att bli landets nästa premiärminister, hetsar i sina tal mot värmepumpar och anklagar ”den gröna eliten” för att vilja förstöra människors privatekonomi.
I en debattartikel här i DN i mars skrev Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna att flera av EU:s klimatlagar måste förpassas till den ”klimatpolitiska kyrkogården” och att det måste bli ett slut på ”självplågeriet”.
Deras retorik får effekt. På bara några år har stödet i EU för en klimatpolitik i linje med IPCC:s rekommendationer bromsat in. Den konservativa gruppen EPP har föreslagit en ”klimatpolitisk paus” med argumentet att EU:s konkurrenskraft är hotad.
Samtidigt värms planeten upp snabbare än vad forskarna har räknat med. Nyligen kom nya ofattbara FN-siffror som visar att planeten går mot 2,5 graders uppvärmning. Ekosystem, både hav och skogar, visar tecken på att inte längre klara att absorbera koldioxidutsläppen. Årets COP-förhandlingar är därför de viktigaste på länge, det handlar inte längre om mål utan om att få till en konkret handlingsplan att fasa ut fossila energikällor.
På dagordningen i Brasilien står därför bland annat en global skatt på sjöfart och flyg men redan innan COP30 ens har hunnit börja har USA lyckats skjuta en sådan skatt i sank.
För president Donald Trump må ha lämnat Parisavtalet och FN:s klimatförhandlingar men han och hans diplomater är ytterst aktiva i att försvara oljeindustrins intressen.
I en intensiv påtryckningskampanj har amerikanska diplomater varnat länder för att stödja en global skatt på sjöfartens utsläpp. Under hårt tryck från Trumpadministrationen röstade bland andra Grekland i oktober nej till utsläppsskatter inom ramen för FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO, vilket spräckte chansen för att EU skulle ha en enig linje på COP-mötet. Det är ett nytt mönster, Trump försöker nu aktivt söndra och härska genom att bryta upp internationella klimatavtal eftersom han anser att klimatmålen ” dödar” länders ekonomi.
Vinnare i allt detta är Kina. Medan högerpopulisterna i väst fångar röster med argumentet att den gröna omställningen hotar företagens konkurrenskraft så har regimen i Kina motsatt strategi. Att Kina är den drivande kraften inom övergången till förnybar energi har varit uppenbart ett bra tag. Kina ser ut att vinna elbilsmarknaden i Europa och har lagt beslag på 70 procent av den globala elbussmarknaden. Klimatfrågan är existentiell i Kina men man ser också stora ekonomiska chanser.
Kina behöver heller inte oroa sig för att några populister ska rösta bort deras klimatplan.
Det är en olycklig slump att den tilltagande klimatkrisen sker samtidigt som demokratier försvagas. I flera fall, som vi nu bevittnar i USA, röstas den bort med hjälp av röstsedeln. Politiker som Trump lyckas få rösterna bland annat med hjälp av löften om att krossa klimatlagarna. Med växande spänningar i en allt hetare värld är det vi nu upplever i värsta fall bara början, då det ekonomiska kaos som följer i hettans spår banar väg för auktoritära ledare.
I Sverige råder klimattystnad bland de politiker som röstade igenom klimatlagarna i Sveriges riksdag
I den gröna rörelsen i EU pågår därför en självprövning och självkritik. Hur kunde de förlora opinionen i mänsklighetens största ödesfråga? OECD har i en studie gett ett svar att politikerna har misslyckats med att förklara för väljarna på vilket sätt de kommer att gynnas av den gröna omställningen. Brittiska Green Party formulerar nu strategier att satsa på ”Green Populism”, att möta högerpopulisterna med samma retorik – känslosamma argument och löften om ekonomiska fördelar här och nu i stället för att prata om abstrakta och osynliga växthusgaser.
I Sverige råder klimattystnad bland de politiker som röstade igenom klimatlagarna i Sveriges riksdag. Tusentals företag i svenskt näringsliv är på god väg att ställa om och vill konkurrera med Kina, men de efterlyser tydliga riktlinjer och ledarskap. Det behövs ett nytt narrativ om hur det fossilfria samhället faktiskt är ett bättre samhälle.
För det krävs nytänkande, till exempel finanspolitiska reformer som skulle kunna jämna ut kostnaden för omställningen mellan stad och landsbygd och därmed rycka undan mattan för populisternas skrämselpropaganda. Om världens demokratier inte kan hantera klimatkrisen är risken överhängande att de inte kan överleva den.
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Fyra experter vid forskningsprogrammet Mistra environmental communication: ”Så blev den gröna omställningen ett rött skynke i debatten”
Per Geijer, säkerhets- och beredskapschef på Transportföretagen: ”Att fria miljöaktivisterna äventyrar Sveriges beredskap”
