Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I höstas, precis innan klimatmötet i Brasilien, gick Bill Gates ut med en uppmaning till världssamfundet: prioritera ner klimatåtgärder. Andra typer av bistånd blev lidande, menade han. Det togs emot med hyllningar av bland andra Donald Trump – något som Gates nu i en intervju med DN kallar för ”idioti”.
Men miljardären framhärdar ändå med sin kritik av klimatfrågan på ett sätt som får en att undra: har världens mest generösa it-guru plötsligt glömt bort att titta på data? Vet han inte vilket hot klimatkrisen är mot de människor som han säger sig värna?
Själv tänker jag på Lutfor Morol och hans dotter Sharifa i Bangladesh. För 16 år sedan tog Lutfor ett litet banklån för att starta en räkodling, något som skulle ge mycket större inkomster än den tidigare risodlingen.
Men precis när Lutfor gick med den första räkskörden på väg till marknaden, krossade cyklonen Aila hela hans hemby. Räkodlingen, deras enkla bostad, deras få ägodelar – allt försvann i vattnet. I desperationen efter översvämningen valde Lutfor och hans fru att gifta bort den då 13-åriga Sharifa, för att hon skulle få mat på bordet.
Det finns en ljuspunkt i berättelsen: familjen överlevde. Världen har de senaste decennierna radikalt lyckats minska antalet döda i naturkatastrofer som Aila. Bistånd och ekonomisk utveckling har också lett till att miljontals och åter miljontals människor har lyfts ur fattigdom, fått bättre hälsa och tillgång till utbildning.
Det finns mängder av sådana framgångssagor att berätta. Jag själv har fått pengar av Gates Foundation för att berätta om några av dem. Genom ett stipendium rapporterade jag om hur en brunn i Mali fick flickor att gå i skolan istället för att lägga tid på att hämta vatten någon annanstans – och hur gratis, återanvändningsbara sanitetsbindor i Nairobis slum fick flickor att gå till skolan även när de hade mens.
Data är väldigt tydliga med fördelarna av den typen av satsningar. När flickor går längre tid i skolan får de större inkomst, mer makt i hemmet, föder färre barn, satsar mer på varje barn och ser till att nästa generations flickor också får gå i skolan.
Liknande direkta och indirekta effekter syns av satsningar på hälsa. Det måste göra ont för Bill Gates att se hur världen nu lägger allt mindre pengar på den typen av projekt.
Problemet är att klimatkrisen förvärrar alla de problem som Bill Gates vill att världen fokuserar mer på. Fattigdom. Krig. Barn som förvägras skolgång. Svåra hälsoeffekter.
Världshälsoorganisationen WHO har rentav pekat ut klimatförändringarna som det största hälsohotet mänskligheten står inför.
Gates är egentligen medveten om det. I sin egen klimatbok skriver han att antalet dödsoffer som coronapandemin vållade ligger i nivå med vad som kommer att inträffa regelbundet om vi inte får ner utsläppen till noll.
Därför är det så märkligt att han ställer det ena mot det andra. För att satsningar på exempelvis hälsa och utbildning inte ska gå om intet, krävs även satsningar på minskad klimatpåverkan.
Gates skapar också en halmdocka när han anklagar klimatrörelsen för att bortse från alla andra frågor – det motsatta är snarare sant. Klimataktivisternas budskap har med åren blivit allt spretigare där man under paraplyet ”rättvisa” bakar in allt från Gazakriget till kritik mot grön tillväxt och krav på demokratiska reformer.
Han har dock en viktig poäng: effektiviteten hos vissa klimatinvesteringar kan definitivt ifrågasättas. Det gäller inte minst satsningar på klimatkompensation genom internationell utsläppshandel, där rika länder betalar fattiga länder för exempelvis trädplantering – eller den i Sverige uppmärksammade satsningen på stöd till elmopeder i Ghana.
Här finns en resa att göra. Men den poängen riskerar att drunkna i Gates till stora delar ogrundade klimatkritik.
Läs mer:
Bill Gates om hyllningen från Trump: ”idioti”
