Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Bäst tv-sport just nu: Grand slam of Darts från Wolverhampton på Viaplay. Det är en av få darttävlingar som inleds med gruppspel, där de två bästa går till sextondel och kvartsfinal, och det är där vi har varit i veckan. Nu väntar semifinaler och final. Ge det en chans i helgen.
Veckan bjöd på otrolig dart, osannolikt svängiga matcher. Fantastiska sändningar från Sky Sport.
Bortser man från fotbollen är det dart som lockar flest tittare till Skys sportsändningar i England. De har länge dominerat världstoppen, men allt fler mellaneuropéer konkurrerar nu på allvar – och det är rejält med prispengar. Världsettan Luke Humphries har hittills i år spelat in över 20 miljoner kronor i prispengar. Tätt följd av underbarnet Luke Littler – som gett sporten en extrem push det senaste året.
Jodå, Dartförbundet är sedan 2009 medlemmar i Riksidrottsförbundet, så en sport är det allt, vad ni än säger. Dartförbundet har till och med aningen fler medlemmar än Curlingförbundet, och kunde curlingen gulla in sig i Idrottssverige så skall det väl på sikt inte vara helt omöjligt för dartsporten att göra detsamma. Tyvärr saknar vi riktigt stora stjärnor (Stefan Lord, kom tillbaka!).
Mediegullandet med den nytillträdde förbundskaptenen Graham Potter framstår snart som gränsandes till servilt
När Luke Humphries avgjorde med en nine-darter i veckan lyfte fan i mig taket i arenan. (En nine-darter innebär att man bara använder nio pilar för att räkna ner från 501 till noll – och man måste som alltid ”gå ut” med en dubbel.)
Nu något helt annat: Mediegullandet med den nytillträdde förbundskaptenen Graham Potter framstår snart som gränsandes till servilt. Det är som om den samlade presskåren bestämt sig för att ”hjälpa till” i detta utsatta läge.
I veckan accepterade man en inbjudan till ett informellt ”samtal” med förbundskaptenen (förbundet hade bjudit in en representant från alla stora mediehus), utan bandare och kameror, för att diskutera medias önskemål. Att man som journalist travar iväg på ett sådant samtal med någon man är satt att bevaka är iallafall i min bok högst tvivelaktigt.
Efter det rätt obehagliga Jon Dahl Tomasson-drevet – delar av medieuppbådet slipade knivarna på ett tidigt stadium – upprepades det sedan oavbrutet att JDT hade haft ruskigt gott om tid på sig. Och det särskilt med tanke på vilken enorm talang det fanns i den svenska truppen.
Media älskar ju Potters Östersundshistoria (minus Daniel Kindberg), plockar gärna fram Graham Potters enorma (!?) framgångar i Swansea och Brighton – det är inte många, om ens någon, som tycks ha ringt sina engelska kollegor och bett dem ge sig syn på Potter efter sina två megafiaskon i Chelsea och West Ham.
Spelarna, som visade noll hjärta, noll inställning, noll solidaritet kom däremot i princip undan helt. De hade blivit slaktade i England
Megafiaskon var precis vad det var.
Jag är givetvis i sak överens att vi också kan prata om ett JDT-fiasko (resultatmässigt) – även om jag tycker att skuldbördan blev helt galet felfördelad. Fotbollförbundet och Kim Källström fick en liten lagom släng, spelarna, som visade noll hjärta, noll inställning, noll solidaritet kom däremot i princip undan helt. De hade blivit slaktade i England, Tyskland etc.
Hade den gamla hederliga svenska modellen fortfarande tillämpats, menade plötsligt fotbollsjournalisterna, hade det sett helt annorlunda ut.
VM i kappvändande. Vi är i semi.
Med Lars Lagerbäck (som är min favoritexpert på tv) och Janne Andersson vid rodret hade spelare som Lukas Bergvall, Daniel Svensson, Gustaf Lagerbielke, Viktor Johansson, Yasin Ayari, Anthony Elanga m fl antagligen fått vänta på sin landslagsdebut till de var minst 28 år och ”fått erfarenhet och passat in i gruppen”.
Spelare som Bernhardsson, Nygren, Lidberg hade inte ens funnits på landslagskartan.
JDT släppte fram talangerna, tidigt, som man gör i stora delar av övriga Europa – nu är det som om man plötsligt längtar sig tillbaka till tider med Gustav Svensson, Albin Ekdal, Ola Toivonen etc. Och Robin!
Vi får se hur vindarna blåser efter kommande två matcher. Upp med ett finger luften bara!
Läs fler texter av Johan Croneman
