Det krävdes ett team på cirka 40 specialister inom transplantation, akutvård och kirurgi från Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset för att en person skulle få två händer transplanterade vid en operation som genomfördes för cirka tre månader sedan.
Det berättar tre av kirurgerna som ingick i teamet som genomförde operationen.
Av integritetsskäl vill man inte säga så mycket om patienten i fråga, annat än att hen mår bra och att hen nu genomgår en omfattande rehabilitering för att de nya händerna ska börja fungera så bra som möjligt.
– Det tog två och ett halvt år att vänta på rätt donator. Men patienten har förberetts sedan 2017 genom utvärderingar och träning av musklerna i armen för att vara redo för nya händer, säger verksamhetschef Tobias Laurell, som är handkirurg på Södersjukhuset och projektledare för den aktuella transplantationen.
Patienten hade förlorat sina båda händer till följd av en svår infektion. Hen hade prövat olika proteser, men inte upplevt att de fungerade. Att hen blev vald för transplantation hade inte minst att göra med att hen var mycket motiverad, säger Laurell.
Motivationen utvärderades genom flera tester med psykolog och psykiater.
Transplantationer innebär alltid långa processer, säger Torbjörn Lundgren, som är transplantationskirurg vid Karolinska Universitetssjukhuset.
Dels måste man ha rätt donator, dels måste man samköra teamet som ska genomföra transplantationen. I det aktuella teamet ingick bland annat plastikkirurger och transplantationskirurger, transplantationskoordinatorer och anestesiläkare samt anestesi-, intensivvårds- och operationspersonal.
Efter operationen följer en rehabilitering som pågår hela livet och som inkluderar immunhämmande behandling för att kroppen inte ska stöta bort de transplanterade kroppsdelarna.
Att hitta rätt donator är en stor utmaning vid alla transplantationer.
För det första måste man hitta en donator som har gett sitt medgivande till att vara donator, alternativt att anhöriga kan gå i god för att den avlidne skulle ha gett sitt medgivande.
För det andra måste donatorn matcha med patienten bland annat gällande blodgrupp, antikroppar, hudfärg och storlek på händerna.
Vid all organdonation måste man dessutom påbörja donationen 24 timmar efter dödförklarandet.
I fallet med händerna måste de dessutom få tillbaka blodcirkulation inom sex timmar efter att de donerats.
– Därför är en av de verkligt stora utmaningarna att koordinera ihop all personal. Allt måste klaffa när det väl börjar hända saker, säger Lundgren.
I det aktuella fallet hade teamet stått i beredskap i drygt två år, under vilken tid man på olika sätt övat inför ingreppet.
Det är klart att de transplanterade händerna inte kommer att motsvara normala händer, men de kommer att vara bättre hjälpmedel än proteser.
– Här har vi händer som sannolikt kommer att få någon slags känsla, vilket proteser inte har, säger Mihai Pietreanu, som är överläkare vid handkirurgiska kliniken på Södersjukhuset.
– Nerverna växer ungefär en millimeter om dagen, så vi förväntar oss en lång läkningsprocess med dem.
För kirurgerna är en transplantation av det här slaget en stor utmaning men även ett tillfälle att lära sig.
– En transplantation är som en operation som består av många operationer på en och samma gång. Det är det som gör det hela svårt, säger Pietreanu.
– Vi utför dagligen i vårt arbete många olika arbetsmoment. Vid denna transplantation samlades dessa moment till en enda stor operation, som dessutom gjordes två gånger eftersom det gällde två händer. Det krävs ett stort lagarbete för att lyckas.
Den aktuella handtransplantationen var den andra i sitt slag i Sverige, och den tredje i Norden. Världen över har man sedan slutet av 1990-talet gjort drygt hundra liknande ingrepp.
Att man väntat i tre månader med att ut med nyheten om den rätt unika händelsen inom svensk medicin har att göra med att man koncentrerat sig på att ge patienten den absolut bästa vård som kan ges, säger de tre kirurgerna.
