Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
För nästan exakt 32 år sedan publicerades en artikel i den ansedda tidskriften Nature med en uppseendeväckande slutsats: tecken på liv hittat på jorden och eventuellt är det också intelligent! Vid första anblick skulle man kunna tro att det var någon sorts ironiskt skämt, men det rörde sig om en seriös forskningsstudie. Bakom den stod en av 90-talets mest namnkunniga astronomer, Carl Sagan.
Nasa hade 1989 skickat upp rymdsonden Galileo för att studera omkringliggande planeter. När den hade åkt en vända runt Venus och susade förbi jorden på väg mot huvuddestinationen Jupiter lyckades Sagan övertyga Nasa-ingenjörerna att vända Galileos mätinstrument mot vår planet. Forskarna kunde då använda jorden som en positiv kontroll för diverse mätningar.
Mycket riktigt visade rymdsondens mätinstrument att syre och metan förekom i jordens atmosfär på ett kemiskt obalanserat sätt – ett tecken på liv (vars metabolism orsakar denna ojämvikt av gaser i atmosfären). Med vetskapen om att instrumenten var korrekt kalibrerade och genererade tillförlitlig data kunde forskare därmed lita på framtida fynd av livstecken från rymdsonder.
Galileo hittade aldrig tecken på liv på Jupiter, men sökandet efter liv i rymden pågår ständigt. Och en spegling av detta, som vi ibland glömmer, är att en liknande jakt pågår på hemmaplan: visst finns liv, men ännu har ingen förstått hur det uppstod.
Ända sedan Louis Pasteurs banbrytande experiment på 1860-talet är det ett vetenskapligt faktum att celler endast uppstår ur andra celler – det vill säga att liv uppstår endast ur liv. Inte ur tomma intet, som vissa trodde på den tiden. Men alla inser omedelbart paradoxen i detta: någon gång måste den cell som alla andra härstammar från ha uppstått.
Alla observationer pekar på att liv endast har uppstått ur icke-levande substanser en enda gång. Hur detta skedde – hur en levande, välorganiserad, självreplikerande cell uppstod ur en soppa av molekyler – är en av vetenskapens stora, kvarstående mysterier. Det kan liknas vid om en påse med skruvar, chippar och knappar skulle sätta ihop sig själv till en Iphone.
Forskare har olika teorier om hur de olika stegen kan ha sett ut: först hur användbara organiska molekyler bildades och sedan koncentrerades i små bubblor. Sedan hur de första självreplikerande molekylerna bildades och la grunden till bevarandet av genetisk information (sannolikt RNA). Och sedan vilka energikällor den första cellen använde för att växa och dela sig (eventuellt svavel från heta källor).
Att ämnet är i ropet markeras av att rymdforskningsinstitutet SETI delade ut sin årliga Drake Award till två forskare som studerar livets ursprung. Utöver det har flera artiklar som bättre förklarar biokemiska delprocesser på vägen från icke-levande substanser till levande celler publicerats med stort genomslag det senaste året.
Men det finns en annan, mer spektakulär teori som forskare inte utesluter: att livet kom till jorden från rymden. Redan Svante Arrhenius föreslog i början av förra seklet att livets byggstenar kan ha färdats hit från andra planeter. I mer modern tid spekulerade bland annat Nobelpristagaren Francis Crick och astronomen Carl Sagan om att livet kan ha kommit till jorden via ”riktad panspermi” – det vill säga att en intelligent, utomjordisk art ”sådde” livet på jorden, på samma sätt som om människan skulle skicka frökapslar till andra planeter.
Det kan låta tokigt, men med tanke på att astrobiologer har visat att bakteriesporer kan överleva i rymden i flera år om de skyddas mot UV-ljus (som de skulle vara djupt inne i en meteor) kan man inte utesluta att liv kan färdas från planet till planet. Panspermi är således inte en helt galen teori – även om de flesta biologer bedömer det som mer sannolikt att livet uppstod på jorden.
Mot den bakgrunden får vi skänka en tacksamhetens tanke till den gode Sagan på årsdagen av hans kufiska artikel. Kanske visar det sig att rymdsonden Galileos pionjärarbete inte endast ledde till upptäckten av tecken på liv på jorden. Kanske upptäcker framtida rymdsonder rent av livets ursprung ute i galaxerna.
Läs mer av Farshid Jalalvand:
Vi människor beter oss som chimpanser när vi hotar med utvisning
Diabetes beror inte på kolonialism
