Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
En ny sorts medieman är född. Henrik Jönsson heter han. Han är tidigare entreprenör, högerkille och youtuber, och blev för ett år sedan illa åtgången av SVT:s skjutjärnsjournalist Anders Holmberg för sitt slirande på sanningen (”30 minuter”, 12/12 2024).
Det var delvis det traumat som fick honom att bestämma sig för att dra i gång det egna mediehuset 100 procent, med företagsledaren Marie Söderqvist som ansvarig utgivare och vd.
Redaktionen ligger på Gärdet i Stockholm – ett stenkast från just SVT:s otympliga grå public service-koloss – och är påkostad och utrustad med proffsteknik. Därinifrån ska det produceras nyheter, analyser och opinionsinnehåll med ”tydlig avsändare”.
”Vi låtsas inte vara opartiska”, deklarerar sajten. ”Vi tror på öppenhet, ansvar och idédriven journalistik.”
Henrik Jönssons tidigare intervjuer under politikerveckan i Almedalen gav en illavarslande föraning om vad som komma skulle.
Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, fick då exempelvis höra att han blivit så snygg, och Kristdemokraternas partiledare, Ebba Busch, hälsades med ännu fler lovord om att hon var en formidabel talang, en strålande aura i svensk politik, så inspirerande, och sommarfräsch i sin klänning dessutom; sjunger bra gör hon också, och modig är hon.
Förlåt, vad var frågan?
Snart infann sig ännu allvarligare funderingar.
För hur finansieras hela kalaset? Enligt Henrik Jönsson har fem stora investerare gått in med ett antal miljoner kronor, men han är förtegen om vilka de är – så mycket för den utlovade öppenheten och tydliga avsändaren, alltså. På tre veckor drog mediehuset sedan in ytterligare 8 miljoner kronor (Dagens Media 8/12).
Och vad är egentligen syftet med allt?
Problemet är inte bara det pinsamma fjäskandet
Problemet är inte bara det pinsamma fjäskandet. Det är också slirandet och slängigheten, som så uppenbart inte utgör enstaka olycksfall i arbetet utan är själva arbetsmetoden.
100 procent gömmer sig bakom devisen om att de inte låtsas vara opartiska, men om de alltså är partiska inte bara i opinionsbildningen utan även i sin nyhetsrapportering, och dessutom vägrar vara transparenta och tala om vem som ligger bakom, så är det ju inte journalistik de bedriver.
Jag hoppas vid gud att detta inte är framtiden.
För i grunden är det inte bara uppiggande med nya mediesatsningar, utan också välbehövligt.
Men projekt som 100 procent är framför allt en påminnelse om varför traditionell journalistik behövs. Sina vårtor och dåliga vanor till trots förstår de så kallade gammelmedierna åtminstone sitt grundläggande uppdrag: inte att förtjust frottera sig med makten och ta selfies med den – utan att kritiskt granska den.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Stockholm lyckades minska drogmissbruket – ni kan aldrig gissa hur
DN:s ledarredaktion: Efter alla osanningar – nu måste någon ta ansvar för Somaliaskandalen
















