Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Hur mår den svenska demokratin egentligen? Det kan man undra när ledande SD-politiker i Lilla Edets kommun i en insändare kräver att författarna Alexandra Pascalidou och Nadim Ghazales inbokade samtal på kommunens bibliotek ställs in. När politiker försöker tysta författare och styra bibliotekens verksamhet har armlängds avstånd inte bara utmanats – armen har gått av.
Bakgrunden till insändaren är två kommande samtal på Lilla Edets bibliotek i januari. Alexandra Pascalidou är inbjuden för att tala om sina böcker ”Mammorna” och ”Var är papporna” och ”hur berättelser kan förändra både människor och samhällen”. Författaren Nadim Ghazale är inbjuden att föreläsa om sitt starka engagemang för unga.
Det som sker i Lilla Edet är inte ett isolerat fenomen. I Sverige ser vi en allvarlig utveckling där några av demokratins främsta utposter utsätts för ökade påtryckningar
I sin insändare, publicerad i Alekuriren (13/12), kräver oppositionsrådet Frej Dristig (SD) och partiets ordförande Niclas Ahlberg (SD) att båda evenemangen ställs in. Anledningen? De inbjudna författarna är ”välkända för sin återkommande kritik mot Sverigedemokraterna, kommunens största parti. Det gör kommunens val av föreläsare direkt problematisk”. Vidare menar man att ”Det finns många föreläsare som kan bidra till kommunens utbud utan att deras närvaro uppfattas som politisk markering”.
Dristig och Ahlberg lyckas inte bara att förespråka censur av enskilda röster, de gör det också med hänvisning till författarnas politiska åsikter. Att de dessutom motiverar sina krav med omsorg om grundläggande demokratiska värden gör utspelet än mer anmärkningsvärt.
Det som sker i Lilla Edet är inte ett isolerat fenomen. I Sverige ser vi en allvarlig utveckling där några av demokratins främsta utposter – bibliotek och skolor – utsätts för ökade politiska och ideologiska påtryckningar. Enligt bibliotekslagen ska svenska bibliotek ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”. Försök från politiker, opinionsbildare eller andra att påverka vilka samtal som ska hållas eller vilka böcker som ska finnas på hyllorna utgör därför ett direkt hot mot både demokratin och yttrandefriheten.
Enligt fackförbundet DIK:s rapport ”Samhällets sista utpost” som släpptes i höstas uppger hela 30 procent av folkbibliotekarierna att de upplevt otillbörlig påverkan de senaste två åren och alltför många anger att biblioteket justerat sig i linje med påtryckningarna. 17 procent av folkbibliotekarierna uppger också att de självcensurerar genom att undvika ämnen som kan väcka kraftiga reaktioner eller utgöra en säkerhetsrisk. Påtryckningarna sker parallellt med att hat och hot riktas mot kulturskapare, journalister och forskare, vilket får ödesdigra konsekvenser för det demokratiska samtalet.
Politikerna i Lilla Edet skriver att de oroar sig för ”förtroendet för kommunens neutralitet”. Vår oro gäller vad deras utspel säger om demokratins tillstånd i Sverige. Vi står nu inför ett valår. Kan vi vara säkra på att folkvalda politiker respekterar grundläggande demokratiska fri- och rättigheter? Är det som sker i Lilla Edet ett lokalt undantag – eller ett förspel till något som riskerar att normaliseras på nationell nivå? Yttrandefrihet är något som alla politiker påstår sig vara för. Samtidigt är det tydligt att yttrandefriheten, i praktiken, bara anses gälla vissa röster och vissa frågor.
Läs mer:
Biblioteksanställda vittnar om självcensur















